Byborna hade blivit överlyckliga av att ha en spelman på besök och började ropa önskemål på sånger. Kaiyo slogs åter igen av värdet i att ha lärt sig spela lyra i sin ungdom. Han var inte någon mästare på det men han var bra nog för att kunna passera som en duglig spelman. Folk berättade också en del historier för honom, men inget som fångade…[Read more]

Ise drog en lättnadens suck när båda männen tillslut tog sig över klippkanten. De var i säkerhet. När Abbe knuffade fram Visar sprang Ise fram och tog emot honom. Vidar hann inte svara på Abbes fråga innan Ise var framme och synade honom från topp till tå och letade efter skråmor eller skador.

“Är du okej? Blev du skadad?” Frågade hon oroligt,…[Read more]

“Trevligt att träffas! Ja, Faegrim erbjöd sig att ta med mig ut på äventyr! Jag har aldrig varit utanför Barastar så det ska bli riktigt roligt!” sa Lia och sträckte instinktivt fram handen mot Tussie.

Precis där och då bestämde sig Lia att hennes familj skulle få klara sig själva, det skulle vara nyttigt för dom att inte förlita sig på henne…[Read more]

Ise såg på när Abbe började ta sig ner för klippkanten i jakt på hennes bror.

“Fan, fan, fan” svor hon tyst för sig själv, och försökte med viljekraft se igenom dimman för att se vad som hänt med hennes bror. Hon borde inte ha lämnat honom själv!

Hon tittade rådvillt mot Gerda och Sigrun som var böjda över Sigrids kropp och bort mot jakarna och…[Read more]

Repet började dra upp dom och Ise höll desperat fast i Sigrids lealösa kropp. Hon var inte troende men bad ändå en tyst bön att jägarinnan var vid liv. Hon hade inte tid att stanna upp och se efter, de måste bara komma bort från de där sakerna just nu. Efter vad som kändes som en evighet lättade dimman och när de nådde kanten på stupet rusade…[Read more]

Ise snodde runt vid ljudet av Sigrids skrik och såg Abbe stoppa Sigrun från att slänga sig efter som syster. Vidar hade redan börjat kolla av sina spännen för att se så allt satt där det skulle och deras blickar möttes. Ise nickade kort och gick fram till Abbe och Sigrun.

“Sigrun, håll koll utför stupet och täck oss med din båge om du ser något…[Read more]

Lias ögon blev ännu större av under när ett vackert skogstroll kom in genom dörren och verkade vara bekant med både Rushla och Faegrim. Skogstrollet, Tussie verkade hon kallas, var nog skogstrollet från Faegrims historia. Hon verkade också ha varit på värdshuset innan utan Faegrims vetskap, till hans stora förtret verkade det som. Lia hoppades at…[Read more]

<p style=”text-align: center;”>Ise spenderade färden mot stupet med att försöka identifiera de bär och svampar Gerda pratat om till frukosten och frågade den äldre kvinnan om hon fått det rätt varje gång hon trodde sig hittat något, och när de kom ut ur den dysta skogen kände Ise sig lite mer säker på de olika växterna man kunde hitta här omkr…[Read more]

Ise log för sig själv när både Abbe och Vidar zonade ut från bär diskussionen, hon visste att de båda var vana att förlita sig på sin storlek och styrka för att lösa problem. Hon tyckte själv att bär och svampar inte var superintressant men visste att det var viktig information som skulle kunna komma till nytta någon dag så lyssnade ändå och försö…[Read more]

Lia rodnade av Rushlas kommentar av att hon var smart, men blev snabbt distraherad av frågan om äventyr.
Att ge sig ut på ett äventyr? Lias huvud fyllde genast av tankar, vad skulle hennes far säga? skulle hennes familj klara sig utan henne? hon skulle ju lösa middagen idag… kunde hon verkligen bara släppa allt och ge sig ut på äventyr…[Read more]

Ise rynkade pannan åt Gerdas hårda ton mot Sigrun, det är ju bra att hon hindrade den unga jägaerskan att förgifta dom men att vara så burdus med det kändes orimligt. Men hon hade märkt att den äldre kvinnan inte hade det bästa morgonhumöret under deras resa hittills, så bäst att hålla sig undan nu på morgonen.Ise slog sig ner mellan Abbe oc…[Read more]

Ise log åt Abbes bittra ton och drog fram sina svärd och började torka av dom på samma sätt som Abbe. “Ja, det kanske inte är en dum ide att sätta eld på våra vapen? Tänker vi får fråga tvillingarna imorgon om de vet något om exploderande pilar med” fortsatte Ise fundersamt. “Helst hade man velat ha någon brinnande vätska att slänga eller s…[Read more]

Ise undrade varför Abbe avslog Sigrids förslag men var oändligt tacksam över att slippa vara ett tafatt tredje hjul under resten av hennes vaktpass. Hon fick hålla sig för skratt när han dunkade Sigrid i ryggen, hon hade fått liknande behandling själv och visste att man behövde balansera bort stöten för att inte ramla. Tack vare Abbe och Vidar h…[Read more]

Ise himladen med ögonen mot Sigrud. Dom visste båda hur Sigrud var. Gesten fick hennes huvudvärk att smälla till ordentligt och hon ryckte till. Vidar gick över till henne och frågade oroligt “Är du säker på att du är okej?”
Ise suckade lite och sträckte på sig “Ja, jag får bara vara försiktig ett par dagar tror jag. Det är inget jag inte överl…[Read more]

Ise fortsatte hugga mot bestens i raseri efter att bakbenet var helt avkapat och märkte knappt att Abbe lyckades kapa huvudet. När han högt undrade vad de ens hade slagits emot sansade hon sig nog att sluta hugga med svärdet och när han vände sig till henne och undrade hur det var skakade hon lätt på huvudet som för att skingra det sista av dimma…[Read more]

Ise hörde mer än såg när Abbe lyckades välta omkull monstret, hennes huvud snurrade av smällen från trädet. Hon tog sig stapplande upp på benen just som två pilar från tvillingarna begravdes i skallen på besten. Vidar kom springades och fortsatte förbi henne medan hon gjorde en snabb gest för att visa att hon var okej och att han kunde fokuser…[Read more]

Abbe kom upp och ställde sig bredvid henne när björnen började röra sig mot dom. Ise drog sitt svärd nästan samtidigt som Abbe och rörde åt motsatt håll än honom vid hans förslag om att dela på sig. När Abbe började hojta för att dra till sig dess uppmärksamhet kände Ise oro men också adrenalinet stiga i kroppen. De skulle klara detta, det var två…[Read more]

Lia log tacksamt mot Rushla när hon sa att nyfikenhet var en vacker egenskap. Det var inte det hon hade lärt sig av att växa upp i Barastar men det kändes fint att det fanns folk som uppskattade det. “Otroligt att vara en av grundarna till ett så fint värdshus som Smarriga Smulan.”

När sedan Faegrim berättade hur han hade tappat bort en hel kvä…[Read more]

Ise log varmt och la sin hand på Abbes arm när han snubblade lite över orden och pratade om hur de alla saknade henne. Abbes familj hade verkligen ställt upp när Tyra dog och det kändes skönt att veta att hon och Vidar hade fler att förlita sig på än varandra nu när båda deras föräldrar var döda.
Hennes leende dog bort när knaket ekade genom sko…[Read more]