Något hade hänt, han kunde nästan känna det i luften inne i rummet. Völvan var inte bara där för att se till Maeves skador. Men ingen ville säga något och han blev tillsammans med syskonen bestämt visade på dörren. Deras mor verkade inte heller riktigt vara sig själv och det gjorde honom en aning orolig. Men han följer med, ut från rummet tillsam…[Read more]

Sandor betraktade drottningen där hon stod, och lyssnade till hennes ord. Det fanns något beundrande där i hans ögon och han tog in hennes mod över att stå där och tala så självsäkert inför alla de samlade. Hon inspirerade åtminstone honom med sitt sätt att vara där i all sin enkelhet, utan att befästa sin auktoritet med guld och juveler, utan…[Read more]

Hans gensvar fick henne bara att flina lite drucket innan hon lade ned huvudet på de mjuka fällarna igen. Hennes föräldrar verkade inte vilja ha hennes syskon i rummet, och till viss del var hon kanske tacksam för det, även om det också hade varit en ursäkt att få prata om något mindre seriöst… Det hela varade dock inte särskilt länge och sna…[Read more]

Regnet… Den mänskliga skepnaden gjorde så att det blev kallt. Hon kunde inte rå för att skratta lite lätt åt det stela svaret. Folket uppe på land, eller Marke’et som hennes folk kallade de, hade en tendens att alltid gå till en diskussion om vädret när de inte hade något annat att tala om, eller ville rikta samtalet åt annat håll. Hon slog sin…[Read more]

Vinga betraktade raden med de vassa tänderna och tungan, de var en otäck syn. Även om hon var mer van med tanken på en sådan skepnad. Hon förstod varför de flesta skakade av skräck vid åsynen av ett sådant vidunder. Hans kommentar fick henne att fnysa till igen och hon skakade på huvudet. En spännande blandning? Det var det allt. Men det var ett…[Read more]

Oljudet hade nått Toss öron och fått honom att tappa flaskan i grytan. Lite förvirrat såg han på flaskan som då och då tittade fram i den bubblande soppan. Från bandet, som han knutit kring magen på förklädet, drog han fram en stor slev som han försökte fånga upp flaskan i. När han väl fick upp den var den tom. Hade den alltid varit tom? Han fö…[Read more]

Slaget mot hans tungor förvånade Tipum. Inte för att det var många som inte velat göra liknande sak… Det var bara få som agerade ut det. Redan det gjorde honom till en intressant man. Även fast han kunde förstå varför Isra hade ett extra öga till honom. Om man ändå skulle ha någon som glodde efter en dag in och ut, vad skadade lite vackrare folk?…[Read more]

Antrophelia… Redan vid nämnandet av staden anade mörkeralven vart samtalet var på väg. Hon spände sin käke och hon stannade upp med sitt bläddrande i boken. Sidornas prasslande tystnade och en lite tyngre duns hördes när lädret på bokens pärm slog igen. Det var ett minne som hon fortfarande hade färskt. Egentligen var det något som hon helst hade…[Read more]

Ordväxlingen och små bråken mellan syskonen hade alltid roat Ranghildr, även om det drog henne till vansinne när de var små. Med en liten drömmande blick såg hon mot dörren. På något sätt hade hon föredragit då de hade den mindre huset. Eller kanske det var tiden i sig hon hade föredragit… Det var inte förrän hon kände Audgisils hand om…[Read more]

Den gamle alven log lite melankoliskt, och såg ut genom ett av fönstren lite frånvarande en stund. Han tyckted bortkopplad från nuet en stund som var något längre än bekväm för dödligt folk, med minnesbilder som passerade framför hans ögon. Till sist tycktes han återvända, och vände blicken mot Luka.

‘Det är länge sedan vi haft en drake bland o…[Read more]

Ett sista stygn, sedan bet hon av tråden för att fästa ben nålen i sin säck. En kort stund betraktade hon sitt verk och nickade lite nöjt. Det var inte ett mästerverk direkt, men det var å andra sidan inte allt för fult. De satt ihop, hindrade de mesta av smutsen kring dem att komma in. Vinga skulle precis säga något, men hann inte få fram några…[Read more]

Småskrattandet från Xharin fick Vesíva att slappna av lite och hennes axlar sjönk ner lite och även hennes hållning. Hon hade inte gjort sig till åtlöje. Åtminstone inte än. Men om de skulle på äventyr tillsammans skulle väl fler chanser komma upp. Kanske lite besviken, även om det var ett skämt om att han skulle fångat en ängel. Trots allt fanns…[Read more]

Ëarmelindo log svagt åt hans fråga, och skakade på huvudet.
‘Nej, jag står bara i gläntan och väntar då någon nykomling anländer, om jag inte är där för att njuta av vyn. Den har ett speciellt lugnt som jag alltid funnit behagligt.’ förklarade alven stillsamt.
‘Följ mig, så ska jag visa dig var du ska bo.’ sa han, och tillsammans vandrade de bla…[Read more]

Audgisil log lite över ungdomarnas ordväxling, och skakade lite på huvudet. Allt hade alltid varit en tävling mellan dem, men samtidigt gjorde tävlingen dem starkare, och med tiden skulle de alla behöva vara så starka de kunde.

‘Ge mig lite tid med flickan, så ska jag göra vad jag kan för henne.’ sa völvan till sist. Audgisil tvekade först, men…[Read more]

Han ser upp, möter sin fars blick och i hans egen med gula stänk syns det att han vet att han gjort något han inte borde men föräldrarna var inte de enda som var oroliga för Maeve och inte de enda som älskade henne. Dessutom var syskonen knappast några barn längre och ansåg nog att de hade lika stor rätt som föräldrarna. Fast respekten fö…[Read more]

Jo, det kändes i varje fall som om hon skulle överleva, trots smärtan och febern. Kanske var det en falsk trygghet som kom av att vara hemma igen, eller för det völvan sagt om att hon var menad för något mer. Då skulle hon väl inte kunna dö?

När Eirik smög in i salen där hon låg så gav hon sagda völva en något varnande blick, rädd att hon sku…[Read more]

Gröna ögon med tänk av gult som storögt och nästan utan att blinka betraktar och iakttar de båda från sin plats högt upp i en tall. Grenen är stadig och klorna griper lätt om dess skrovliga yta. Den ståtliga falken har suttit där en bra stund nu, nästan helt stilla förutom de små rörelserna med huvudet som om den knyckte på nacken, försökte…[Read more]

Det knastrade till lite då han begravde sina klor i det mörka jordgolvet och hon förstod att det måste göra ont. Det fanns väl inget bättre sätt att göra det på? Om han inte hellre hade amputerat den, men det var väl onödigt? En kort blick på såret. Fan! Hon hade glömt att göra rent det innan. Nå, det kunde väl göras sen det. Det såg inte allt…[Read more]

Ögonbrynen var fortfarande rynkade och näsan ryckte hon lite på, som om hon hade tänkt nysa. Hon stannade upp ett tag, försökte fundera ut vad hon egentligen visste om dessa pelare. Egentligen inte så mycket, men hon ville inte heller framkomma som allt för dum och oärlig. Hon hade kommit fram till namnet åtminstone och hon gjorde en gest fram…[Read more]

Att Maeve hade skämtat fick henne att skratta i några korta utandningar. Åtminstone var det ett tecken på att hon fanns där. Hon böjde sig fram för att placera en mild kyss på hennes hjässa och stryka undan några hårstrån som fanns i hennes ansikte. Försiktigt log hon, även om det fanns en oro där bakom ögonen försökte hon att inte visa den för…[Read more]