• Ayperos mörka reflekterande ögon studerade Ziyaté där på marken, nyfiken över hur hon reagerade på hans blod och de ord hon yttrade.
    ‘Wreax Situros…?’ frågade han lite nyfiket, och såg på Isra.
    ‘Namnet säger mig ingenting, är det någon jag borde känna till?’ undrade demonen, trots allt hade han inte varit aktiv i världspolitiken förutom det li…[Read more]

  • Felaern såg lite tveksam ut ett ögonblick över hur han skulle formulera sig, och hans obekvämhet över den unga kvinnans fråga var tydlig där de gick.
    ‘Det är… komplicerat. Människor… är inte välkomna i Nela’thaënas. En gång var det annorlunda.’ förklarade han där de gick, hans blick något tankfullt riktad framåt.

    ‘Vissa vill försonas igen……[Read more]

  • Amdir replied to the topic Brevet in the forum Konungariket Kaldrland 5 years, 11 months ago

    Audgisils blå blick betraktade henne kontinuerligt då hon talade och drack ur mjödet. Ett litet finurligt leende växte sig fram i hans mungipor över hennes fråga, som om han anade vad hon tänkte om situationen. Men det fanns även en gnutta sorg i hans ögon.
    ‘Detta krig är inte ett hederligt sådant, nej. Men jag måste hoppas på att Kaldrland ka…[Read more]

  • Kanske smalnade Isras ögon en aning och hennes mungipor sänktes i ett ogillande uttryck. Wreax. Givetvis var det så. Hon borde ha känt av det.

    ”Wreax Siturios… Jag borde ha anat att han var hennes marionett, men när jag träffade honom så kände jag inte hennes inflytande över honom… Magi var aldrig min starka sida, det var mer min broders domän”…[Read more]

  • Hon mötte sin fars lika blå blick utan att vika undan, men det fanns kanske ett visst mått av ånger i hennes blick. Hon hade alltid haft lättare att hantera sin moders tillrättavisanden, ty de var mer lika varandra och lät oftast ilskan styra. Hennes far var istället lugn och samlad och kanske var det just därför som hon alltid fick dåligt sa…[Read more]

  • Saskia Belsante
    Hon lutade sig framåt när han tog glasburken. “Avalan..” hovets alkemist. “..berättade att den endast växer i Nela’thaënas..” Med det sagt, det kunde inte vara någon annan än en alv som fått tag i örten. Saskia får något sammanbitet över sig när han berättar hur lite som behövdes för att döda någon som Jarek, en frisk stark man i…[Read more]

  • Medan han lyssnar till hennes låga röst studerar han den lilla burken hon haft med sig med vad han anar är liknande örter som förgiftade hennes make. Hon hade behövt någon nu för det syntes att hon var ensam. Rädd.. om det syntes skulle andra omkring slå ner på henne likt hökar med sylvassa klor och slita henne i stycken. Efter hennes långa utläg…[Read more]

  • Saskia Belsante
    “Du har inte fel. Jag fick inte några val, det går inte att tvinga fram … några ömma känslor. Men jag sörjer att en bra man har dött.” Hon kunde erkänna att han varit en bra man och om de mötts under andra omständigheter kanske hon skulle älskat honom till slut, såsom han velat att hon skulle älskat honom. “Män av hans sort är…[Read more]

  •  

    Den bleka handen hindrar henne från att ta annat än möjligen ett halvt steg ifrån honom. Även om han respekterade henne, var henne lojal så var han knappast hennes knähund och deras märkliga relation hade alltid varit spänd. Han balanserade alltid på en tunn lina när det gällde att uppföra sig och inte. Han var en skadad själ, en själ som nog…[Read more]

  • Saskia Belsante
    Det var den flygeln som fortfarande bar spår efter det blodbad som tagit hennes familj ifrån henne. Svärtan från vissa av bränderna hade de inte lyckats få bort från vissa av väggarna, trots att man reparerat, renoverat länge… och eftersom de flesta var vidskepliga höll de sig borta från den här mörka flygeln. I princip hade…[Read more]

  • Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

  • Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

  • Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

  • Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

  • Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

  • En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

  • Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

    “Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

  • “Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

  • Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

  • Innan hon ens hinner knacka så hörs tysta steg på insidan av den bastanta trädörren och bara någon sekund senare glider den upp på tysta gångjärn. Rummet innanför ligger i dunkel och det kala, sparsamt möblerade rummet är endast upplyst av ett enkelt ljus som står på ett bord i dess mitt. Rummet han fått tilldelat av Saskia, palatsets härs…[Read more]

  • Load More

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.