Akila hade alltid tyckt om sin längd. Det fick även de flesta män att se upp till henne. Hon nickade nöjt över hans kommentar. Ja, det var en bra idé. Även fast dvärgarna inte var det renaste folket, eller de som hon hade haft en tanke på innan att samarbeta. Kändes det som om idén hade kommit till henne, som en uppebarelse. Hennes finger dro…[Read more]

Hon hörde hur paniken hade smygit sig på trollkarlen likaså. Enbart det fick hennes panik att bli ännu större.  Var det lika bra att ge upp? Vésiva slog vilt med sina händer men det var rötter som höll henne fast men av någon anledning lyckades hon få tag i en hand. Förhoppningsvis var det trollkarlen. För visst var det hans röst? En liten lättn…[Read more]

Ayperos ord fick henne att sträcka på sig och ett nöjt leende fanns på hennes smala läppar. Artigt och respektfullt böjde hon på huvudet åt drottningens kommentar. Förde Ayperos till henne?  Tanken var roande. Det var inte som om det inte hade funnits en plan, redan innan brevet från Isra hade kommit fram. Leendet var förvånandsvärt varmt och såg…[Read more]

Inget svar kom ifrån grottan. Stoet rörde sig oroligt under flickan. Det var en främling, men stoet var vältränat och sprang inte iväg utan frustade lite. Lite som att fråga den nya ryttaren vem hon var och vad hon gjorde. Många minuter passerade tills Ziyaté helt plötsligt steg fram ur skuggorna. Hon hade en varsam blick mot flickan och tog ett m…[Read more]

Ayperos gick mest i tystnad och betraktade allting omkring dem med en stilla nyfikenhet, men mest för att det krävdes det mesta han hade för att stå graciös just nu i sitt tillstånd. Vad han tyckte om Isra visade han inte, defakto sneglade han knappt på henne utan höll sin blick rakt framför dem. Däremot föll hans uppmärksamhet med intensitet…[Read more]

Leendet som fanns på Djans läppar skulle få de flesta att rysa och röra på sig obekvämt. Fast Akila verkade trivas med det och besvarade med ett likadant leende. Två rovdjur som inte hade något medlidande för deras byte. Trots allt var det för en god sak. Världen skulle bli bättre under hennes styre. Karm bestod av svaga människor allt för lät…[Read more]

Hon tog det lugnt när de gick längs gatorna upp mot palatset, hennes hand vilandes mot hans ena arm, mer som om han ledde henne än tvärt om, och nog var synen ganska slående. Hon förde sig som en drottning och han, trots hans tillstånd, gick med rak rygg och stolta steg, en imponerande figur. Det var länge sedan hon känt sig så nöjd över ett v…[Read more]

Ayperos gav en saklig bugning, sådan som den var i hans ansträngda tillstånd.
‘Tack för er givmildhet, ers höghet.’ sa hans silkeslena röst, som trots hans smärta inte visade något av den sorten utåt.

Så han följde henne, inte så raskt som han brukade men förvånansvärt raskt för någon som fått ett svärd genom kroppen och på mer än ett sätt bli…[Read more]

Innan Finn hade fått till orda igen hade Corrins läppar rört hans. En pirrande känsla gick från tårna till huvudet och han kände hur hjärtat slog lite hårdare. Han harklade sig lite nervöst och lät sin hand lite rastlös och stressat röra ena örat. Båda öronen och kinderna var röda som tomater och han hade lite svårt att röra sig. Vad i? Inte ku…[Read more]

Utan att tveka mötte Nenya drottningens blick med sina elektriska blå ögon som hade en ilska och rastlöshet som strålade igenom. Fast det fanns en djup lojalitet till Ayperos och hon höll sin tunga i styr. Vare sig hon ville eller inte. Etikett var någonting som hon aldrig riktigt funnit i sitt tycke, men hon hade trots det varit tvungen att pr…[Read more]

“Celírion har en ålder som inte våra mänskliga tankar kan förstå. Även tiden är annorlunda för alver… Alver som Celírion har en tendens att tala i gåtor eller på ett sätt som om man redan ska veta svaret” sa Saga, och log lite snett åt att Kvithera påpekade att Celírion var lite galen. Den gamla alven som hade släpat henne hit. Till en början h…[Read more]

Sandor lyssnade på hans ord och gav honom en nickning. Det fanns inte mycket mer att diskutera vid det ögonblicket.
‘Om jag känner er rätt så skulle ert folk också uppfatta det som svaghet om jag lämnade krigar eller paladiner för att bistå dig.’ sa han.

‘Så jag kan inte annat än att önska er lycka till.’ sa han, och höll fram sin hand i en vä…[Read more]

Sinya himlade med ögonen åt druidens tal om eldar och hur han överkomplicerade hela ämnet. Det krävdes ingen historisk expert för att kunna gissa varifrån Iserion fått träden till sitt bränsle. De visste ju alla att de inte hade någon hänsyn, och hon hade tänkt säga något barskt till svar innan hennes uppmärksamhet fångades av kaptenen och vak…[Read more]

Ja, han var trött. In i själen trött och han gör inget för att dölja det. Inte för henne, den som var hans hustru. Och visst älskade han henne på sätt och vis, kanske inte den där himlastormande känslan man kunde läsa sig till i böcker. Mer att han fann det behagligt att inte vara ensam. På gott och ont naturligtvis, som nu. Han viker heller i…[Read more]

Hon lyssnar tålmodigt till det han säger om vatten. Begrundar det medan hon ser ned i den virvlande bäcken, handen han har där” Nå.. det är inte helt sant… om Ni har vatten i en skål med höga kanter finner inte vattnet någon väg ut ur den utan måste stanna kvar i skålen. ” Säger hon efter en stunds tyst begrundande” Och för min del är jag t…[Read more]

Saskia Belsante
Hon studerade sin make, även i det varma skenet från elden syntes det hur trött han var. Nikolaus von Breslau var död. Hans bortgång hade fått det att skälva i luften här. Mest surrade det bland de adelsmän som tagit de tomma stolarna i hovet efter att Iserions adel blivit slaktade. Saskia svalde hårt, men vägrade vara den som ve…[Read more]

”Ärade Druid… ”Den stolta högresta alvinnan böjer lätt huvudet i respekt för druiden som sitter framför henne och tycks studera bäcken som rinner i kvarteret hon var hemma i. Här hade hon vuxit upp, studerat och det var här hon levde. Hon älskade skogen också men man anpassade sig till det som man var van vid från sin uppväxt och tidiga år. Som…[Read more]

”För att skapa i järn behövs bränsle till smedernas eldar. Och var tror ni ärade druid att människorna fått bränslet ifrån?” Hon svarar innan Sinya hunnit före… eller ja, kommenterade i varje fall. Ett svagt, knappt synligt leende över hennes läppar för en ytterst kort stund. Nickar lätt åt Sinya som bekräftar att hon förstått. De var inte…[Read more]