Att rida med Ejvald surrad på hästen bakom sig hade tagit hårt på Eirik. Inte ett ord hade kommit över hans mycket spända läppar under färden tillbaka till Frostheim. Det var mycket som skavde, orsakade smärta och sorg, inte enbart att han förlorat sin stora stöttepelare i livet utan också moderns svek och lappen hon skrivit som riktat sig enbart…[Read more]

När hennes bror räckte henne brevet så ögnade hon snabbt igenom det innan hon stoppade det innanför sina kläder. Hon visste inte vad hon skulle tänka eller känna över det korta meddelande som lämnats åt henne, men en liten del kände ilska över att deras mor adresserat brevet enbart till henne. Trots det så valde hon att behålla brevet nära si…[Read more]

Kanske blev hon lite förvånad över Ayperos närmande, men hon visade det inte utåt mer än genom att leendet över hennes läppar blev lite bredare. Hon hyste inga illusioner om att det fanns något annat än en affärsmässig överenskommelse mellan dem, men hon tillät sig själv att njuta av uppmärksamheten och lutade sig därför in i hans närhet för e…[Read more]

Lite nyfiket lät han blicken vandra över cellgrannen. Det var något annorlunda med honom. Hans sätt att tala, som nästan lät för perfekt för att vara på ett ställe som detta. Dessutom kunde han se hur hans särk som var täckt i damm, smuts och blod fast det såg ut som ett tyg av ett utmärkt kvaltitet.

“Du ser inte ut att passa in där” sa han o…[Read more]

Tystnaden var skrämmande. Det enda som han kunde höra var hur hans hjärta slog hårt i hans bröst och fyllde hans öron. Han höll nästan andan, rädd för att andas och avslöja var det var. När väl han hörde hur vargarna var längre bort kunde han andas ut. Åtminstone för ett litet kort ögonblick innan han hörde hur den andra mannen tog till orda.

Up…[Read more]

Tura visade nerver av stål vid krigarnas närmande och lugnt rörde sig som önskat så att de kunde söka henne på dolda vapen. Hon var stor, uppvuxen med yxa i hand, klättrande, vandrande, och med föräldrar som kastade en bokstavligen lång skugga. Hon erbjöd krigarna ett leende, men fick inget i retur och tog inte illa upp från det. Trots allt v…[Read more]

Ingrid och Tore.

Flickans blick vandrade mellan de båda, till en början något osäker på om hon skulle svara på frågan om sitt namn, men tillslut så verkade hon ändå bestämma sig för att det inte kunde skada, ty hon slappnade märkbart av en aning, även om hon fortfarande var uppenbart nervös.

”Jag heter Iris”, svarade hon med ett litet, osä…[Read more]

Ithilwyn skrattade lite roat åt hans förvirring och nickade åt att han skulle sätta sig. Hon log varmt och beställde in dryck gjord av skogens bär och frukter, och tallrikar fyllda med det färskaste och för honom exotiska Árd hade att erbjuda, bär, frukt och plantor. Hon åt nöjt och såg roat på honom. Maten var så klart mer till hans nytta än…[Read more]

Krigarna på muren blev inte allt för bekväma över Turas annonsering, trots allt förbannande man Turin Hrafns namn i dessa delar av världen. Men hon var ensam, så vad kunde hon göra? Men de visste allt för väl att Hrafn var en lömsk man som kunde ha sattyg för sig. En grupp krigare mötte kvinnan halvvägs och med inte allt för milda händer sökte d…[Read more]

Rådsmedlemmarna bestående av viktiga herrar och damer i Karms rike mumlade lite sinsemellan över bugningen som Omari gav, det var uppenbart att situationen var obekant och obekväm för den unge mannen. Varför Akila valt att skicka en sådan man i sitt ställe förstod de inte, men Sandor gav dem en sträng blick, då han var något mer förlåtande…[Read more]

Ithia hade till sist dragits till det enda ljud som tycktes bekant där i folkvimlets galenskap. För någonstans, otroligt som de var, kunde man höra Athals budskap utropas över folkmassorna. Långsamt tog hon sig dit, kanske bara för att få höra vad som sades – eller för att hitta någon slags bekant stabil grund att stå på här? Folk gav henne bli…[Read more]

Arlin nickade vänligt åt flickans fråga.
‘Ja, från Kaldrland.’ svarade han flyktigt, utan att gå in på Nillas bakgrund och log varmt mot henne för att sedan göra en gest mot besättningen.
‘Och jag kan försäkra dig att det inte finns bättre sjöfarare än kaldrländare! Vi kommer att vara i hamn på nolltid.’ försäkrade han både henne och Nilla. D…[Read more]

Det var förstås sant det om kvinnan sa, även om det lät som en irriterande mygga som vägrade att sluta surra i hans öra. Han hade en rynka mellan sina ögonbryn. En huvudvärk som fanns där alltid med hans fru tjat och nu… Han drog lätt efter andan för att lugna sig.

“Förstås inte bara. Jag har en spanare som såg vart de var på väg och snart…[Read more]

Det var som en iskall hand hade lagts kring hennes hjärta när hon drogs in i skuggorna igen. Världen rörde sig suddigt kring dem och återigen kunde Ziyaté känna den där irriterande illamåendet.Hon rörde sig runt i cirklar, andades lite för att lugna sig själv medan hon lyssnade på vad Istilwys hade att säga.

Till slut stannade hon till och följ…[Read more]

Förstås kunde hon se att han verkade lite mer nöjd över hennes reaktion. Det var ingenting som hon tyckte om och hon skakade nätt på huvudet för att visa att hon inte var riktigt nöjd över svaret. Hon slog med sitt breda skaft mot hans huvud ett par gånger för att uppmuntra honom att tänka till.

“Nej, du har inte så många ögon. Håll ett öga p…[Read more]

Blicken var lite tom över Isras ord. Så klart skull hon vetat bättre och det här var säkert ännu ett misstag och felsteg från henne. Egentligen hade hon hoppats på att det skulle vara hennes sista andetag. Fast det visade sig inte vara så. Längtan till döden var större än någonsin nu. Vad hade hon kvar att förlora?

Orden som Isra hade yttrat in…[Read more]

Han kan inte ta in vad som står i brevet. Det är förunderligt hur de inte alls rör honom i ryggen att m… nej, att Ragnhild faktiskt försökt skriva ner sina känslor till dem. Hon hade kunnat vända om, hon kunde ha lyssnat på dem när de sagt åt henne, ja till och med bett henne att låta bli. Hon hade sett hur upprörd Eirik hade blivit, han so…[Read more]

Felaerns ena ljusa ögonbryn höjdes lätt då hon kallade sig dum. Han höll inte med, men hon var nästan mer som en alv som inte ännu behärskade sina inre känslor och lät dem flöda fritt. Var alla människor sådana, så öppna med sina uttryck och sina känslor för omvärlden utanför sin närmsta familj? Sättet hon talade och sättet hon uttryckte sig var…[Read more]

Nearena mötte sin dotters blick och nickade, ett litet leende på hennes läppar. De delade inte allt för många intima stunder, trots allt var hon ofta dränkt i arbete och plikter, och också en mor som satt mycket ansvar på sin dotter. Favoritism skulle inte göra Selyana till en god ledare, bara hårt arbete och ingenting annat. Men hon såg nu at…[Read more]