Vädret var på väg att ändra till en lite mer otrevligt väder. Även om den smutsiga vandraren säkert skulle behöva tvätta av sig, var inte regnet något hon föredrog. Fast å andra sidan, hade hon inte något annat val. Vägen var lång framför henne och det var inte en by i sikte. I horisonten kunde hon skymta något glödande och en skugga. Vad skull…[Read more]

Arga personer hade Gormkäft haft nog med och det tog inte ett geni för att förstå vart denna röra skulle resultera i. I sin fart ut från vinkällaren greppade han tag i vinflaskan och väska för att släpa sin väska efter. Även om den verkade lite för tung för trollet verkade det inte sakta ner hans kvicka fötter. Efter han kommit ikapp Aife str…[Read more]

Seras ord fick hennes flin att dö ut och hon snörpte ogillande på munnen, dels för kommentaren om det där med slag mot huvudet, men också för det hon anklagade Yazfein för, det som uppenbarligen var sant, från hans egna läppar. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera denna nya information, eller hur hon skulle agera nu när det var ute i…[Read more]

”Du har inte fått för många slag i huvudet?” frågade hon på kaldrländska, lite tystare och sneglade avvaktande mot Yazefin. För hon kunde inte riktigt tro Maeve, även om hon hade det där vanliga flinet på sina läppar. Granskade henne från topp till tå. Tvungen att medge att hon såg hel ut, åtminstone fysiskt. Psykiskt var väl en annan fråga. Mot…[Read more]

Hon vart kanske minst lika förvånad som Sera av den uppenbara ömheten, för att inte tala om kyssen. Att Yazfein sen faktiskt klev fram i ljuset och presenterade sig, med sitt rätta namn och sin rätta titel, gjorde henne nästan nervös. Vad tänkte han med!? Det kunde vara en dödsdom för de båda om Sera skulle få för sig att berätta för någon anna…[Read more]

Ömheten som fanns mellan de två… Sättet han talade med en mjukstämma. Nästan som hypnos. Eller… Det var väl ett av ämnena hon inte hade studerat i Caras Idhrenin… Snarare som hon trodde att det lät. Kyssen fick henne nästan att få kvävningar, djup nog för att suga ut hennes själ var den ju! Fast hon höll sitt stela leende och det verkade finnas…[Read more]

Stelheten som funnits hos hennes vän verkade ha försvunnit för ett tag, men hon kunde inte undgå att notera den något spända stämning som låg i luften. Hon kunde riktigt känna Yazfeins blickar i ryggen när hon talade med den Iselemska prinsessan och även om hon inte förstod riktigt varför så gjorde det henne något obekväm.

”Jag mår bra. Jag har…[Read more]

För ett ögonblick var allt mörkt glömt och hon omfamnade Maeve tillbaka hårt. Eller snarare så hårt hon kunde… Hon kunde inte helt matcha kaldrländarens styrka. Ett glatt skratt undslapp hennes läppar och hon rättade till sin kappa och klänning efter omfamningen med en skakning på huvudet.

”Caras Idhrenin är inte allt för långt härifrån. Men mor…[Read more]

Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]

Hon himlade lite med ögonen när Yazfein steg in framför henne för att konfrontera främlingen, som om hon behövde skyddas, men hon gjorde inget för att hindra honom. Hon hörde att främlingen mumlade för sig själv men hon kunde inte höra vad denne sade, bara att Yazfein artigt men hårt bad främlingen att avlägsna sig. Med en liten suck började h…[Read more]

Lite för liten, det var ord som alltid hade beskrivit trollet. Som trollynglig hade orden gjort honom ilsken nog att försöka klösa ut ögonen på folket som påstod sådant. Fast ju äldre han blev, ju mer förstod han att det kunde vara en fördel med. Enkelt att slinka undan, som om ingen lade märke till honom. Men… Kvinnan verkade inte vara en av de…[Read more]

Rösten kändes bekant, men lite för mjuk och artig. Fast den beska smaken i hennes mun ljög sällan för henne. Ett kyligt leende dök upp i hennes ansikte med en vass blick. Ilskan fanns fortfarande över allt denne mörkeralv gjort och det fick henne att knyta sina nävar så knogarna vitnade. Förgiftat alla de i värdshuset, inte minst Rheon och he…[Read more]

Typiskt människor! Våld över allt. Inte ens en kväll utan någon fårskalle som skulle drämma till den andra på något vis. Dessutom hade han inte varit kvick nog att ta sin egna bägare för att svepa den. Alkoholmissbruk, slöseri var det! Han tog ett tag om axelväskan, som var stor nog för trollet själv att passa i den.

Ett djupt andetag för at…[Read more]

Ljudet av bägaren som slog i mannens huvud gav ännu en gång en krispig tystnad. Så tjock av förväntning från alla människor runt omkring att det nästan var obehagligt. Gormkäft nästan rös till och öppnade sin käft för att bryta den.

”Ljudet visar att det inte fanns mycket där…” sa han men fick inte fortsätta förrän en bägare kom flygande mot…[Read more]

När väl kvinnan satt sig och njutit av vinet verkade det som om mannen fick bort sin tunghäfta och väste irriterat och barskt till sina vänner.

”Som om det fruntimmet känner någon skillnad på vin som vin. Åtminstone känner man inte stanken av de två hit” samtidigt som några av hans bordskamrater instämde liter nervöst men artigt i skratt m…[Read more]

Kvinnan hade en vass tunga. Som en kniv som skar igenom varmt smör, eller hud för den delen. Tystnaden som uppstod, bröts bara av de få gnistorna och det hesa skrockande från trollet som hade ställt sig upp och borstat av stolen mitt emot honom med sin hårkalufs på svansen. Så som etiketten var där han varifrån, för att sedan dra ut den åt kvin…[Read more]

Värden, lite bekymrad, tog upp ett av glasen för att putsa det för att dölja sin nervositet för kvinnan framför sig. Verkade väldigt fokuserad på att få det så skinande som möjligt plötsligt.

”Jag är ledsen, min dam. Jag sålde nyss min sista flaska… Men” sa han, rösten verkade gå i olika tonlägen och visade mannens unga ålder. Innan han hann…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]