Ylva Sigvaldaddotir

Hon log lite snett då Ragnhildr talade om konungen som en dåre. Kanske i sin ungdom? Kanske än? Hon kunde inte låta bli att le åt det hela. Det kändes som att hon blivit välsignad här med en stund som var få förunnad och hon undrade hur det kom sig att hon hade haft sån tur? Ja kanske andra inte såg det som tur att få skiten s…[Read more]

Noah

Noah var allt annat än imponerad av mannen. Så fort han öppnade munnen kom mer tydliga bilder tillbaka till honom och han la lugnt armarna i kors över bröstet. Han nickade något stelt som hälsning utan att säga något. Hade man inget gott att säga var det lika bra att hålla käft. Och han hade inget gott att säga om den här typen.
Vad gj…[Read more]

Noah

Han såg på henne då hon stannade sin häst och såg på honom med det sneda, retsamma leendet. Han stod emot impulsen att himla med ögonen. Furste Valmont… Leoric… ” Vänta… vänta..” han red ikapp henne. Leoric Valmont namnet var bekant. Plågsamt bekant men det var ett minne, precis utanför räckhåll. Han fortsatte intill henne under tystna…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon gjorde en liten grimas då Ragnhild spottade ut tanden igen. Hon sneglade mot Audgisil och undrade om han skulle hålla hans hustrus tandlösa leende mot henne för all framtid. Det var just ett redigt sätt att bli presenterad för någon. Torbjörn skulle slå ihjäl henne när han fick höra om det här. För höra om det skulle han…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg mellan den ena och den andra. Ragnhilds ord fick henne bara att gapa. Var gården verkligen hennes?! Men så fortsatte hennes make med prat om barnbarn och hon visste inte vad hon skulle tro.
Hennes kinder brann så varma nu att hon inte visste vad hon skulle göra riktigt. Snart fick hon väl stoppa huvudet i en snödr…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Precis som hon misstänkte så slog drottningen ifrån sig hennes ursäkt. Och kungen verkade också inte vilja höra den riktigt. Inte heller att hon talade till honom på  det formella sättet som kanske ändå varit väntat. HOn hade inte träffat honom personlingen och förvånades lite över att han redan visste hennes namn. Men så må…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på drottningen och hur hon satt. Hur hennes andetag fortfarande kom svårt och rossligt. En oro spred sig i hennes mage. Hade hon gått för hårt? Något sa henne att hon inte kunnat handla annorlunda, samtidigt så sa hennes magkänsla henne att något inte stod helt rätt till.
Hon tog emot flaskan igen och tog flera djup…[Read more]

Natalia Sacharov

Hon såg på honom där han höll en hand om hennes nacke, inte helt ömt men inte heller omilt och hon log ett litet leende då han trots allt verkade bedöma hennes ord som trovärdiga. Hans lilla nickning fick henne att le något större, glad att han trott henne, att han förstod henne. Men då han fortsatte att tala fick hon en liten ry…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kvinnan som ilsknade till när hon nämnde Gerdas gård. Hon höll upp händerna i en avvärjande gest.
” Han sa det. Att det inte var hans att ge bort. Allt han lovade var att försöka se till att jag fick chansen, när det var dags, att be om det” . Hon såg allvarligt och uppriktigt på Ragnhild. Asgeir hade varit tydlig…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Ragnhild som arbetade på med hennes skador och hörde hennes erkännande. Hon drog bara på munnen i ett snett leende. Hon hade sina aningar om varför vakten gjort som han gjort. Hon trodde inte Ragnhild förstod vilket stöd hon hade hos sitt folk. De älskade och vördade henne och hon, en smed och novis till sköldmö ha…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg hur drottningen körde med vakterna. De gav både henne och varandra blickar men hon lät direkt bli att möta någon av deras blickar. Det här var något mellan drottningen och hennes vakter. Tillslut, med en ljudlig suck och mer än en invändelse gav de med sig och lät drottningen själv hjälpa både henne och Ylva till stu…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon hade trott någonstans att striden skulle vara över. Att drottningen faktiskt skulle hjälpa henne upp. Istället kände hon sparken i magen och hon hejdade impulsen att kräkas. Så striden var inte över och hon fortsatte envist tills de båda låg på de kalla, skrovliga stenarna.
Hon kände drottningens arm över sig och hon förs…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon log åt kvinnan som reaktion på den blödande näsan. Hon var inte helt säker på att den inte brutits för det dunkade oroväckande i hela ansiktet. Hon skrattade dock till åt kvinnans häcklande och istället för att parera det hårda slaget så vek hon undan, vilket satte kvinnan i obalans. Hon hade sett att hon tagit i för a…[Read more]

Noah

Han kunde inte låta bli att flina större då hon erkände för honom att hon inte varit helt säker på att han skulle komma. Bra, då förstod hon säkert hur otroligt, obotligt idiotiskt det här äventyret var. Han var fortfarande inte helt säker på vad han gjorde, varför han valt att bryta upp från det han ordnat för sig i staden för att ge sig u…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på drottningen som verkade syna svärdet lika mycket som hennes ord innan hon ruskade av sig de tjocka plädarna plötsligt och klättrade ur båten. Hon såg efter henne, hon hade inte bett henne att följa med samtidigt verkade det som ett underligt avsked så hon klättrade ur båten en kort stund efter henne och följde henn…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg hur kvinnan tog emot hennes gåva. Såg hur hon inspekterade bladet, skaftet och yxan i sin helhet. Som om hon sett hundratals redan i sitt liv. Kanske hade hon det? Ylva såg på yxan själv också och log ett litet leende då drottningen berömde den.
Hon nickade lite.

” Jag har mitt svärd. Liknande Asgeirs. ”

Svarad…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon nickade lite då kvinnan talade om sitt spjut. Varje krigare hade sin favorit. Spjut, svärd, yxa, pil och båge. Vissa föredrog till och med skölden. Hon strök händerna över byltet igen. Varje vapen hon gjort tog en del av henne med sig. Det var inte svårt att skiljas från dem hade hon märkt, när hon gett svärdet til…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kvinnan då hon skärskådade henne lika mycket som  Ylva skärskådade drottningen. Hon kände kvinnans finger peta på hennes bröst och hon drog lite på munnen.
” Jag valde min tro när jag övertalade er son att låta följa mig med på resan. Om jag inte är villig att dö för de jag reser med på ett sådant uppdrag…. v…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Vid drottningens ord om sköldmö log hon större igen. Genuint och skrattade lite lätt med en rodnad på kinderna. Hon var envis, ja det var hon och skulle inte dölja något som var så pinsamt uppenbart.
Hon skrattade med henne och nickade medhållande innan hon rättade till den varma filten om hennes axlar. Hon njöt av tystnaden…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon skrattade till lite då kvinnan dunkade henne i ryggen. Det var med sådan kraft att hon för ett ögonblick tappade balansen något och det var bara ren tur som gjorde att hon inte gled av den hala sitsen. Hon log dock och nickade lite det kändes ändå gott att veta att drottningen tagit det på bra sätt att hon bara slagit si…[Read more]