“Andra tider?” fnös Renn, som gick bredvid sin make. Precis som honom var hon längre än de flesta människor och me’ersianer. Det kopparöda håret var flätat och slog i höften då hon rörde sig bestämt framåt. Blicken vandrade fram och tilbaka lite nyfiket. Många år sedan som de hade satt sin fot där, då all kommunikation hade skett genom Neyir och…[Read more]

Kvinnan rynkade något på ögonbrynen. Sarksam var något som hon brukade kunna förstå sig på men nu var hon inte  helt säker på om katten framför henne faktiskt menade att hon inte förstod. En fnysning lämnade mörkeralvens läppar och hon höll upp de tre fingrarna igen.

“Information, pengar och inget sådant där kramandes.” sa hon och granskade henne.
“Nå?”

Säkert skulle hon känna hur en doft av mat hade spridit sig i stugan med. Framför elden en bit bort satt Ranghildr framför ett kärl och rörde runt i något som liknade en soppa. När hon hörde hur Maeve rörde sig bakom henne och det lilla kraxande släppt hon skeden och reste sig upp för att skynda sig till hennes sida.

“Ligg stilla nu tös.” sa ho…[Read more]

Någon som inte riktigt följde med i tankegångarna var Finn som såg ut som ett frågetecken där han stod. Även om han då och då skickade ett leende till sin vän för att uppmuntra de glada tillropen. För det lät ju som något positivt i alla fall?

Tussie mötte Faegrims frågande blick och örat ryckte lite när hon lyssnade på flickans entusiast…[Read more]

Allt kändes så bekant, men ändå inte. Som att kliva in i ett gammalt minne. Sängen som Maeve nu låg i som en gång varit hennes. Där hon suttit och lyssnat på grälen ifrån Sif och Ejvald, eller skratten. Hon vände sig om för att försöka finna något åt sin dotters strupe och öppnade de skåp som fanns där. Inte allt för mycket fanns, men längst in…[Read more]

“Tyst nu, din fåne. Du säger så mycket dumt.” sa Ranghildr bara åt Audgisil, men det fanns något varmt där i hennes blick då hon såg på sin dotter som trots sina skador stod stolt framför dem och folket. Innan hon hann helt falla ner mot marken hade Ranghildr tagit ett steg fram och fångat upp henne i en omfamningen. Ett kort tag stod hon där me…[Read more]

Det var knappt så att Ranghildr såg leendet som hennes kära make gav henne. Snarare var hennes isblåa blick helt fokuserad på det som fanns framför dem. Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orden i hennes närhet. Inte efter att en dåre gjort det och utan att tvek…[Read more]

“Tre sätt.” började mörkeralven för att hålla tre fingrar uppe medan hon såg på henne med en allvarsam blick. En som sade att detta var strängt affärer och inte någon slags början på vänskap eller annat trams. Sådant som folk dog av, eller skadades för att andra skulle få ut något av det. Inte minst vännen själv. Nej, hon hade sett alla former a…[Read more]

Llwyd mötte sin kollega och kanske en som hon skulle kunna kalla vän, även om hon inte direkt skulle göra det med enkelhet. Hon strök en hand igenom sitt hår medan hon tänkte över orden som yttrades. Förstås hade Jezeral rätt med vad de brukade göra och inte. Men ändå lockade det att komma med lite eld denna gång men hon suckade tungt och nick…[Read more]

Ett litet tag var det som om Denera försökte att protestera, men det dröjde inte många sekunder innan första gäspningen dök upp för att sedan sjunka ner milt i hennes famn. Hon vaknade långsamt, en gäspning först och sträckte på sig som om hon var i sin egna sömn. Först rynkade hon lätt på ögonbrynen över drömmen hon haft. Som om hon hade träffat…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Öronen ryckte till och ilsket slog hon bort det. För att fnysa över det hela. En varnande blick samtidigt som hon öppnade munnen för att svara på frågan.

“Om jag har det får du inte den genom sådant äckligt trams!” sa hon och korsade sina armar bestämt, som om hon inte hade tänkt lägga några ord mer när hon höll på sådär.

“Ram’lin…” hummade hon, fundersam för att leta i sitt minne efter vem det skulle kunna vara. Språket var inte direkt något som hon kunde tyda helt. Mest för det var som om det hade suddats ut och var svårt att riktigt veta vad som det kunde vara. Lite disträ kliade hon sig bakom sitt öra.
“Det går rykten om någon Ram, kanske det kan vara något?”

Instämmande nickade halvätten för att fundera över de alternativ de hade. Blicken vandrade mot skyn, som om hon skulle kunna se draken redan.
“En överraskning kan vi säkerligen ordna.” hummade hon, lite roat, för att knäcka sina fingrar och nacke. Som om hon gjorde sig klar att gå in i en strid. Trots allt var hennes specialitet inte riktigt…[Read more]

Svårt var nästan ett för tamt ord för att placera hur Denera kände. Men hon kunde inte riktigt placera ett annat ord, men den forne Huldrys såg vilsen ut, för en kort sekund, innan det förvreds till något som gjorde henne helt kall. Orden var ett hån, samtidigt som den ekade lite av den forna sarkasmen som Huldrys en gång i tiden hade fått Dener…[Read more]

Information, ja, det var väl något som Ky’rah var en specialist på. Tålmodigt stod hon kvar med ett höjt ögonbryn, som om hon tyckte det tog aldelles för lång tid för henne att få fram vad det var hon ville. Utan att böja sig fram såg hon på den ritade bilden, inte den bästa kvalitén men inte det sämsta verket hon hade sett heller.

“Ser u…[Read more]

Förstås var inte Vésiva allt för sen att dricka upp vinet när hennes drottning hade gjort det, trots allt ville hon inte stanna längre än vad Isra hade både ork, eller tid med. Men hon satt kvar och log svagt åt hennes beodran, böjde lätt på huvudet i respekt och som för att visa att hon hade uppfattat vad Isra hade sagt.

“Förstås, min drottning.…[Read more]

“Se så mina herrar, det går inte att förneka att vi alla har vårt förflutna. Säkerligen med delar som vi vill glömma.” sa Vecah med ett tillsynes vänligt leende. Fastän det nog fanns information att hämta, verkade mörkeralven bli allt för spänd och hotad för att ge dem informationen som de ville ha. Och var de inte alla där för att få en andra cha…[Read more]

Lite lättat andades hon ut när katten släppte henne och hon tog till och med ett steg bakåt för att markera att avstånd var det som föredrogs. Direkt började hon borsta av sig själv något, om axlarna och bröstkorgen, såsom att det fanns smuts där som hon ville få bort.

“Så klart jag är. Vad behöver du?” frågade Ky’rah rakt på sak som hon vanlig…[Read more]