Ylva.

Elden var så varm och skön. Hon ville bara krypa in i den. Använda dess kol som bädd och lågorna som varmaste täcke. En inre syn tog form av hur hon kunde omsluta sig av elden, som en skön mantel, eller filt. Det kändes som om dess lågor gav den mjukaste smekning och en bekant tröst. Som en mors varma omfamning. Hon stirrade in i elden en…[Read more]

Ylva

Hon gav Asgeir en triumferande omfamning och stod så kanske ett par sekunder längre än vanligt. Om det var av lättnad och lycka eller hans underbara värme, trots sin stelfrusna kropp, var svårt att säga.
Men hon släppte honom tillslut och nickade skakande samtidigt som hon hjälpte honom att rätta till tunikan och skjorteln och dess snörning.…[Read more]

Liv

Hon visste att Eira skulle tala, tillslut. Om hon bara väntade ut henne. Och hennes kunskap om sin vän gjorde henne inte besviken. Hon stod intill Eira och lyssnade på vad hon sa. Men några ord skar djupare än andra och hon rynkade pannan något. Något i blicken blev något mörk och en ilska tände till. Hon drog några djupa andetag, lät inte i…[Read more]

Liv

Hon kände vattnet kring dem och såg hur Eira tog sig närmare och strök henne över pannan. Hon mötte hennes blick och ville säga så mycket mer men orden kom inte till henne. Varför kände hon sig plötsligt nervös? Hon hade aldrig kunnat dölja något från Eira. Det var som om kvinnan kunde se sanningen i allt. Se bortom ord och uttryck.
” Int…[Read more]

Liv

Hon gick hand i hand med Eira genom skogen. Fåglarna började stilla vakna och deras sång fyllde tystnaden som uppstått. Inte en obekväm tystnad, men tystnad likväl. Så bröt Eira den med sitt konstaterande, eller fråga. Det var någon av en blandning. Hon undvek hennes blick och hennes brist på svar var väl talande för sig själv.
Hon s…[Read more]

Liv

Hon väntade otåligt utanför långhuset. Än låg dimman tät över marken, som en ljus och våt filt över världen.
Solen hade inte hunnit titta över horisonten än men den var ack så nära. Nattens mörker var inte fullt lika djup och tryckande. Eller så var det Eira som skingrat hennes mörkaste tankar som gjorde att världen såg lite ljusare ut?

“…[Read more]

Ylva

Hon såg hur han såg ut som en dränkt björn framför henne och hon kunde inte låta bli att skratta till. “Hmm jo det har du väl rätt i..” svarade hon honom och huttrade märkbart i kylan. Hon svalde något och tog tag om hans axlar då han kupade sina händer för henne att sätta foten i. ” Och jag som inte trodde att det kunde bli kallare än He…[Read more]

Liv Hellvidottir

Hon märkte hur Eira tvekade något. Hur hon redan funderade över hennes syner. Hon kanske borde väntat med att säga något om det? Kanske hade Eira låtit sin tankeverksamhet vandra till lite trevligare tankar än… förändring. Sådant kunde vara skrämmande och hon ville inte så några skrämmande frön hos Eira. Hennes Eira.
Så märkte…[Read more]

Ylva

Hon skrattade åt hans svar angående sin egna överlevnad och njöt av värmen i vattnet. Så lät hon sin blick följa hans upp mot hålet och hästarna. Hur han hade tänkt få ner hästarna hade hon ingen aning om, djuren som skrämdes av sin egen skugga och knappast hade någon som helst talang för att klättra.
” Vi är verkligen i ett trångmål…”…[Read more]

Ylva

Hon drog på munnen i ett litet leende då han sträckte på sig och skämtade med henne med det där leendet som var så smittsamt.

” Åhhh lite återhållsamhet har jag ändå sett hos dig. Du har inte pillat på mig en enda gång. Så någon överlevnadsinstinkt finns nog hos dig också”

Retade hon honom och flinade brett. Hon mötte hans blick och kän…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon mötte Villis blick och såg hur han retsamt såg ned på henne. Hon flinade stort och skrattade till.

” Ge mig en anledning att inte vara så allvarlig så lovar jag att både dansa och sjunga. Men sist jag undersökte saken så sitter vi fortfarande fast i något som bäst kan beskrivas som Hel med mat som vi använt som sadelvä…[Read more]

Nelia

Det var som om avgrunden själv skapades framför deras ögon. Så mycket död och lidande. Hon sprang efter alven som tagit tag i hennes arm. Hon kände väl igen honom, hennes vän som Caspian tidigare träffat också. Hon visste att han hade haft ett gott öga till henne och han hade mer än en gång räddat henne ur trångmål eller fångat henne nä…[Read more]

Liv Hellvidottir

Hon höll tillbaka skrattet, fnissade lågt då hon inte ville väcka någon av de andra som fortfarande sov djupt.
Hon höll sig kvar, klamrade sig fast vid Eira tills hon gav upp och hon drog täcket mer över dem som för att skyla dem från världen. Hon kysste henne på kinden roat.
” Världens hjul är i rullning. Jag hörde den kna…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon nådde precis botten med huvudet ovanför vattenyta. Asgeir hade inga problem med djupet då han var betydligt längre än henne. Hon hoppades bara att det inte skulle bli djupare någonstans, eller att källan skulle vara knuten till någon annan vattenreservoar som kunde fylla på vattnet. Kläderna tyngde ner och gjorde det svårt…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Han ställde sig upp med sin hand fortfarande i hennes. Eller hennes i hans kanske var en bättre beskrivning. Hans enorma labbe hade lätt kunnat krossa hennes. Men han hade ett förvånansvärt mjukt handtag om det då han såg ned på henne.
Kylan påverkade henne inte alls längre, vinden kunde vina och yla bäst den ville. Såhä…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

“En smed och en prins? Och här trodde jag att vi var en kung och en drottning… jaja… enkelt tillkommet enkelt tappat” svarade hon med ett skratt samtidigt som hon lättsamt ryckte på axlarna och tuggade på det sega köttstycke han delat med sig av.
Hon la huvudet lite på sned och lyssnade på hans skämtsamma berätte…[Read more]

Nelia

Hon såg att Caspian sett henne. Om det var med blicken han upptäckt henne eller med någon annan förnimmelse visste hon inte men för ett kort ögonblick mötte deras blickar. Hon hoppades att han i hennes såg hennes oro och tillgivenhet för honom. Men det var svårt att förmedla något annat än ren skräck inför situationen. Han hade insistera…[Read more]

Lara

Hon skrattade lätt, roat åt hennes syster. Hon verkade på gott humör om hon nu orkade och ville ge sig in i diskussionen med henne men så ställde sig Lyreth plötsligt upp och rev sönder sin klänning. Hon hann höja en hand i gest för att hejda henne men sänkte den igen med en suck. På något vis skulle deras mor lägga skulden på henne, hon…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Då han återigen talade om att det var hans bror som ville straffa honom, den här gången med sadeln, skrattade hon igen. ” Du tror då allt att Eirik är ute efter dig. Vad har du gjort för att förtjäna en sådan plågsam behandling av bakdelen och varför drog du in oss andra i din bestraffning?” frågade hon retsamt och skämtsam…[Read more]