Ett sista stygn, sedan bet hon av tråden för att fästa ben nålen i sin säck. En kort stund betraktade hon sitt verk och nickade lite nöjt. Det var inte ett mästerverk direkt, men det var å andra sidan inte allt för fult. De satt ihop, hindrade de mesta av smutsen kring dem att komma in. Vinga skulle precis säga något, men hann inte få fram några…[Read more]

Småskrattandet från Xharin fick Vesíva att slappna av lite och hennes axlar sjönk ner lite och även hennes hållning. Hon hade inte gjort sig till åtlöje. Åtminstone inte än. Men om de skulle på äventyr tillsammans skulle väl fler chanser komma upp. Kanske lite besviken, även om det var ett skämt om att han skulle fångat en ängel. Trots allt fanns…[Read more]

Ëarmelindo log svagt åt hans fråga, och skakade på huvudet.
‘Nej, jag står bara i gläntan och väntar då någon nykomling anländer, om jag inte är där för att njuta av vyn. Den har ett speciellt lugnt som jag alltid funnit behagligt.’ förklarade alven stillsamt.
‘Följ mig, så ska jag visa dig var du ska bo.’ sa han, och tillsammans vandrade de bla…[Read more]

Audgisil log lite över ungdomarnas ordväxling, och skakade lite på huvudet. Allt hade alltid varit en tävling mellan dem, men samtidigt gjorde tävlingen dem starkare, och med tiden skulle de alla behöva vara så starka de kunde.

‘Ge mig lite tid med flickan, så ska jag göra vad jag kan för henne.’ sa völvan till sist. Audgisil tvekade först, men…[Read more]

Han ser upp, möter sin fars blick och i hans egen med gula stänk syns det att han vet att han gjort något han inte borde men föräldrarna var inte de enda som var oroliga för Maeve och inte de enda som älskade henne. Dessutom var syskonen knappast några barn längre och ansåg nog att de hade lika stor rätt som föräldrarna. Fast respekten fö…[Read more]

Jo, det kändes i varje fall som om hon skulle överleva, trots smärtan och febern. Kanske var det en falsk trygghet som kom av att vara hemma igen, eller för det völvan sagt om att hon var menad för något mer. Då skulle hon väl inte kunna dö?

När Eirik smög in i salen där hon låg så gav hon sagda völva en något varnande blick, rädd att hon sku…[Read more]

Gröna ögon med tänk av gult som storögt och nästan utan att blinka betraktar och iakttar de båda från sin plats högt upp i en tall. Grenen är stadig och klorna griper lätt om dess skrovliga yta. Den ståtliga falken har suttit där en bra stund nu, nästan helt stilla förutom de små rörelserna med huvudet som om den knyckte på nacken, försökte…[Read more]

Det knastrade till lite då han begravde sina klor i det mörka jordgolvet och hon förstod att det måste göra ont. Det fanns väl inget bättre sätt att göra det på? Om han inte hellre hade amputerat den, men det var väl onödigt? En kort blick på såret. Fan! Hon hade glömt att göra rent det innan. Nå, det kunde väl göras sen det. Det såg inte allt…[Read more]

Ögonbrynen var fortfarande rynkade och näsan ryckte hon lite på, som om hon hade tänkt nysa. Hon stannade upp ett tag, försökte fundera ut vad hon egentligen visste om dessa pelare. Egentligen inte så mycket, men hon ville inte heller framkomma som allt för dum och oärlig. Hon hade kommit fram till namnet åtminstone och hon gjorde en gest fram…[Read more]

Att Maeve hade skämtat fick henne att skratta i några korta utandningar. Åtminstone var det ett tecken på att hon fanns där. Hon böjde sig fram för att placera en mild kyss på hennes hjässa och stryka undan några hårstrån som fanns i hennes ansikte. Försiktigt log hon, även om det fanns en oro där bakom ögonen försökte hon att inte visa den för…[Read more]

