Arthions mörka ögon smalnade något över det hela.

‘Du är ingen människa.’ konstaterade han, men han var lite osäker över vad det var för en varelse som stod framför honom. Någon sådan med hans utseende hade han inte sett tidigare, och hans påstående – som samtidigt var ett konstaterande – var också en fråga varför en som honom representerade m…[Read more]

”Oroa dig inte, sparven, vi alla har våra sätt att lugna oss.” svarade Vésiva med ett svagt leende samtidigt som hon följde honom med blicken där han vandrade framåt. Det var som om hon inte såg röran framför sig. Snarare hade hon en tendens att skapa kaos var hon än rörde sig, åtminstone när det kom till papper och annat sådant arbete. Hon skåda…[Read more]

Egentligen trodde väl inte Vésiva att mannen skulle neka henne. Men skadade det att vara artig? Hennes breda leende fanns kvar och hon nickade tacksamt medan hon slog sig ner. En enkel gest åt värden att ge henne något att äta. Det såg värmande ut och kanske behövde hon det? Vattnet hade gjort henne kallare än vad hon hade velat erkänna.…[Read more]

För ett tag var hon tillbaka till minnena av Izotar. Hans små fötter mot de mörka stenarna, den lilla handen krig hennes finger och leendet som sken som stjärnorna. Mörkeralvens ögon smalnade och hon spände sin käke. Hennes mun kändes plötsligt torr. Greppet om bägarens fot blev hårdare och hennes knogar vitnade något i ilskan som tändes. Hon d…[Read more]

Ett litet förstrött leende fanns på Ziyatés läppar när Isra gav henne ett besvarande leende. Befria henne från Lloth genom död? Det var något bittert… surt och absurt över hela situationen. Varför skulle Lloth ha lämnat henne så enkelt ifred? Något sa henne att det inte var Isras lilla demon vän. För även om det var en demon. Var det inte hen…[Read more]

Det var knappt att hon hunnit stänga ögonen och somnat förrän hans höga väsande störde Vinga. Hon höll sina ögon stängda, kanske det var en inbillning? Det skulle inte vara förstå gången. Irriterat muttrade hon några svordomar. Säker på att hon i vart fall inte kunde få någon sömn. För redan nu började tankarna att löpa amok. Tänk om främlinge…[Read more]

Izotar satt en stund tyst, försjunken i tankar. För hur kunde han förklara sitt agerande så att Isra kunde förstå det?

‘Ja, men trots det kunde jag inte genomföra det.’ sa han stilla. ‘Jag var övertygad om att… Lloth förvrängt dig, förstört ditt sinne. Att hon genom dig mördat Thalia och Zator än en gång för sina maktspel där hon använder liv…[Read more]

Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]

Medan Izotar och Isra talade hade Ziyaté tagit en klunk av vinet som hade blivit påfyllt. Hon tyckte om hur det fyllde hennes strupe och det smakade gott. Hon fuktade sina läppar med sin tungspets innan hon svarade.

”Blodsband finns där, även om en av parterna väljer att förneka det.” påpekade hon och såg ner i vinet. Det fanns något lugnan…[Read more]

Enbart för att hon var medveten om hur lite han tyckte om hennes kramar, fortsatte hon att hålla om honom. Nästan lite hårdare, sedan lät hon sig knuffas undan. Ett tag gjorde hans ord henne lite… skamsen tills hon hörde hans kommentar. Ett varmt skratt kom från hennes läppar. För ett tag trodde hon att han hade vart allvarlig. Lite hårt klapp…[Read more]

Tack och lov för att det fanns små människofolk som kunde ta hand om hästen. Eller kanske snarar ung vore det rätta ordet… Fast de var ju små med? Hästen var alldeles för envis för hennes smak och den talade ju inget av språken som hon förstod. Tacksamt hade hon gett pojken en liten extra slant, innan hon steg in på värdshuset.

Ett tag stod hon…[Read more]

‘Från Märehn?’ frågade alven och studerade mannen framför honom något fundersamt, och tveksamt. Namnet mannen sade sig ha bud ifrån behagade inte alven och han gjorde en grimas, och hans tidigare skarpa ansikte blev ännu mer allvarligt.
‘Vad är det för bud, och vem är du?’ undrade han, med en hand vilandes på sin klingas i bältet. Den enda orsake…[Read more]

‘Jag tänker inte mörda min dotter, även om jag inte har rätten att kalla henne det.’ svarade Izotar med blicken på Ziyaté, något kyligare, innan han blickade mot Isra. Han fick påminna sig själv om att hålla sig lugn i Ziyatés sällskap och studerade Isra. Hans dotter. Bara tanken kändes främmande och underlig, samtidigt som han kände en läng…[Read more]

Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Främlingen hade nått Skogsporten, vägen in i Nela’thaënas. De enorma träden som formade porten hade med hjälp av alvernas hjälp under åren växt ihop med grenar och stammar som virade in sig i varandra till ett vackert valv. Samma ögonblick som främlingen yttrat något tycktes alla skepnader hon sett inne vara som försvunna. Skogen försedd i sk…[Read more]

Precis som Izotar stod Ziyaté tyst medan tjänaren plockade bort glassplittret, hon såg Izotar bedjande blick. En liten glimt – kanske hoppfullt – tändes i hennes ögon. Hennes mungipor drogs uppåt i ett svagt leende, det kändes genuint och kanske fanns det en förhoppning att det kunde reparera sina band. Fast… Innerst inne var hon medveten om a…[Read more]

Izotar stod tyst medan hennes tjänare städade upp, och gav Ziyaté en blick som sa mer än ord kunde säga. Ord som bad henne att inte förstöra denna chans som de hade att reparera band. Skulle hon komma in där med sina provokationer och sin mörka spydighet skulle allt gå förlorat. För om det fanns något han ville var det att reparera det som han…[Read more]

Salim doftade en gång till, men ryckte på axlarna sedan. Vad kunde gå fel? Han höjde glaset i en skål och svepte sedan innehållet som Nicolaus gjort – trots allt var han ingen vekling. Den starka oförväntade smaken fick honom att rynka på näsan och skratta till lite förvånat i en liten hostning.
‘Om detta är vad ni dricker till maten måste ni all…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]