Det hade gått nästan en timme sedan de börjat, och pergamenten mellan dem var täckta av skisser, anteckningar och små korrigeringar. Det var en oväntad rytm som uppstått – Erynn ritade, förklarade medan Yfandes frågade, testade, gjorde fel och försökte igen. Det var inte så olikt hur Erynn själv brukade arbeta, bara lite rörigare. Lite varmare.…[Read more]

Det var som om luften sögs ur lungorna på Elian. Det var inte ilskan i Aerons röst, för det fanns ingen, men den där tonen, låg och sammanbiten, som skar igenom hans bröst som en kniv av skuld. Orden satt fast i halsen. Så han hade märkt det. Tanken fick det att slå lite i bröstkorgen och han kände hur kinderna hettade till, och han stirrade ne…[Read more]

Eira låg kvar i vattnet när Liv lämnade sjön, lät tystnaden breda ut sig mellan dem. Det var en sådan tystnad som inte behövde brytas direkt – tung, ärlig, levande. Vågorna slog mot stranden, vinden svepte genom träden bakom dem, och någonstans sjöng en fågel.

Hon visste att Liv väntade. Inte bara på svar, utan på något som kunde förankra allt. E…[Read more]

Elian skakade regndropparna ur sitt hår och gled in i biblioteket, andfådd efter att ha rört sig snabbt genom de fuktiga gatorna. Lukten av dammiga böcker och det svaga knastrandet från stearinljusens lågor var en välkommen kontrast till den kalla, råa luften utanför. Han försökte samla sig, tryckte ner känslan av rastlöshet i magen och låtsades…[Read more]

Eira simmade långsamt genom vattnet, kände dess svalka smeka hennes hud, men det var inte kylan som fick en rysning att dra genom henne. Det var Livs ord som fick henne att stanna upp och hon lät benen sjunka tills tårna nuddade den sanka bottnen. Blicken vilade på Liv, på det lekfulla leendet som inte riktigt nådde ögonen, på rastlösh…[Read more]

Erynn såg upp från sin skiss när Yfandes började plocka fram sina böcker. Förvånat höjde hon ett ögonbryn när hon fick beröm, men sa inget direkt. Det var inte ofta någon faktiskt uppskattade hennes arbete, ännu mindre såg fram emot att se det färdigt. Det kändes ovant, nästan obekvämt, men inte på ett dåligt sätt.

När Yfandes lade fram sin…[Read more]

Vattnet var kallt mot huden, men Eira kände det knappt längre. Hennes kropp hade redan vant sig vid temperaturen, och nu var det bara en krispig svalka som omslöt henne, lät henne känna sig lättare än på land. Hon flöt på rygg ett ögonblick, lät vattnet bära henne medan hon stirrade upp mot himlen med solen långsamt började klättra upp över trädto…[Read more]

“Det är en mekanisk låsanordning,” mumlade hon, tonfallet neutralt men med en underliggande stolthet över sitt arbete. Trots att hon nonchalant ryckte på axlarna, som om det inte var någonting.

“En prototyp för en självlåsande förvaringskista. Inget magiskt, bara ren mekanik och precision.” fortsatte Erynn medan hon sneglade upp kort, men lät…[Read more]

Erynn mötte hennes blick för ett kort ögonblick, noterade hur Yfandes verkade undvika att hålla kvar den för länge. Om hon mindes rätt var väl alltid denna unga kvinna på väg någonstans. Så istället nickade hon.
“En timme.”  sa hon kort, som om hon godkände förslaget och med det gick de åt varsitt håll, men kvar fanns en lätt känsla av nyfikenh…[Read more]

Som vanligt hade inte Erynn lagt någon större vikt på att lyssna på vad som sades på lektionen utan hade suttit och skissat vidare på ett annat arbete. Något som faktiskt skulle kunna göra något praktiskt, utan magi och genvägar. När väl timmen var slut, blev hon förvånad när någon tilltalade henne och höjde sitt mörka ögonbryn som stod i kontras…[Read more]

Stilla vandrade Eira vid Livs sida, att väsnas på det sättet som hon gjorde var inte riktigt enligt hennes natur. Nej, betrakta och analysera i stillhet. Ingripa vid behov eller i sista stund. Fast ändå fanns där ett leende på läpparna som nådde upp till ögonen där hon hade blicken på sin väninna.

