Kaiyo lyckades med nöd och näppe undvika tekannan med kokande vatten när den kom farandes mot honom. Det heta vattnet skvätte överallt men hans bältespåsar var ordentligt infettade för att skydda mot all form av väta så de förblev säkra. Han hade lyft armen för att skydda ansiktet och när han återfått fattningen var Zaria ute ur stugan. Han svo…[Read more]

Kaiyo kände magin krypa som elektricitet under huden på honom men han höll kvar kontrollen. Han skannade av stugan igen, tog in amuletterna, böckerna, en kniv som låg övergiven på bänken. När Zaria tog ett steg bakåt skiftade han sin position så han kunde se både sovalkoven där Zaria påstod att hennes mor låg, men även Zaria och de två små föns…[Read more]

Kaiyo luktade på de olika teerna och valde ett på måfå. Hon hade rätt i att det inte var som i storstaden men han hade aldrig varit förtjust i te, han hade bara valt det för att det skulle ge honom möjlighet att stanna kvar här längre. “Det är ingen fara, detta blir utmärkt.” sa han och räckte henne en burk.

Han såg på medan Zaria förberedde tee…[Read more]

Ise såg hur Abbe såg mer och mer förvånand ut av hennes ord och hon var säker på att han skulle säga något om att han inte delade hennes känslor. När han tog hennes hand och strök henne över handryggen tittade hon upp och in i hans bruna ögon.

När han sneglade bort mot Vidar och uttryckte oro över vad hennes bror skulle säga följde hon hans…[Read more]

Kaiyo följde efter Zaria in i stugan, och på vägen in slängde han en erfaren blick på runorna längs dörrkarmen. En snabb blick räckte för att se att de var gediget gjorda av någon med extensiv kunskap inom magi. Kaiyo hade svårt att se att det var Zaria som gjort dessa men hon kanske var bättre på att ljuga och manipulera än han fått intryck…[Read more]

Kaiyo hade noterat att det fanns runor runt dörrkarmen, vilket i sig inte var ovanligt och allmänt klokt att ha så här nära Ard. Men han behövde en närmare titt för att kunna se om de var funktionella eller bara skrock. Dock noterade han att träkarmen hade spruckit på ett par ställen och där med gjort skyddet overksamt. Kan det vara så att hon…[Read more]

Kaiyo tog vant in alla detaljer av stugan, den öppna dörren in i mörkret, den lilla ört trädgården Zarias skära, att och vart hon la den ifrån sig.

Han sökte aktivt efter indikatorer på ond magi utan att finna några tydliga markörer. Det betydde ju ingenting dock, då majoriteten av gömda magiker inte hade flådda kattungar hängandes i fö…[Read more]

Lia skålade med Faegrim och Tissue. “För nya vänner och nya äventyr!” Hon tog en klunk ur ölen. “Jag har heller aldrig hört talas om ökenalver” sa Lia “men det betyder ju inte mycket med tanke på att jag knappt hört talas om troll och brinker heller innan, och ni är ju verkliga!”

Hon tog ytterligare en klunk ur sitt glas och insåg att det nä…[Read more]

Ises oro minskade inte av Abbes morrande kommentar när Odd hällde sprit över såret och hon såg med stigande skräck hur tråd träddes genom om en böjd nål. Det kändes som att någon kramade ihop hennes mage i en knytnäve. Odd ville att hon skulle distrahera honom, och trots att allvaret i situationen försökte Abbe retas. Hon mötte hans blick meda…[Read more]

Kaiyo tog tacksamt emot glaset från Hilda, speglade hennes skål gest och svepte det. Det var inget dåligt brännvin, även om det inte var hans föredragna dryck var det bättre än det mesta han druckit den senaste tiden. Han följde Hildas exempel och smuttade på det nästkommande glaset medan han uppmärksamt lyssnade på vad hon sa.
“Låter s…[Read more]

Kaiyo insåg att han blivit för ivrig och svor åt sig själv i tysthet. Tydligen var hennes föräldrar ett känsligt ämne enligt Rowan. Dock log turen mot honom trots allt, flickan hade glömt sin sjal.
Han log mot Rowan “Jag förstår, jag kan ta sjalen och gå förbi hennes stuga imorgon och lämna tillbaka den. Det ger mig också en chans att be om ursä…[Read more]

Kvinnan, Zaria, verkade extremt blyg men bodde tydligen i utkanten av skogen vilket var ytterligare ett tecken på att hon kanske var den han sökte. Kaiyo insåg att han behövde fortskrida försiktigt.

“Zaria var det?” sa Kaiyo och log mot Zaria “jag skulle gärna höra vad du har hört och sett om du bott så nära skogen, hur var det att växa upp…[Read more]

Tussies hand var liten i Lias men greppet var inte det av ett barns. Lia förundrades över hur otroligt allt var medan Tussie började prata om äventyr och bortglömda skatter. Faegrim verkade bli ännu gladare av Tussies förslag och när han frågade om Tussies ville följa med på äventyr nickade Lia instämmande.

“Ja, det hade varit kul om du kunde föl…[Read more]