Kaiyo tog vant in alla detaljer av stugan, den öppna dörren in i mörkret, den lilla ört trädgården Zarias skära, att och vart hon la den ifrån sig.

Han sökte aktivt efter indikatorer på ond magi utan att finna några tydliga markörer. Det betydde ju ingenting dock, då majoriteten av gömda magiker inte hade flådda kattungar hängandes i fö…[Read more]

Lia skålade med Faegrim och Tissue. “För nya vänner och nya äventyr!” Hon tog en klunk ur ölen. “Jag har heller aldrig hört talas om ökenalver” sa Lia “men det betyder ju inte mycket med tanke på att jag knappt hört talas om troll och brinker heller innan, och ni är ju verkliga!”

Hon tog ytterligare en klunk ur sitt glas och insåg att det nä…[Read more]

Ises oro minskade inte av Abbes morrande kommentar när Odd hällde sprit över såret och hon såg med stigande skräck hur tråd träddes genom om en böjd nål. Det kändes som att någon kramade ihop hennes mage i en knytnäve. Odd ville att hon skulle distrahera honom, och trots att allvaret i situationen försökte Abbe retas. Hon mötte hans blick meda…[Read more]

Kaiyo tog tacksamt emot glaset från Hilda, speglade hennes skål gest och svepte det. Det var inget dåligt brännvin, även om det inte var hans föredragna dryck var det bättre än det mesta han druckit den senaste tiden. Han följde Hildas exempel och smuttade på det nästkommande glaset medan han uppmärksamt lyssnade på vad hon sa.
“Låter s…[Read more]

Kaiyo insåg att han blivit för ivrig och svor åt sig själv i tysthet. Tydligen var hennes föräldrar ett känsligt ämne enligt Rowan. Dock log turen mot honom trots allt, flickan hade glömt sin sjal.
Han log mot Rowan “Jag förstår, jag kan ta sjalen och gå förbi hennes stuga imorgon och lämna tillbaka den. Det ger mig också en chans att be om ursä…[Read more]

Kvinnan, Zaria, verkade extremt blyg men bodde tydligen i utkanten av skogen vilket var ytterligare ett tecken på att hon kanske var den han sökte. Kaiyo insåg att han behövde fortskrida försiktigt.

“Zaria var det?” sa Kaiyo och log mot Zaria “jag skulle gärna höra vad du har hört och sett om du bott så nära skogen, hur var det att växa upp…[Read more]

Tussies hand var liten i Lias men greppet var inte det av ett barns. Lia förundrades över hur otroligt allt var medan Tussie började prata om äventyr och bortglömda skatter. Faegrim verkade bli ännu gladare av Tussies förslag och när han frågade om Tussies ville följa med på äventyr nickade Lia instämmande.

“Ja, det hade varit kul om du kunde föl…[Read more]

Byborna hade blivit överlyckliga av att ha en spelman på besök och började ropa önskemål på sånger. Kaiyo slogs åter igen av värdet i att ha lärt sig spela lyra i sin ungdom. Han var inte någon mästare på det men han var bra nog för att kunna passera som en duglig spelman. Folk berättade också en del historier för honom, men inget som fångade…[Read more]

Ise drog en lättnadens suck när båda männen tillslut tog sig över klippkanten. De var i säkerhet. När Abbe knuffade fram Visar sprang Ise fram och tog emot honom. Vidar hann inte svara på Abbes fråga innan Ise var framme och synade honom från topp till tå och letade efter skråmor eller skador.

“Är du okej? Blev du skadad?” Frågade hon oroligt,…[Read more]

“Trevligt att träffas! Ja, Faegrim erbjöd sig att ta med mig ut på äventyr! Jag har aldrig varit utanför Barastar så det ska bli riktigt roligt!” sa Lia och sträckte instinktivt fram handen mot Tussie.

Precis där och då bestämde sig Lia att hennes familj skulle få klara sig själva, det skulle vara nyttigt för dom att inte förlita sig på henne…[Read more]

Ise såg på när Abbe började ta sig ner för klippkanten i jakt på hennes bror.

“Fan, fan, fan” svor hon tyst för sig själv, och försökte med viljekraft se igenom dimman för att se vad som hänt med hennes bror. Hon borde inte ha lämnat honom själv!

Hon tittade rådvillt mot Gerda och Sigrun som var böjda över Sigrids kropp och bort mot jakarna och…[Read more]

Repet började dra upp dom och Ise höll desperat fast i Sigrids lealösa kropp. Hon var inte troende men bad ändå en tyst bön att jägarinnan var vid liv. Hon hade inte tid att stanna upp och se efter, de måste bara komma bort från de där sakerna just nu. Efter vad som kändes som en evighet lättade dimman och när de nådde kanten på stupet rusade…[Read more]

Ise snodde runt vid ljudet av Sigrids skrik och såg Abbe stoppa Sigrun från att slänga sig efter som syster. Vidar hade redan börjat kolla av sina spännen för att se så allt satt där det skulle och deras blickar möttes. Ise nickade kort och gick fram till Abbe och Sigrun.

“Sigrun, håll koll utför stupet och täck oss med din båge om du ser något…[Read more]

Lias ögon blev ännu större av under när ett vackert skogstroll kom in genom dörren och verkade vara bekant med både Rushla och Faegrim. Skogstrollet, Tussie verkade hon kallas, var nog skogstrollet från Faegrims historia. Hon verkade också ha varit på värdshuset innan utan Faegrims vetskap, till hans stora förtret verkade det som. Lia hoppades at…[Read more]

<p style=”text-align: center;”>Ise spenderade färden mot stupet med att försöka identifiera de bär och svampar Gerda pratat om till frukosten och frågade den äldre kvinnan om hon fått det rätt varje gång hon trodde sig hittat något, och när de kom ut ur den dysta skogen kände Ise sig lite mer säker på de olika växterna man kunde hitta här omkr…[Read more]

Ise log för sig själv när både Abbe och Vidar zonade ut från bär diskussionen, hon visste att de båda var vana att förlita sig på sin storlek och styrka för att lösa problem. Hon tyckte själv att bär och svampar inte var superintressant men visste att det var viktig information som skulle kunna komma till nytta någon dag så lyssnade ändå och försö…[Read more]

Lia rodnade av Rushlas kommentar av att hon var smart, men blev snabbt distraherad av frågan om äventyr.
Att ge sig ut på ett äventyr? Lias huvud fyllde genast av tankar, vad skulle hennes far säga? skulle hennes familj klara sig utan henne? hon skulle ju lösa middagen idag… kunde hon verkligen bara släppa allt och ge sig ut på äventyr…[Read more]

Ise rynkade pannan åt Gerdas hårda ton mot Sigrun, det är ju bra att hon hindrade den unga jägaerskan att förgifta dom men att vara så burdus med det kändes orimligt. Men hon hade märkt att den äldre kvinnan inte hade det bästa morgonhumöret under deras resa hittills, så bäst att hålla sig undan nu på morgonen.Ise slog sig ner mellan Abbe oc…[Read more]

Ise log åt Abbes bittra ton och drog fram sina svärd och började torka av dom på samma sätt som Abbe. “Ja, det kanske inte är en dum ide att sätta eld på våra vapen? Tänker vi får fråga tvillingarna imorgon om de vet något om exploderande pilar med” fortsatte Ise fundersamt. “Helst hade man velat ha någon brinnande vätska att slänga eller s…[Read more]