Ethirion nickade kort för att bekräfta att han menade allvar, men satt i övrigt stilla, fortfarande med den där spänningen som om han tänkte resa sig.
“De flesta som lämnar Dar Zakhar vill bli av med henne, men det är sällan lika underbart för dem när det väl sker.” orden hängde allvarsamt kvar i luften och hans blick vändes till Kheezai då han fo…[Read more]

“Intressant” hur han sa det talade emot att han skulle tycka det. Ethirion begrundade Ithia med samma ointresserade blick som tidigare.
“Nej” svarade han tillslut på hennes fråga och lyfte bort tekoppen för att ställa den på bordet intill sin fåtölj. Han satt rakryggad kvar men det fanns en spänning i kroppen som talade för att han snart tänkte…[Read more]

Ethirion var fortsatt likgiltig då hon berättade det hon visste. Men när Ithia nämnde skuggdansare så smalnade han av de grå ögonen, om än bara för ett ögonblick. Hon hade knappt talat klart då han lite arrogant vände bort blicken, ned till sin kaffekopp som stod på det runda bordet intill. Återigen med rak rygg tog han upp tekoppen och dess asje…[Read more]

Nezharek betraktade dem båda och tog notis om den fientliga stämningen dem emellan. Han kunde inte hjälpa sig själv åt att småle hånfullt. Ziyaté må ha tappat respekten från många, men att Lloth skulle skicka henne på uppdrag med sin forna lärling? Det fanns nog mer bakom det hela förutom att hitta detta objekt. Att skuggdansarnas ledare dessut…[Read more]

Ethirion betraktade henne stilla då hon berättade om deras resa och vad som fört dem båda till Celeras. Knappt någon min förändrades i hans ansikte, sånär på ett ögonbryn som höjdes en smula. Han såg minst sagt lika oimponerad ut nu som tidigare. Efter en stund tystnad lutade han sig framåt en aning med en harkling.

“Så här är det paladin, jag h…[Read more]

Ehtirion nickade instämmande till Wreax och gjorde en kort gest med handen för att visa att han var ursäktad.
“Det här bör inte ta för lång stund. Elwydd, ge vår gäst det han önskar” Ethirion följde de två med blicken då de lämnade rummet och vände sedan de grå ögonen till Ithia.

“Som Wreax påtalat så är det en nödvändighet, jag önskar…[Read more]

Nilla fnittrade med handen framför munnen då hon tuggade på den lilla delikatessen.
“Det låter ju helt fantastiskt!” hon log med huvudet lite på sned och stoppade en oliv i munnen. Vid hans fråga hummade hon lågt och såg längst gatan.
“Jo, det gör skulle jag nog göra. Och mina systrar såklart” sa hon eftertänksamt innan hon skrattade till och såg…[Read more]

Nezharek lyssnade till Lloths ord. Självklart skulle Ziyaté vara befäl. Det var så saker fungerade i Dar Zakhar. Även om hon var en förrädare. Tyvärr. Så med en instämmande nickning till Ziyatés ord så lämnade de tre Lloths kammare med sorg i hjärtat. Världen utanför var uddlös, färglös i jämförelse med närvaron av den mäktiga. Bara tanken…[Read more]

Ziyaté. Förrädaren. Den varma, stolta känslan han haft från att ha blivit anförtrodd detta uppdrag av självaste Lloth ersattes av ett svalt förakt. Kvinnan var hederslös och visst gick det många viskningar bland andra kvinnor att hon borde fördrivas. Nezharek hånlog inombords men utanpå fanns det inte plats åt några känslor utan han böjde bara…[Read more]

Djan skrattade sådär hysteriskt, om det var för sig själv eller åt de andra var svårt att säga dock. Han drack av vinet och lutade sig så djupt över bordet att han nästan låg på det med överkroppen. Åt drottningens behandling log han bara och vred på huvudet som om han var en glad hund som fick beröm. Så fuktade han läpparna och sänkte blicken ti…[Read more]

Nezharek höjde blicken till Enezla vid hennes ord, ögonen fulla av förvåning och tvivel. Han kunde inte tro sina öron, men mycket riktigt leddes de in genom dörrarna bakom prästinnornas stolar. Då ekot av dörrarna som slog igen bakom dem dött ut kunde Nezharek höra sina egna hjärtslag. Denna ära förtjänade han verkligen inte. Han vände blicken…[Read more]

Djan hällde upp glaset till bredden med ett förnöjt fnittrande. Blicken gick mot drottningen då han höjde glaset i vad som närmast kunde beskrivas som en skål innan han drack.
“Älvskogen? Ha!” han skrattade till, satte lite vin i halsen och började hosta så drack han mer och skrattade än mer. Med glaset i ena handen och fingret längst kartan gick…[Read more]

Bland kuddar och slentrianmässigt utspottade dadelkärnor hade han legat och småslumrat sedan eftermiddagen, fylld av liter med vin och en skopa självförakt. Hans förtrogna, den mörka, hemska undersköna hade viskat länge. Ömt men också hårt. Men så var det någon dödlig som uppenbart ville ha hans uppmärksamhet och han öppnade irriterat ögonen…[Read more]

Eileen var lika upprymd som Luka och kunde inte annat än att skratta förtjust då skeppet tog dem ut från hamn och ut mot öppet hav. Det skulle minst sagt bli ett roligt äventyr!

Men det blev inte särskilt roligt alls. Det visade sig nämligen att Eileen inte hade några sjöben och spenderade första veckan av att ständigt må illa och behöva hålla…[Read more]

Nilla hade precis tagit en bit vid hans fråga och fnittrade till lite och höll handen över munnen medan hon tuggade klart. En lätt rodnad syntes på hennes kinder och hon nickade.
“Till min mors fasa” hon skrattade lite och såg ut över gatan och alla de människor som passerade. “Hon tycker inte det passar sig och säger åt mig att sluta tro att l…[Read more]

Rakryggad med asjetten i ena handen och koppen lätt i den andra vände Ethirion de gråa ögonen till Ithia. Ansiktet avslöjade inga känslor utan förblev oberört, han såg nästan oimponerad ut.

“Tro mig paladin, det är inte ondskan i hennes hjärta jag oroar mig för” hans blick gick tillbaka till Kheezai som tagit sin tillflykt i att dricka ur sin ko…[Read more]

Ethirion begrundade dem alla tre med blicken i tur och ordning. Ansiktet var uttryckslöst förutom en liten och missnöjd spänning över läpparna. Han var tyst en längre stund efter deras ord innan han nickade kort åt Wreax förslag och gjorde en knapp märkbar gest åt uppassaren som försvann in i ett annat rum. För ett ögonblick stod de i totalt mörk…[Read more]

Eileen sken upp som en liten sol och stoppade undan mynten. Hon visste inte om det var en bra deal eller inte, men man kunde kanske överleva på två silver i Celeras. Ett tag i alla fall. Med ivriga steg skyndande hon upp för landbryggan men stannade lika hastigt då hon var ombord. Storögt vände hon sig till Luka.
“Inte jag heller” väste hon fra…[Read more]

Torbjörn satt där med blicken sänkt mot marken men frustade till i ett lite glädjelöst skratt.
“Ja, jo…” sa han med lite mer glädje i rösten än innan “Int’ kunde jag låta vargarna ta dig” han vände en flackande blick till Trond.
“Du va’ så liten å så rosa” ett leende syntes i hans ansikte och ögonen var fyllda av glädje bara vid minnet.
“Du ä’…[Read more]