Zaahl rynkade på ögonbrynen då han svagt uppfattade ett dåligt humör från Nasrins sida. Dum som han var förstod han det inte riktigt, men gissade på att den snabba avrättningen, eller vad man nu skulle kalla det, låg bakom skiftningen som tryckte i luften helt plötsligt.

”Ow!” sade han en aning kränkt och höll sig för kinden när hennes hand s…[Read more]

Varje andetag var metodiskt för att behålla lugnet, men ändå grep hans fingrar hårdare om mannens hår när Zaahl hörde hur han talade till Nasrin. Det hesa, smått gurglande skrattet fick det att krypa i skinnet. Inte för att mannen var obehaglig, nej Zaahl hade stött på värre i sina dagar och skadorna bekom honom inte att se. Men efter att ha fått…[Read more]

Zaahl såg spänt på när Nasrin klev ut, och hans hand var hela tiden tryckt ner i backen i försäkran. Det var märkligt hur det blivit de två mot dessa män—totalt skiftade lojaliteter från utgångspunkten. Zaahl hade visserligen ogillat dem redan från start, speciellt då de velat göra sig av med honom och talat illa om Nasrin när de trodde att ingen…[Read more]

“Sîdh wa layyin, hayawanin narûwen,” mumlade Zaahl och klappade kamelen över halsen när han tog över det från Nasrin efter dess aggressiva rädsla. Det stackars djuret lyssnade till hans lugnande ord, men hade svårt att stilla sig. Det hjälpte inte att det var alldeles för trångt för ett så pass stort djur inne i det lilla rummet, där pucklarna skr…[Read more]

Det var mer än bara en vacker sol som grydde nästa morgon. I takt med att Zaahl stilla vaknat när de varma strålarna smekte hans ögonlock, kände han också hur en förändrad dynamik låg i luften. Hade alla deras problem sinsemellan försvunnit? Absolut inte. Kunde de lita på varandra? Samma svar igen. Men de kändes som resekompanjoner mer än någon…[Read more]

Det var omöjligt att hejda ett leende när Nasrins skratt bröt ut, även om Zaahl höll sig för kinden hon fläppt till. På något vis klöv det den sista stela atmosfären mellan dem, så pass att han kände sig själv slappna av, då även han rycktes med och skrattade till. Det var dock inte i närheten av den härliga klang som for ur henne. Kanske beh…[Read more]

Inte för att Zaahl var förvånad, men det kändes ändå lustigt när han insåg att det skiljde dem trehundra år åt, mer eller mindre. Aldrig förr hade han känt sig så värst gammal, men här satt han som en någotsånär jämlike och flera livscykler hade passerat från hans ungdoms dagar. Han mindes knappt hur det varit när han var 24 år. Inte hade han va…[Read more]

Blicken flackade mellan såret på hans arm och Nasrins ansikte som kläddes av ljuset från de dansande lågorna. När han anade tvekan i hennes gröna ögon föll luften sakta ur honom i takt med att han förstod att de inte skulle komma vidare denna kväll. Förbannat. Han skulle aldrig sagt det där ordet. Fri. Hade hon någonsin varit fri? Skulle hon nå…[Read more]

Bain stelnade till när Aliennas varma hand placerades ovanpå hans, men snart nog fick hennes energier grepp och han kunde långsamt slappna av. Axlarna sänktes och blicken svepte mellan de båda för att landa på hennes väna ansikte. Det kändes som att hennes ljusa energi susat in, men mött hans sjudande mörker likt en vägg. Likt droppar av bläck i…[Read more]

Zaahl studerade Nasrin med ett lugn som lade sig likt ett hölje över honom, om så endast för att ge henne utrymme att finna ro nog för uppgiften. Han hade bara ryckt på ena axeln med ett avfärdande fnys när hon påstått att det var onödigt av honom att skära upp huden. Han såg det inte så. Lyckligtvis verkade inte själva blodet bry henne värst my…[Read more]

