Bain hade stelnat till när pilarna farit, och den redan vaksamma blicken vändes rappt mot den vithåriga alven som trädde fram. Vad hette han nu igen? Cam, någonting. Det spelade föga roll. Om han visste sanningen eller ej kring Bains fritagande av drottning Alienna stod inte skrivet i hans namn, även om han var nära Aenya. Det var en spänd B…[Read more]
Zaahl hade smått ryckt till när hon tagit hans manglade hand, men närheten var lika välkommen som smärtan var pinande stark. Tunga och hesa andetag trängde ut över hans återfuktade läppar, den nedre sprucken av ett slag som Kahel tidigare utdelat.
Förhoppningen steg inom honom när hon tog fram soltopasen. Om orken funnits där hade ett leende krup…[Read more]
Aenya hade inte varit stolt över honom, tänkte Bain när han lämnade platsen där han vilat över dagen. Färden från Dal’elath hade tagit flera dagar, och för att slinka obemärkt genom skogar och byar hade Bain valt att hålla sig till skuggorna i skydd av nattens mörker—som en del av dem. Han hade varit fullkomligt utmattad om det inte vore för h…[Read more]
Världen kändes osannolik och påhittad för ett slag. Zaahl hade upplevt det förut när han förlorat någon som stått honom nära. Priset för ett långt liv, på en position som hans, var att behöva återuppleva det hålrum som slagits fram i hans själ. Igen och igen. Inte heller blev det lättare för var gång, även om han blev bättre på att hantera det.…[Read more]
Varje steg var en pina, men smärtan till trots fortsatte Zaahl att sätta ena foten framför den andra. Han var skyldig Nasrin det efter allt hon riskerade för hans skull. Det fanns även en till han stod i skuld till och hon kom mot dem genom röken. Shaariel. Hon skulle belönas rikligt för sin modiga manöver, men även få en reprimand angående h…[Read more]
Röken stack i näsan och ögonen, och Zaahl hostade till när det brände ner i halsen vid varje raspig inandning. Smärtan från tortyren slog likt blixtar genom kroppen vid varje hostande. Ändå höll han den fortfarande undan med ren och skär vilja.
“Nej,” viskade han med sammandragna ögonbryn när han märkte att Nasrin kom till hans sida istället för…[Read more]
Med möda lyckades Zaahl sätta sig upp, om än nära på att kollapsa omedelbart. Det låg en skräck i hans blick när han bevittnade hur Nasrin gav sig på Kahel. För allt i världen borde hon lagt benen på ryggen och sprungit medan hon kunde. Kahel var distraherad, och det var hennes bästa chans om hon nu prompt skulle ta sig an honom. Det både värkte…[Read more]
Zaahl ville slita det belåtna ansiktet av Kahel. Förmodligen kunde man ana det i hans blick som blev kylig då han såg mot mannen. Ändå gjorde han som han gjort varje sekund sedan han hamnat i detta fångenskap. Han kontrollerade sin andning, snärjde sina mordiska tankar och lät den inre tystnaden skölja över honom.
Det var nästan förgäves då…[Read more]
Ljudet av dörren som öppnades fick Zaahl att blinka till. Det var hans enda livstecken där han hängde i sina pryglade händer som knappt höll uppe hans vikt. Så, det var dags igen. Blicken låg slött kvar mot golvet, på bevisen som avsåg att bryta ned honom. Tids nog skulle de dock inse att det inte gick att knäcka denna alv, utan att döden var e…[Read more]
Shaariel nickade kort och belåtet då människokvinnan godkände den knapphändiga informationen som framgått av planen. Hon visste inte vilken relation denne Nasrin hade till sin farbror, även om allt spionage förtäljt en del, så allt behövde kanske inte framgå. För säkerhets skull.
Shaariel visste egentligen mer än hon ville om människorna oc…[Read more]
Shaariel erbjöd ett halvt leende när hon blev upptäckt och den skarpa blicken studerade Nasrins ansikte. “Tur?” nästan fnös hon för sig själv. Skicklighet, snarare. Men hon sade ingenting mer om det, utan lät Nasrin lätta sitt hjärta.
Någonting mörkt lade sig över Shaariels anlete vid informationen. Hon hade inte räknat med någonting annat n…[Read more]
Zaahl flämtade till när vakterna ryckte tag i honom och drog upp honom på fötter. Smärtan av deras hårdhänta tag mot hans sargade kropp sköt likt pilar genom nerverna. Ändå försökte han sig på att slita sig loss, men förgäves. Dessa var inga simpla män som Jahzir hade anställt, och Zaahls krafter började sina. Närapå desperat vred han på sig för…[Read more]
Athanishka frodades i kaoset hon gett upphov till. Myllret av upproriska människor under hennes kontroll, eldsvådan som höll på att förgöra katedralen bit för bit, och den stickande doften av blod och svedda kroppar. Allt var likt föda till den förödelse hon haft för avsikt att skapa.
Ändå stod hon där likt lugnet själv, och något förändrades sak…[Read more]
Det var inga väna händer som knuffade ner Zaahl på det hårda golvet, och han lade sitt krut snarare på att inte verka allt för berörd, än att göra fallet någorlunda behagligt. Det var allt annat än det. Hela kroppen värkte och sved. Pinande skott av smärta sköt upp längs händerna från hans brutna fingrar, men Zaahl gjorde som han lärt sig. Han an…[Read more]
Zaahl ville protestera när han drogs upp på fötter, men visste att det var klokast att hålla munnen stängd just nu. Allt han gjorde var att se mot Nasrin. Den iskalla i hans annars varma blick smälte när han såg på henne. Det fanns ingen tvekan om vad som väntade honom, och ändå var det inte sitt eget öde han fruktade. Nej, det var hennes. Zaah…[Read more]
Zaahl höll blicken stadigt framåt när männen ledde dem genom staden. Då och då kunde han se en skymt av Nasrin, men de höll dem isär med god marginal. Med vältränat öga lade han märke till vägen de tog. Varje sväng, varje gata, varje minnesvärd detalj längs med vägen. Allt för att veta vart de tog vägen någonstans, ifall han nu lyckades komma leva…[Read more]
Det skar inom Zaahl att se Nasrin behandlas så grovt av männen. Han önskade ge dem alla vad de förtjänade, även om han var den siste i världen att ha en åsikt i frågan. För inte så länge sedan hade han stått som hennes fiende. Mycket hade ändrats sedan dess. Han lyfte desperat blicken för att se på henne, just som hon satte dolkens egg mot sin str…[Read more]
Bain må inte ha stämt in i skratten där han lät sig dras med bort från torget, men ett litet leende låg kvar på hans läppar när han sneglade på de andra två. Möjligtvis att han fnös roat åt Aliennas kommentar.
“Om jag gjorde det skulle nästan hela staden stå i lågor,” klämde han ur sig, för nog var det så att de flesta här irriterade honom -…[Read more]
Zaahl höll ett vaksamt öga omkring sig när de rörde sig mot porten, och han försökte desperat bana väg för dem med hjälp av sin bitglada märr, men någon vidare långt öppen sträcka fick de aldrig. Mumlandes för sig själv bakom sjalen sade han ett par väl valda ord om människors ypperliga förmåga att skapa totalt kaos, med absolut noll hänsyn…[Read more]
Plötsligt spelade det ingen roll vad han hade fått tag i för kläder. Ytterst lite spelade roll när han frös fast där han stod, efter att betryggande ha lagt ena handen om Nasrins sida, som om han ville hålla om henne men hindrats av de ord hon spillde ur sig. Hans ögon vidgades en aning där han stirrade på henne, och namnet på hennes farbror eka…[Read more]