“Kan du säga att det är det som du har gjort?” frågade Vinga tillbaka och gjorde en gest mot honom för att skakade på huvudet så att hennes röda hår for över allt. Hon suckade irriterat och försökte att lugna sig. Det var ingen idé att argumentera med sin gamle far.

“Sluta vara så envis. Kan du inte bara släppa dina tankar om vad som är värdig…[Read more]

Där var det igen. Allt detta tjat. Hade Corrins röst alltid varit så irriterande? Fast samtidigt var det svårt att vara arg och ilsken på honom. Han var trots allt lite sötare än vanligt i den skepnaden. Kanske det rent utsagt var en förbättring? Lite disträ och som per automatik strök han armen tröstande över Corrins skuldror.

Lite förvirrat sk…[Read more]

Camthalion var tyst en längre tid och såg på de båda främlingarna. Vad visste han vad en människa från Iserion såg ut. De såg väl alla likadana ut? Kvinnorna hade väl lite större bröst än männen, men vad var det annars för större skillnad?

“Ja, de verkar inte… som om de har vår frände i alla fall.” påpekade Camthalion tillbaka till Aerie…[Read more]

I stundens hetta hade de inte ens märkt att bordet de satt sig vid hade varit upptaget. Men det var kanske inte så underligt, för figuren som satt där i hörnet var en halvling och således inte så mycket större än ett människobarn. Sanningen var dock att halvlingen var av hälsosam normalstorlek, runt 96 centimeter i höjd, trots allt, vilket var…[Read more]

Neaduin verkade inte så brydd över dolken alvkvinnan höll, och ögnade henne bara hårt med sina intensiva gröna ögon – beredd att reagera om det skulle behövas.
‘Eh… Jag antar att ni inte kan veta det.’ sa Neaduin med en axelryckning åt alvens anklagelser, hon hade redan börjat tröttna på detta och gav Taewyn en blick. Det verkade som om detta va…[Read more]

Klart det gick som han trodde – allt på grund av Corrins förbannade sätt. Att ljuga ledde aldrig någonstans och det var tydligen för sent för sanningen. Lite förvirrad över när Corrin tryckte sig närmare blev han, men Finn ryckte lite på axlarna och la en beskyddande arm omkring honom… eller var det henne nu?

“Se så Corrin, det kunde varit…[Read more]

Camthalion sträckte på sig och var snabbt uppe på fötterna igen. Han tog några snabba steg bakåt och greppade tag i dolken på vägen mot hans frände. Han stannade och höll upp en hand för att stoppa Aeriel. Det skulle vara dåraktigt att gå närmare människorna. Det märkte han ju trots allt själv. Orden fick honom att förvirrat lägga huvudet på…[Read more]

Neaduin himlade med ögonen åt alvens svar, medan Taweyn fortsatte söka efter motståndare medan hon höll skölden uppe, i ett försök att skydda dem båda från eventuellt anfall om ett sådant skulle komma.
‘Vad jag menar är precis vad jag sa.’ kommenterade Neaduin.

‘Vi har ett viktigt meddelande åt ert folk, er drottning, vem som än lyssnar. Så s…[Read more]

Ayperos skrattade lite muntert och hemlighetsfullt åt det, en hemlighet bara för dem.
‘Jag tror det är bäst att prästerna hålls kvar i sin tro… Medan sanningen kanske gör dig fri, kära Isra, är jag rädd att många behöver sina mytomspunna förebilder för att motivera sig själva.’ sa han, och reste sig för att börja röra sig neråt igen med he…[Read more]

Hon kikade på sin bror i ögonvrån, noterade det som hon många gånger ansett vara små ticks, hur de verkade ha blivit flera. Han hade varit så lik Asgeir en gång i tiden, men allt eftersom åren gick så blev han mer och mer lik den fågelhamn han så ofta föredrog att ta. Ändå gick det inte att ta miste på att de var syskon, hur olika de än var.

&nb…[Read more]

Ah. Där var han. Det kunde inte finnas ett bättre tillfälle än nu. Utan att tänka vidare på det sträckte hon sig efter vinkaraffen som stod på bordet för att hälla upp lite rödvin till Vendrik, men även till sig själv. Ett svagt leende fanns på hennes läppar och hon höjde sitt glas mot honom i en hälsning samtidigt som han sköt fram det andra ti…[Read more]

Maeve var inte ett dig bättre än Asgeir. Dasken över hans arm får honom att kort ge henne en vass blick” Diplomati eller ej… vad spelar det för roll? ”Frågar han henne kort innan han vänder blicken mot Sandor igen. Kung eller ej, i hans värld var de inte annat än människor. När Maeve upprepar det han just redan sagt om att de skulle bege sig…[Read more]

Hur kunde han vara sur på sin far? Han skakade på huvudet och log svagt.

“Nej, du räddade mig far. Utan dig vore jag inte här” påpekade han och sedan drog han en fundersam hand genom gräset för att sucka lätt.

“Jag är en människa.” sa han med avsmak och grimaserade åt tanken.

Orden förvirrade Camthalion, dels förstod han inte vem denne Fenrir var, men dels varför skulle de skynda sig hit innan resten. Varför skulle två människor bryr sig om att varna dem? Han var måttligt road över att vara i ett sånt hjälplöstgrepp till kaldrländaren.

“Vad menar du?” frågade han och suckade tungt åt hennes uppmaning. Om han hoppades…[Read more]

Hon hade förstås inte menat att förolämpa honom, men det var trots allt vad han själv sagt, att demoner byggt Antrophelia. Oavsett det så kunde hon inte hindra det lilla skratt som lämnade hennes läppar vid hans svar. Det var precis så klingande som man kunde förvänta sig och det fanns något däri som gjorde det tydligt att hennes förnöjelse v…[Read more]

Ayperos fnös lite åt hennes fråga, men samtidigt fanns där ett litet roat leende.
‘Demoner är en så… klumpig term. Så… ensidig och partisk efter alla hemska berättelser om vårt folk. Men eftersom det är vad ni kallar oss så ska jag svara… ja.’ sa han och blickade ut mot staden igen och var tyst. Hans tankar tycktes långt borta, innan han t…[Read more]

Ithilwyn gjorde ett litet fundersamt hummande över det han berättade. Det verkade märkligt att man skulle dra på sig så många onödiga lager som skulle hindra en i ens rörelser. Men kanske hans kropp inte anpassade sig efter naturen och temperaturen som hennes gjorde?
‘Som du vill.’ sa hon enkelt, hon tänkte inte tvinga honom ändra sina sätt.
‘Me…[Read more]

Sandor blev nästan lite ställd först över Eiriks direkta sätt att tala till honom, men repade sig snabbt. Trots allt var det inte många här i Karm och Hannadon som vågade tilltala honom så direkt. Men han fick ju påminna sig att detta var Kaldrländare. Respekt skulle man förtjäna, och egentligen föredrog han det så.
‘Åh?’ frågade han, lite förvån…[Read more]

När han satte sig ned så följde hon hans exempel och slog sig ned bredvid honom på stenmuren. Han lät nästan lite drömmande när han talade om det, något som skvallrade om hur länge han vandrat på denna jord och hur mycket han sett under den tiden. Det var hisnande, men hon försökte förankra sig själv i nuet och ignorera känslan av att vara så myc…[Read more]