Den förnärmade blicken valde inte Ziyaté att lägga märke till, eller åtminstone att inte bry sig om. Etikett, något som var annorlunda varthän hon vände sig i världen och hon kunde reglerna väl. Det var bara på senare tid hon valt att bryta dem, om det var möjligt. Trots allt var det mer bekvämt att sträcka ut sina ben och vila dem efter färden ä…[Read more]

Alven log lite, och det var som om han kunde ana alvens oro. Ett litet skratt lämnade hans läppar och han fortsatte vandra längs med avenyn, hans långa ljusa hår som gyllene silverstrålar som fladdrade med hans ljusa kläder i hans rörelser som hade något onaturligt graciöst över sig. Han knäppte sina händer bakom ryggen, och såg från staden t…[Read more]

Audgisil satt på huk framför Maeve med ryggen vänd mot Eirik, och då sonen talade vände han huvudet bara så lätt åt sidan utan att riktigt se på honom men ändå tilltala honom.
‘Sa vi inte åt er att vänta utanför?’ frågade Audgisil, inte hårt, art eller högt. Han behövde inte ta sådana knep för att visa då han var missnöjd, för han hade aldrig v…[Read more]

Oron för systern ristad i de underliga ögonen. Ögon som olikt syskonens skiftade i gult nästan och förstärkte hans skarpa ansiktsdrag och fick dem att nästan se en aning rovdjursaktigt ut. Ju äldre han blev desto skarpare blev dragen. Näsan smal och spetsig, nästan näbblik o de gulaktiga ögonen är vakna, vaksamma. Eirik, den av syskonen som…[Read more]

Det nästan sög till i magen och så var hon inte längre i Vinterskog utan tillbaka på de mjuka fällarna i sin faders salar. Hennes ögon tycktes för en sekund vilda, som om hon inte riktigt visste vart hon var, men hennes mor som försiktigt strök henne över håret och hennes fars röst påminde henne. Dessutom var smärtan i ryggen tillbaka, så n…[Read more]

” Ja, du Sera Tenir. Du av alla som existerr ” Hon ler svagt men leendet når inte riktigt fram till hennes ögon då allvaret tyngde henne.” Jag och de riddare som jag har omkring mig är inte tillräckligt för att skydda dig och tro mig men jag har frågat mig själv detsamma. Men jag har vridit och vänt på det här och det starkaste skydd jag och vä…[Read more]

Ranghildr hade hela tiden stått bredvid Audgisil. Ett krampaktigt tag om hans hand samtidigt som blicken vandrade mot dörren lite nervöst. Om någon skulle sätta foten innanför dörrkarmen skulle hon utan tveka ge dem en rak höger. Inte för att någon skulle stiga in oinbjuden någonsin annars. Men vem vet? Kanske det var en outtalad önskan att…[Read more]

Sättet han sa “mitt” på förvirrade henne. Det var ett torn, som var hans, men ändå inte hans? Hon rynkade sina ögonbryn ännu mer och det var nästan på gränsen att de nuddade varandra över hennes spetsiga näsa. Sedan slog hon lätt på bordet. Exalterat igen. Ja! Hon hade väl hört någon legend?

“En av världspelarna?” föreslog hon till slut när hon…[Read more]

Höet flög omkring och ett strå fick nästan Vinga till att nysa till. Hon rynkade på näsan med öppen mun medan hon försökte få bort kliandet. Hon ryckte ett av sina hårstrån för att föra in den i ben nålen. Ett litet skrockande och brett flin syntes i ansiktet när han svarade henne med sarkasm och hon höll ihop såret medan hon stack in nålen oc…[Read more]

Natten hade varit ett enda långt farväl mellan henne och hennes make. Ett långt farväl med hopp om att åter få välkomna honom hem igen, oskadd men några garantier fanns inte och drottning Selene var väl medveten om det där hon stod med Ett tiotal riddare omkring sig vid porten som ledde ut från Karms huvudstad. Både hon och Sandor viss…[Read more]