“Du ska ge dig av.” konstaterade hon till slut. I…[Read more]

Elian drog filten tätare omkring sig och stirrade ut genom fönstret, betraktade hur regndropparna rann längs glaset i slingrande spår. Det var sista dagen innan allt skulle återgå till det normala – eller åtminstone så normalt som saker kunde bli efter den senaste veckan. Imorgon skulle föreläsningarna börja igen, korridorerna på universitet…[Read more]

Tath’nel kunde fortfarande känna ilskan som en skarp egg i bröstet, en dolk han vägrat släppa men som låg och pulserade inom honom. Han borde vara lättad, borde känna sig triumferande över hur de hanterat Velaedrion, men det var han inte. För han visste inte. Visste inte hur nära han varit att bli avslöjad. Eller hur djupt högalven hade grävt, h…[Read more]

Nenya stod i stormens öga, mitt i kaoset av eld, skrik och blod. Värmen från de annalkande lågorna kunde hon känna, men det var ingenting i jämförelse med den inre elden som brann inom henne. Hon kände hur Isra höll henne fast, kände Ayperos ord rista sig in i hennes sinne som en påminnelse om allt hon varit, allt hon en gång trott på. Hans rö…[Read more]

Helt tyst låg Elian i mörkret, lyssnade till de lugna andetagen bredvid sig och lät sig omslutas av värmen från Aerons kropp. Det var en konstig känsla, som om han befann sig på gränsen mellan dröm och verklighet. Hans trötta tankar snurrade långsamt, och han visste inte längre vad som var riktigt. Hade Aeron verkligen lagt sin arm om honom? Elle…[Read more]

Eira låg kvar, blickande upp mot takbjälkarna i det dunkla ljuset från den falnande elden. Hon kände den kalla luften som tog plats där Livs kropp nyss legat, kylan som sög sig fast mot huden där täcket dragits undan.

Liv var redan på väg ut, förstås. Redo att rusa in i dagen, bort från nattens syner och tankarna de väckt. Likt henne att för…[Read more]

Elian låg kvar, stel och med ögonen vidöppna i mörkret, vågade inte riktigt sluta dem. Aerons viskande röst drog honom tillbaka till verkligheten. Hade han…? Han rörde försiktigt på läpparna, kände efter om han verkligen hade sagt något. Eller om det bara var en del av drömmen som låg kvar nu när han var vaken.  När han kände den lätta beröringe…[Read more]

Stel som en planka låg Elian, ett hårt grepp om filtkanten som knappt nådde över hans kropp. Men han vågade inte dra till mer av det. Tänk om Aeron skulle frysa? Han själv var trots allt van med kylan. Hjärtat dunkade så högt i bröstet att han var säker på att Aeron kunde höra det. Värmen från Aeron bredvid honom var omöjlig att ignorera. Det va…[Read more]

Elian sög in ett snabbt andetag när Aeron sa de där orden: “Du är aldrig till besvär, Elian. Kom ihåg det.” Orden var enkla, sagda med ett lugn som alltid omgav Aeron, men de träffade hårt. Aldrig till besvär. Det var en mening Elian aldrig riktigt trott att någon skulle säga till honom och mena det. Hans bröst snörptes åt, och en värme , osäke…[Read more]

Velaedrions ord ekade i hans öron. Giftiga. Som om han högg med en dolk av ord, säker på att träffa ett svagt ställe. Leendet, nonchalansen. Tath’nel kände hur blodet dunkade hårdare i tinningarna. Fingrarna kliade efter att slå honom på käften. Få honom att svälja sina ord, eller kanske helt göra honom stum? Väva en skugga till liv som kunde ty…[Read more]