Nasrin var endast fokuserad på att driva kamelen framåt, bort från stormen och mot skyddet av klipporna, och hon ignorerade Zaahls ord även om hon hörde honom. Hon förstod inte varför han skulle börja med det där igen. Som för att understryka att hon inte lyssnade ropade hon uppmanande åt kamelen att öka takten. Även om hon visste att det var lönl…[Read more]

Nasrin följde honom med blicken då han hoppade upp på kamelen, redo att göra detsamma så det kunde komma iväg. Men hans ord fick henne att tveka och även om hennes ansikte var dolt av sjalen sa hennes ögon tillräckligt av vad hon tyckte om hans kommentar då hon sköt honom en ilsken blick. Hon övervägde om hon skulle stanna på marken, men hon visst…[Read more]

Nasrin fortsatte sammanbitet att knyta sjalen över hans näsa och mun trots de hårda orden. De hade inte något val än att försöka hitta skydd. Hennes blick flackade mot horisonten. De hårda vindarna hade piskat upp sand och damm som närmade sig över dynerna. Redan nu ven sanden runt deras fötter och vindarna var hårda. Ingenting man ville vista…[Read more]

Irritationen som precis runnit av henne kom krypande tillbaka och hennes ögon smalnades av då han avfärdade hennes fråga. Hans arrogans och envishet retade henne till den grad att hon kramade hårt om vattenskinnet, och föreställde sig hur det istället var hans hals som hon kramade luften ur. Varför kunde han inte bara göra som hon ville? Att han d…[Read more]

Nasrin betraktade honom under tystnad då han talade. Så många ord i ett svep hade han nog inte sagt tidigare och hon kunde inte bli annat än förvånad över att han ändå besvarade hennes fråga med mer än en enstaka mening. Kanske var det han som värmde upp till henne? Tanken fick henne att slå ned blicken och vid hans fråga kunde hon inte annat än…[Read more]

När hon erbjöd honom den andra dadeln möttes deras blickar för en kort stund och hon kände hur pulsen steg igen. Hans blick var allt för intensiv och hon såg hastigt bort mot männen istället. Det var något med honom som fick hennes hjärta att slå hårdare på det där sättet. Precis som dagen innan när pulsen stigit vid hans skratt och innan…[Read more]

***

Om de tidigare varit hårda i sin hantering av Zaahl var det ingenting i jämförelse med hur de behandlade honom nu. De hade lärt sig sin läxa. Med de medel de hade till hands såg de till att hans händer var täckta utifall han skulle vilja bjuda upp till mer motstånd. Deras sårade egon förhindrade dem därtill att ge honom varken vatten elle…[Read more]

Såret på fingret sved och innan Kaiyo hunnit fråga om det börjat blöda hade Zaria satt fingret till munnen för att suga på såret och dämpa svidandet. Hans fråga fick henne att skaka på huvudet och hon sänkte handen från munnen och knöt ihop näven. Hennes blick gick också till boken som han nu synade med misstanke. Konfunderat la hon huvudet en…[Read more]

För ett ögonblick trodde Nasrin att han skulle ge med sig. Snaran om halsen drogs åt och hon tryckte knivspetsen hårdare mot hans hals för att understryka att hans liv lätt kunde tas ifrån honom. Men sanden slutade inte röra sig omkring dem och ett frustrerat ljud lämnade henne då repet skars av. Hennes blick flackade till mannen på hästen och…[Read more]

Zaria sjönk instinktivt ihop då Kaiyo lutade sig fram och hon stannade mitt i rörelsen att ta ytterligare en munfull av grytan. Boken. Hon sneglade upp på Kaiyo från bakom luggen. Där kanske fanns svaret på vad monstret var för något. Men kanske också något som skulle kunna hjälpa henne. Hon sänkte blicken igen och tog sin sista tugga innan…[Read more]

Det var inte bara för att dölja de tysta tårar som rann längst hennes kinder som hon såg bort medan männen talade, utan hon var även rädd att ilskan i hennes ögon skulle synas. För varje lögn som passerade Kaiyos läppar bet hon ihop käkarna hårdare och hårdare. Att någon kunde vara så falsk var bortom hennes förståelse. Hon ville bara skrika…[Read more]

Zaria krympte under hans kalla blick. Hon kunde tänka sig bybornas ansikten, rädda och förtvivlade. Men inte inför att hon var magiker. Utan inför den terror Kaiyo och hans likar inte var främmande för att utföra. Tanken att hon skulle vara orsaken till att de brände ned Grimsbo var inget hon ville utsätta dess invånare för. Hon svalde hårt. Hon m…[Read more]

Nasrin fnös bort hans kommentar. För henne var det otänkbart att männens lojalitet till henne endast var en form av lydnad. De hade svurit sin trohet och sina liv till hennes far och familj, och edsbrytare var bara något man hörde om i de gamla sagorna. Det var inte naivitet som fick henne att inte tvivla på sina män utan snarare arrogan…[Read more]

Till hennes stora förnöjelse verkade den sista kommentaren väcka någon sorts reaktion hos honom och hennes leende blev bredare då han vände blicken till henne. Hon kände hur pulsen steg när hjärtat slog hårdare i bröstet av hans klingande skratt. Reaktionen var inte det hon hoppats på. Det gjorde henne bara mer beslutsam att ta reda på vad som…[Read more]

Nasrin kände hur pulsen steg när han inte bara spottade i hennes riktning utan dessutom var så oförskämd att han knappt såg åt hennes håll. Som en kvinna av börd i allmänhet och ensambarn i synnerhet var hon inte van vid sådan fräckhet. Hon fnös. Vilken oförskämd och arrogant alv.

“Mellan oss två är det du om någon som är sinnesförvirrad som…[Read more]

När virvelvinden la sig var det som att hörseln kom tillbaka och det var först nu som hon insåg vilket oljud den orsakat. Genom damm och sand som fortfarande hängde i luften uppenbarade sig nu resterande av hennes män, några till fots, några på hästryggen. Nasrin tog ett steg tillbaka för att ge plats åt dem då de tog sig an alven. Med ena hand…[Read more]

Ökenalver. Det sög till i magen av en sorts skräckblandad förtjusning då Nasrin insåg att de var allt närmare sitt mål. Språket som spottades fram var främmande men utan tvekan det som talades av ökenalverna. Och trots att hon av sammanhanget förstod att det inte var några trevligheter som for ur munnen på alven kunde hon inte annat än att le sjä…[Read more]

Nasrin hade alltid gillat att slå läger ute i öknen. Det var någonting speciellt att sitta runt lägerelden som värmde i den kyliga natten, medan öknens tomrum bredde ut sig runt omkring en. Att få dela te och lågmälda samtal under den stjärnklara himlen till ljudet av vinden som rasslade mjukt i sanden. En längtansfull suck lämnade henne där ho…[Read more]

Aayla visade honom runt med en sval enthusiasm som ankom på en värdinna. Vant gick hon vid hans sida och berättade kort om vad det var de passerade. Där så var påkallat kunde hon berätta om vart vissa tyger eller vaser var ifrån. Lyxvaror, och mycket av det gåvor från inflytelserika män. Hon hade åter höjt slöjan över sitt ansikte för att slippa…[Read more]

Så hon hade haft rätt i sitt antagande. Inte för att hon misstrott sin egen förmåga att dra slutsatser om hans identitet, men hon kunde inte låta bli att känna sig nöjd. Det var dock ingenting som speglades i hennes ansikte. Endast en glimt av igenkänning reflekterades i hennes ögon och hon log milt då han presenterade sig. Högfärden…[Read more]