Trots att vakterna försökte hålla Vinga borta, slet hon sig in i tältet för att se hennes bror. Hon hade tagit av sig rustningen – men var inte direkt representabel i de enkla kläderna hon hade. Hon lade sina händer på var sin sida om hans kinder och såg honom rakt i ögonen.

“Jag menade aldrig att skada dig! Jag tänkte att du skulle vinna… a…[Read more]

“Min erfarenhet av vildsvin är begränsad, åtminstone gällande deras aggression. Jag fick lära mig tidigt att de inte är att leka med, efter att en i min by miste livet till ett. Det var en av våra bästa krigare, så någonstans i Kaldrlands skogar vandrar ett mäktigt vildsvin.” Hon log för sig själv medan hon surrade läderremmen runt kvinnans ben…[Read more]

Hillevi log lätt när det verkade som att hennes skämt uppskattades, hon hade sällan en sådan lycka bland sina soldater. Visst skrattade de, men de gjorde det för att hon var Hillevi, inte för att de tyckte det var ett bra skämt. Den här kvinnan skrattade utan en aning om vem hon var, vilket var validerande. Även om hon likaväl kunde ha skrattat a…[Read more]

Hillevi hade ingen ärlig anledning att vara i vargskogen, men då hade inte heller mycket av vad hon gjort senaste året varit vidare ärligt. Den nyligen gjorda krigsmakaren hade ofta nyligen använt sig av skogsmarker för att försvinna från soldater trogna Ulfhedna och för att ligga på lur, men ibland så vandrade hon dessa marker av ingen större anl…[Read more]

“Du borde bli poet Silje, så som du pratar om att inte låta någonting hända oss. Det säger bara en romantiker.” Hon log och roterade haren igen, innan hon såg mot Ivar. Hon blev tyst en kort stund innan hon rätade på sig och satte sin luta åt sidan.

“Det var ett beslut, men det var inte beslutet du hade gjort, Ivar. Jag tycker vi ska vara öve…[Read more]

Asgeir skrattade åt Vasilijs påstående, och ropade med en road glimt i ögonen tillbaka.
‘Vår gud Frej rider faktiskt på en gyllene galt!’ ropade han tillbaka. Och om någon skulle vara närvarande på en vårfestival som denna, var det Frej. Asgeir manade sin häst framåt för att följa Vasilij, men det var ju uppenbart vem som var den bättre ryttar…[Read more]

Hans ord roade henne något och hon visade det med ett litet lekfullt leende. Egentligen var hon också extremt nyfiken på att få se honom strida, hon hade trots allt bara hört rykten om hans skicklighet. Att få se det i verkligheten fyllde henne med barnslig förväntan.

”Nå, det har ni förstås rätt i, men jag har ett visst personligt intresse av a…[Read more]

”Alltid lika tjurig”, fnös hon roat, men leendet som spelat i hennes mungipa var åter lite större och hon gjorde trots allt som han bad henne om och drack, även om hon inte hade för avsikt att hålla käften riktigt än.

”Du kan bara inte erkänna att jag har rätt. Du ska få se, när vi tagit tillbaka Kaldrland från Hrafn och hans vidriga, hederslös…[Read more]

Hon nickade som svar åt hans ord. Det var en bra överenskommelse i hennes ögon, även om det fortfarande oroade henne att han bett om Ayperos blod från första början. Inget gott kunde komma från att Wreax Situros fick tag på det han ville ha, så mycket var hon säker på, liksom hon också var säker på att hon skulle behöva ta till mer drastiska åtgär…[Read more]

Kael kände sig aningen obekväm under Enduriels intensiva blick, och var inte helt säker på vad han skulle tolka det som. Han hade tänkt sig att det skulle vara en trevlig diskussion med någon annorlunda än de flesta andra individer här i Kaelred. Åtminstone det hade han fått, men han var inte ännu säker på om det var en bra eller dålig sak.…[Read more]

Semper Saesaria
Stormen hade precis lagt sig. Legaten Maximus Aurennius och hans soldater utgjorde det försvar landstigningen hade i fall av hot, men de var inte ens hälften av deras tillgängliga trupper. En tunn linje av soldater var utspridda längst hela viken och delar in mot landet, och sedan var det spejare som var i konstant rörelse och som…[Read more]

Hon log smått åt dem och skakade lätt på huvudet. Hon tittade upp mot Ivar när han kom nära, och efter hans ursäkt blev hennes leende lite bredare och hon tittade in i elden, stirrandes nästan blankt in i den.

“Vi behöver fortfarande fatta ett beslut.” Sade hon lugnt och hämtade lutan tillbaka in i famnen sin. Hon provade strängarna lite en ko…[Read more]

Orden omkring henne var som en enda röra. Det var svårt att fokusera på något, även om hon försökte uppfatta vad både Djan och Dastan yttrade verkade det som om orden gick in i varandra, eller som om det var på ett annat språk. Hon rynkade på ögonbrynen när hon försökte förstå. Allt omkring henne var död och mörker. Det familiära och ljus…[Read more]

Katla ryckte lätt på axlarna när hon hörde Ivar och log lite lätt. Hon var inte nöjd, det var inte illa, men hon kunde bättre, det visste hon. När det var dags för att introducera den för omvärlden skulle den vara felfri, så mycket var säkert, den skulle kunna sjungas på tavernor till dans och skratt. Folk skulle ha kul med att hata Hrafn, sådan…[Read more]

Kamilla följde endast dolken med sina ögon, då hon hade tagit till sig att det tjänade ingenting till att försöka angripa skuggan själv, vilket var logiskt när man tänkte på det. Däremot kunde skuggan hålla i en dolk, vilket var mindre logiskt och fick henne att ifrågasätta vilken roll logik hade i en kamp mot magiker.

När dolken kom mot hennes…[Read more]

Jezeral svor ilsket över kaoset som Naera skapade omkring sig. Inget hade förändrats med andra ord sedan han senast hade hört från kvinnan. En farlig och oansvarig magiker om något. Ett hot som var tvunget att elimineras och neutraliseras. Men det fanns inte tid att ödsla på önsketänkande, utan bara agerande kunde få honom att nå sitt mål.

‘Hon…[Read more]

Ithia stod artigt och väntade medan de kommunicerade på sitt egna språk, för att sedan ge Wreax en något allvarlig nickning. Allt tydde på att mörka händelser var på kommande, och vad hennes roll var i det stora hela visste hon inte. Hon kunde bara hoppas att hennes moral och hennes tro skulle leda henne rätt, att hon kunde hjälpa de som behövd…[Read more]

Hillevi klev ut från bakom ett buskage och ställde sig framför Turins soldater, som alla såg redo ut för strid. Hillevi log lätt och indikerade med sitt spjut att de skulle sänka sina sköldar, och sedan ställde hon sig mer avslappnat med spjutet vid sin sida. Hon var svår att identifiera först som Hillevi om man inte visste att det var hon, för m…[Read more]

Ayperos hade en äventyrlig glimt i de mörka ögonen, och viftade bort hennes oro.
‘Vilken känsla är bättre än den som visar att man verkligen lever?’ undrade han med en retsam glimt i blicken. Han verkade inte oroad, men samtidigt verkade han sällan oroad för någonting alls.
‘Så, hur tar vi oss till dina krigare?’ undrade han energist och tömde sitt glas.