Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

En nyckel… orden fick henne att tippa på huvudet på snedden. Det brukade tyda på en skatt och en skatt var rikedomar och det kunna gynna henne med. Ögonen glimmade till något och hon tog ännu en tugga av  maten framför henne som hade börjat kallnat. När inte den brännande hettan var där, kunde man urskilja de mer delikata smakerna som brukade…[Read more]

Tjutet fick Toss att hoppa till, plankorna gav till ett klagande knarrande och tycktes böja sig lite av de många kilon som han bar på. Det var förstås inget som den storvuxne barastaren tänkte på, så lät trots allt däcket. Men sedan när gav säckar ifrån sig ett tjut? Speciellt så högt så det ringde i hans öron. Ett kort ögonblick höll han för sina…[Read more]

Han hade sagt för mycket, men det visade hon inte honom. Istället nickade hon bara och bugade sig för honom som brukligt var.

”Jag tackar er, vi skall ge oss av så snart vi bara kan”, sade hon med ett mjukt leende menat att lätta hans hjärta och få honom att känna sig mer säker på att inget av det han sagt skulle kunna försätta honom i trubbel…[Read more]

Det var väl egentligen inte så underligt, ingen av dem hade sett honom anlända till palatset och ingen hade heller hört något om att deras härskarinna skulle ha bjudit in honom. Ingen av männen verkade dock känna igen honom, de var alla utbytta och även om någon gammal vakt skulle finnas kvar att minnas mörkeralven från Thalias tid så skulle han t…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Hon hade varit tvungen att täcka för sina ögon med ena armen för att inte bländas av det starka ljuset, och när hon sänkte den igen så var det Lloths blick som mötte hennes. Det var som eld, och för en kort sekund undrade Isra om hon hade gjort fel, om hon valt fel, men en enda blick mot Izotar där han låg på golvet påminde henne om hennes mor oc…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord, det var inte alls vad hon menat, men Ziyatés ord hade väl dragit med henne ned i illusionen av att hon trodde sig odödlig och oövervinnerlig. Hon visste att det var den direkta motsatsen, men det var samtidigt dumt att visa det utåt, att se svag ut inför sitt folk var inget som någon härskare borde tillåta s…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]

En sista klunk vin. Smaken varade en stund i hennes mun, det var en ton av vanilj där. Minnen från hennes yngre dagar. Aeldirs vin, hur hon försökt att ge Izotar ett annat liv. En annan chans. Dåraktigt… Det var vad det var. Alltid hade varit. Det gick en rysning igenom henne. Hon satte ner sitt vinglas och det vickade fram och tillbaka med ett kl…[Read more]

Arthion tog honom till en matsal där flera andra av alvernas gränsvakter satt och åt. Några ögnade främlingen nyfiket, andra misstänksamt, medan andra ignorerade honom. Åt Lukas fråga skrattade Arthion lätt.

‘Vad menar du?’ frågade han, då allt detta var så vardagligt och naturligt för honom.
‘Våra magiker sjunger för träden och de formar sig fö…[Read more]

Aenya nickade då han tackade ja till hennes erbjudande, en lätt nickning om kompanjonskap och tillit.
‘Kom då.’ sa hon, och vände sig om med en rörelse med sin axel som sa åt honom att följa henne. Utan att ha någon brådska gick genom terrängen som en som gått där tusen gånger förr och kände till minsta vända och krokighet.

‘Jag menar att då Is…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över deras ord, så typiskt den matriarkala stoltheten som gick hand i hand med mörkeralvernas kultur. Trots att Isra inte vuxit upp bland mörkeralverna hade hon ärvt det, och han kunde inte annat än att skaka på huvudet.

‘Övermod leder till ens undergång, förr eller senare.’ sa han, och gav Ziyaté en skarp blick.
‘Men…[Read more]

En viktig ägodel. Vésivas leende blev till ett större flin. Det betydde att denne person skulle gå längre att få den. Egentligen hade hon haft svårt med sådana tankar, men tiden på fots och i ett handelsgille lärde henne ett fult knep eller två. Fast något gick emot henne. En kort blick mot alven. Fattig såg han inte ut att vara. Dessutom hög…[Read more]