Det var som vanligt, inte hade Finn något att säga åt Corrins agerande. Han stängde hastigt sin mun, inte ville han stå där och gapa som en dum fisk. Men han visste det. Klart det skulle gå illa! Det var inte som om det hade varit den bästa idén. Speciellt inte med han själv. Och vad skulle nu de andra tro? Om de ens kom ut från denna märkliga ma…[Read more]

Trångt och mycket folk på värdshuset. Precis som hon tyckte om. Det var lättare att bli en i mängden och att undvika de som undvikas bör. Det var som om de försökt rymma så många bord som möjligt i den lilla ytan som fanns tillgängligt. Att de smala, obekväma pinnstolarna inte brast under människorna var ett mirakel, eller kanske rent sagt mag…[Read more]

Encaz var så djupt inne i sitt arbete att han knappt var medveten om rösten och rörelserna i arbetsrummet först. Men det var som om en envis fluga irriterade honom, och till sist fick han höja sin blick irriterat från sitt arbete.
‘Vad?!‘ snäste han irriterat över avbrottet i sitt arbete. Han hade så klart fortfarande sina glasögon med alla dess…[Read more]

De hade så klart inte brutit sig in i vilken gubbes herrgård som helst. Nej detta var herrgården som tillhörde den berömde magikern Encaz. Dessutom var han inte bara en berömd magiker, utan här var han Encaz, den första magikern.  ‘Vad har jag sagt?’ kunde man höra hans stämma, en ilsken farfaderlig röst.

‘Ingen ska under någon som helst omstän…[Read more]

Finn följde lojt efter Corrin, lite som en skamsen hund som visste att han inte riktigt fick lov att göra det och inte ville ha bestraffning. Han följde efter honom in i studierummet och när han skulle fånga upp dörren lyckades han slå till ett litet klot som började rulla ner för hyllan. Ögonen spärrades upp på Finn. Inte nu. Inte bara någon…[Read more]

Som vanligt när Finn var nervös letade hans händer efter hans skjortkant som han krampaktigt höll i båda händerna och drog i för att lugna sig själv. Om skjortan någon gång varit vit, kunde man ifrågasätta det var snarare i en prickigt brunsvart mönster med alla fläckar han fått av att han så ofta spillde på sig själv. Trots att han försökt få bo…[Read more]

För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Yrsa

Klockorna. Hon hade alltid varit rädd för att de skulle ringa som de gjorde nu. Hade alltid hoppats att det inte skulle komma en dag, eller natt, när de skulle ringa. Hon hade precis lagt sig när de börjat och skräckslaget hade hon sprungit till sin far, byns slaktare, för att få veta vad som hände.  Och lika lite som hon aldrig skulle gl…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

”Jag såg… ”Upprepar hon när mannen som fyllts av ljus talar med de andra på mährens spårk, ett språk hon kunde ord på men inte förstå hela meningar och sammanhang. Hon sitter kvar p golvet, på knä, som om hennes ben inte orkar bära henne längre. Fylld av tvivel och tomhet, hon hade sett och det hon sett kunde hon inte bortse ifrån. Hon hade se…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Araniel

Plötsligt är han inte ensam längre, plötsligt står hon där. Den vita klänningen bränd i kanterna och med ett stort bandagerat och fortfarande blödande sår över armen men det verkar inte bekomma henne. några tecken på att hon var Athals utvalda fanns inte längre att se hos henne, en kvinna, vem som helst. Ansiktet sotigt och strimmigt av…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Förändringen i mönstret var uppenbarligen helt oväntat, för när Aife tog ett steg bakåt och soldaten såg ett tillfälle att resa sig upp så tog han det. Han hade knappt kommit halvvägs upp på fötter igen innan kvinnas svärd svepte över hans oskyddade nacke och separerade hans huvud från resten av hans kropp. Man kunde skymta ett ögonblicks förv…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Hon väcktes ur sina tankar av den andra kvinnans röst. Hon hade inte hört det första hon sade, eller så hade hon helt enkelt inte lagt särskilt mycket vikt vid komplimangen, men de sista orden hörde hon.

”Ja tack”, svarade hon med ett leende, kanske lite konstlat men ändå uppriktigt. Hon hade inte för avsikt att vara otrevlig mot de som tjänade h…[Read more]

Soldaten vacklade och föll, men inte helt. Han tog emot sig på ett knä och höjde instinktivt sitt vapen för att parera hugger som han förväntade sig skulle komma direkt efteråt. Han kanske inte såg mycket ut för världen, men han hade en gång varit Me’er och han hade inte förlorat all förmåga för logik och konsekvenstänk bara för att han blivit…[Read more]