Zaahl flämtade till när vakterna ryckte tag i honom och drog upp honom på fötter. Smärtan av deras hårdhänta tag mot hans sargade kropp sköt likt pilar genom nerverna. Ändå försökte han sig på att slita sig loss, men förgäves. Dessa var inga simpla män som Jahzir hade anställt, och Zaahls krafter började sina. Närapå desperat vred han på sig för…[Read more]

Athanishka frodades i kaoset hon gett upphov till. Myllret av upproriska människor under hennes kontroll, eldsvådan som höll på att förgöra katedralen bit för bit, och den stickande doften av blod och svedda kroppar. Allt var likt föda till den förödelse hon haft för avsikt att skapa.

Ändå stod hon där likt lugnet själv, och något förändrades sak…[Read more]

Det var inga väna händer som knuffade ner Zaahl på det hårda golvet, och han lade sitt krut snarare på att inte verka allt för berörd, än att göra fallet någorlunda behagligt. Det var allt annat än det. Hela kroppen värkte och sved. Pinande skott av smärta sköt upp längs händerna från hans brutna fingrar, men Zaahl gjorde som han lärt sig. Han an…[Read more]

Zaahl ville protestera när han drogs upp på fötter, men visste att det var klokast att hålla munnen stängd just nu. Allt han gjorde var att se mot Nasrin. Den iskalla i hans annars varma blick smälte när han såg på henne. Det fanns ingen tvekan om vad som väntade honom, och ändå var det inte sitt eget öde han fruktade. Nej, det var hennes. Zaah…[Read more]

Zaahl höll blicken stadigt framåt när männen ledde dem genom staden. Då och då kunde han se en skymt av Nasrin, men de höll dem isär med god marginal. Med vältränat öga lade han märke till vägen de tog. Varje sväng, varje gata, varje minnesvärd detalj längs med vägen. Allt för att veta vart de tog vägen någonstans, ifall han nu lyckades komma leva…[Read more]

Det skar inom Zaahl att se Nasrin behandlas så grovt av männen. Han önskade ge dem alla vad de förtjänade, även om han var den siste i världen att ha en åsikt i frågan. För inte så länge sedan hade han stått som hennes fiende. Mycket hade ändrats sedan dess. Han lyfte desperat blicken för att se på henne, just som hon satte dolkens egg mot sin str…[Read more]

Bain må inte ha stämt in i skratten där han lät sig dras med bort från torget, men ett litet leende låg kvar på hans läppar när han sneglade på de andra två. Möjligtvis att han fnös roat åt Aliennas kommentar.

“Om jag gjorde det skulle nästan hela staden stå i lågor,” klämde han ur sig, för nog var det så att de flesta här irriterade honom -…[Read more]

Zaahl höll ett vaksamt öga omkring sig när de rörde sig mot porten, och han försökte desperat bana väg för dem med hjälp av sin bitglada märr, men någon vidare långt öppen sträcka fick de aldrig. Mumlandes för sig själv bakom sjalen sade han ett par väl valda ord om människors ypperliga förmåga att skapa totalt kaos, med absolut noll hänsyn…[Read more]

Plötsligt spelade det ingen roll vad han hade fått tag i för kläder. Ytterst lite spelade roll när han frös fast där han stod, efter att betryggande ha lagt ena handen om Nasrins sida, som om han ville hålla om henne men hindrats av de ord hon spillde ur sig. Hans ögon vidgades en aning där han stirrade på henne, och namnet på hennes farbror eka…[Read more]

“Era imbeciller,” muttrade Athanishka och såg på folkmyllret som förvisso skulle agera med ursinnig vrede, men hon var distraherad nog för att ha missat en viktig detalj. Hon försökte rikta om deras tankar, men de var många och två annalkande personer stal hennes fokus. Sakta började en och en av de attackerande människorna skifta från sitt fok…[Read more]

Det var svårt, om inte omöjligt, att koncentrera sig på klädesplaggen i damens och flickans stånd. Blicken vandrade hela tiden över till Nasrin, speciellt då han skymtade ett leende i hennes anlete. Som han önskade få se det ordentligt, men det var viktigt nu att de dolde sina ansikten. Någonting i hur hennes ögon förändrades talade dock om för…[Read more]

Zaahl ryckte till. Han mötte hennes blick och pressade samman sina läppar i ett smalt streck samtidigt som han strök henne över ena armen i lönlös tröst. Hennes ord träffade honom rakt i själen för ingen hade kunnat missa desperationen som fanns där, och han förstod henne. Hade inte vem som helst gjort detsamma? Familj är en stark kraft för de…[Read more]

Bain mötte den första förolämpningen med ett påklistrat leende, uppenbart utan någon form av välvilja. Denne adelsherre kunde dock slänga vad han ville på Bain. Allt var bara mat till den avsmak han redan kände, men han hade hört värre saker förut. Att kliva in i Nela’thaënas var en semester jämfört med hans tidigare tillvist. Här stod dock myc…[Read more]

Att de två damerna inte skulle gå väl ihop hade Zaahl kunnat lista ut utan att rådfråga en endaste ande. Det fanns lika mycket vilja i dem båda och det skulle troligtvis gå åt olika håll. Ingen kunde missta den bitska tonen i Nasrins röst, eller avsmaken i Shaariels avsmalnande ögon när hon betraktade deras händer. Stackaren skulle vara glad at…[Read more]

Mycket riktigt rang dialekten lika rund och mjuk som Zaahls. Hennes andetag kom ansträngda då hon bet tillbaka ilskan som matades av Nasrins egen, frustandes genom näsborrarna så att tyget i Nasrins sjal svajade till varje gång. Hon pressade sig mot hennes rygg och tycktes grymta missnöjt över svaret, som om det bara förargade henne ytterli…[Read more]

Zaahl kastade en sned blick på Nasrin som var en större tråkmåns än han anat, men det var också mycket mer på spel för hennes del så han kunde köpa hennes ovilja att ta vad som skulle kunna bli snedsteg. Han vände blicken mot märren som pressade sig mot honom utan någon som helst respekt i ett försök att undvika havet av människor.

“O…[Read more]

Munkavel? Zaahl fnös roat och undrade vart den unga kvinnan som sovit i hans famn hela natten tagit vägen. Inte var hon här i alla fall. Men han gjorde inte annat än att skaka på huvudet åt hennes bitska gensvar. Hon hade en poäng i att han inte skulle välja något som drog till sig uppmärksamhet, så motvilligt vek han ihop plagget och lade tillb…[Read more]

“Socker är bra vintermat,” hade Zaahl instämt. De gav sina hästar socker om vintrarna för att de skulle klara det bördiga gräset där de släpptes på bete i väst om somrarna. Han var inte säker på att den bruna märren, som mer än en gång försökte ta en tugga av honom, förtjänade något sött dock. Hon verkade dessutom ha en försmak för alvblod. Nas…[Read more]

Zaahl satte sig upp och gnuggade sömndrucket ur sina ögon innan han såg på henne med samma intetsägande anlete som han ofta fick när han bara lyssnade eller funderade. Egentligen lyssnade han bara med ena örat, för den svaga strimman av gryningens varma ljus klättrade över horisonten och lade sig mjukt över Nasrins ansikte. Kanske gav andarna ho…[Read more]

Alienna hade inte kunnat ha mer fel den där kvällen. Bain kämpade inte mot mörkret – han jobbade med det. Lät det flyta i hans ådror. Lät det konsumera honom som han konsumerade det. De var ett och samma. Men han sade ingenting om det, utan lät det gå. Bättre att hon trodde ljust och fint om honom, för det behövdes om han skulle lyckas med sitt up…[Read more]