Ett svagt leende skymtade i mungiporna när Zaahl kvickt vände på kaninen, för att slippa bli bränd av lågorna omkring. Leendet kom dock inte från den härliga doften av mat på gång, eller den fridfulla tystnaden i öknen – utan för att han kände hennes blickar på sig. Han drog ned ärmen igen och satte sig bekvämt med armarna lutandes lojt mot sina n…[Read more]

Hennes situation hade nog inte riktigt framgått, eller så hade Zaahl inte lyssnat. Oavsett vred han sakta ner blicken, som om den fina väven de satt på blev oerhört intressant helt plötsligt. Inte ett ord sade han, tyst lyssnande till när hon tuggade sin mandel innan orden flöt på. Sakta lade sig ett hölje av skam över honom, som talat om hennes…[Read more]

Zaahl bara skakade på huvudet när han blev schasad till den vackra pläden. Ett tyst skrockande slank ur honom, då det var ganska komiskt hur noga hon var med vart han skulle sitta. Han som blivit behandlad som skit senaste dagarna, och nu skulle han placera ändan på ett dyrbart tyg—flåendes en kanin. Nasrin var bra rolig utan att veta om det. Men…[Read more]

Zaahl höjde svagt på ögonbrynen när det nämndes belöning. Han hade inte ens kommit på tanken, då de inom hans familj aldrig rört sig med belöningar mer än ett gott tack. Välvilja ska komma från hjärtat, brukade hans mor säga, inte från viljan att få någonting. Men i detta fallet var det inte välvilja. Eller? Blicken sökte över Nesrin från topp til…[Read more]

Zaahl ställde sig med ryggen mot vindriktningen och följde Nasrins exempel genom att täcka för större delen av ansiktet. En bit bort kunde man se det värsta utav stormen som dragit förbi, nu rullandes mot öster medan den i sakta mak ebbade ut. Vinden slet fortfarande i hans mörka kläder, men den försökte inte längre rycka med sig hela honom. Uppmä…[Read more]

Ett kort, varmt skratt undslapp Zaahl när han såg Nasrins förvåning över att såret numera var ett ärr. Det ömmade fortfarande dock, något som fick det att rycka lite i musklerna när hon vidrörde den blekröda ytan. Hans sort hade bra läkekött, det var ett som var säkert, men helt omänskliga var de inte.

Skrattet dog ut och tystnaden kröp…[Read more]

Det var inte utan lite stolthet som Zaahl såg blåmärket blekna till en gul nyans och läka av magin som flödat från soltopasen. Magi som han använt. Det kändes som att kliva närmare sina förfäder och få kontakt med andarna, som om de viskade hans namn i vinden utanför. Han föreställde sig att de uttryckte sig med samma stolthet som han känt—att ä…[Read more]

Zaahl kunde inte dölja sitt dömande missnöje över faktumet att människokvinnor, i alla fall i deras del av världen, tvingades lämna allt bakom sig när de ingick äktenskap. Det var urbota löjligt och ofattbart. Han fann sig själv sökandes efter tecken på att hon själv skulle vara gift, men utan lycka. Nasrin tycktes dessutom ha mycket frihet, vilke…[Read more]

Zaahl mjuknade en aning, om än inte helt då rynkan låg kvar mellan hans mörka ögonbryn. Hon hade alltså fått den av sin mor? Fler och fler frågor väcktes kring denna kvinna—frågor han fann sig vilja ha svar på. Blicken vandrade inte till smycket, utan vilade på hennes ansikte för att sedan se in i hennes ögon, som om han kunde få svar genom att b…[Read more]

Zaahl sneglade ner på Nasrin som satt sig bredvid honom. Det gick knappt att se i mörkret, men ändå uppfattade han den skiftande stämningen utan att behöva se varje detalj av hennes ansiktsuttryck. Det hade kunnat vara bäcksvart och han hade ändå kunnat se en sorts melankoli tränga sig fram. Vad hon än hade för problem, gissningsvis med sina fa…[Read more]