Knappt en blick ägnade Llwyd åt papperna utan bara bläddrade igenom mest för syns för att ge vidare till halvalven. Grinet skrämde henne inte direkt, varför skulle det? Hon hade sett värre saker, och hennes egna grin var väl lika farligt med de små vassa tänderna.

Lite funderade hon över uppdraget – som om hon var osäker på om det vore det bäst…[Read more]

Punktlighet? Llwyd fnös bara åt orden. Det var enkelt för någon med långa ben att tala om. Ett steg för honom var som två eller tre för henne. För att snarare klättra sig upp på barstolen bredvid sin kollega och låta blicken vandra mot kvinnan framför dem, som förvirrade Llwyd något. För det var en blandning av magi och inte där omkring henne.…[Read more]

Ett litet tag funderade hon på den till synes unga kvinnans fråga. Hur mycket skulle hon ta? Det tog lite på hennes värdighet trots allt – men tur nog distraherade mannen ifrån Tredje ögat henne.

“Llwyd? Nej, hon har nog inte varit här på månader.” sa Rushla men hon hann inte riktigt säga något mer än när en av dörrarna öppnades och en kylig v…[Read more]

Orken ryckte lätt på axlarna åt hennes kommentar om mat, inte den märkligaste personen eller varelsen som satt sin fot i värdshuset trots allt. Hon sträckte sig efter ett stop öl till Fier, för att låta blicken vandra mot den andra som hade stigit in. En mindre trevlig person, helt klart. Alltid vresig tycktes det som, men pengar var pengar.…[Read more]

När dörren öppnades dröjde det inte många sekunder innan någon gäst ropade åt den nyanlända att stänga dörren. Klagandes  på kyla. Inte för det var ett problem i detta varma värdshus. Bakom disken stod Rushla. Ett praktexemplar, om någon skulle fråga henne. Skarpa drag, med en spetsig haka och öron. Ett svartband virat krig det ena isblå ögat oc…[Read more]

“Nej…” Rösten var bruten, viskande, full av ofattbar förtvivlan över vad som skedde.

“Du får inte…” viskade Nenya, mellan sina tänder – knappt att hon fick fram några ord alls i smärtan och insikten att all det hon hade känt för Athaniska var en lögn. Desperat grep hon tag i häxans handled. Fingrarna till Nenya darrade, svaga och nästan hop…[Read more]

Eira följde Liv med blicken medan hon rörde sig bort över gräset, mot stigen tillbaka mot templet. Hon sa inget. Gjorde inget. Bara satt kvar där, stilla som stenen under henne, med händerna tätt knäppta kring knäna som om det kunde hålla något inom henne på plats. Vatten dropparna föll ner runt omkring henne, obrydd över det kalla vattnet som f…[Read more]

Elian stirrade upp i Aerons ögon som om han plötsligt glömt hur man andades. Frågan kom så nära, så snabbt, att det kändes som att hela hans bröstkorg vek sig inåt. Han tvingades ta ett steg bakåt när bordskanten tog emot honom. Inget fanns att gömma sig bakom längre. Inte skämt, inte böcker. Inte ens tafatta ord. Elian stod helt stilla, som fas…[Read more]

Tath’nel stod stilla, och Aliennas ord låg kvar i honom som gift som inte dödade – bara brände långsamt. “Det är kanske dags att fundera på om det är klokt för dig att stanna här.” Det var en sanning som gick djupare än hon nog menat. Hon sa det med sin sedvanliga mildhet, med omtanke, men i honom skar det. Inte för att han inte förstått det…[Read more]

Det hade gått nästan en timme sedan de börjat, och pergamenten mellan dem var täckta av skisser, anteckningar och små korrigeringar. Det var en oväntad rytm som uppstått – Erynn ritade, förklarade medan Yfandes frågade, testade, gjorde fel och försökte igen. Det var inte så olikt hur Erynn själv brukade arbeta, bara lite rörigare. Lite varmare.…[Read more]

Det var som om luften sögs ur lungorna på Elian. Det var inte ilskan i Aerons röst, för det fanns ingen, men den där tonen, låg och sammanbiten, som skar igenom hans bröst som en kniv av skuld. Orden satt fast i halsen. Så han hade märkt det. Tanken fick det att slå lite i bröstkorgen och han kände hur kinderna hettade till, och han stirrade ne…[Read more]

Eira låg kvar i vattnet när Liv lämnade sjön, lät tystnaden breda ut sig mellan dem. Det var en sådan tystnad som inte behövde brytas direkt – tung, ärlig, levande. Vågorna slog mot stranden, vinden svepte genom träden bakom dem, och någonstans sjöng en fågel.

Hon visste att Liv väntade. Inte bara på svar, utan på något som kunde förankra allt. E…[Read more]

Elian skakade regndropparna ur sitt hår och gled in i biblioteket, andfådd efter att ha rört sig snabbt genom de fuktiga gatorna. Lukten av dammiga böcker och det svaga knastrandet från stearinljusens lågor var en välkommen kontrast till den kalla, råa luften utanför. Han försökte samla sig, tryckte ner känslan av rastlöshet i magen och låtsades…[Read more]

Eira simmade långsamt genom vattnet, kände dess svalka smeka hennes hud, men det var inte kylan som fick en rysning att dra genom henne. Det var Livs ord som fick henne att stanna upp och hon lät benen sjunka tills tårna nuddade den sanka bottnen. Blicken vilade på Liv, på det lekfulla leendet som inte riktigt nådde ögonen, på rastlösh…[Read more]

Erynn såg upp från sin skiss när Yfandes började plocka fram sina böcker. Förvånat höjde hon ett ögonbryn när hon fick beröm, men sa inget direkt. Det var inte ofta någon faktiskt uppskattade hennes arbete, ännu mindre såg fram emot att se det färdigt. Det kändes ovant, nästan obekvämt, men inte på ett dåligt sätt.

När Yfandes lade fram sin…[Read more]

Vattnet var kallt mot huden, men Eira kände det knappt längre. Hennes kropp hade redan vant sig vid temperaturen, och nu var det bara en krispig svalka som omslöt henne, lät henne känna sig lättare än på land. Hon flöt på rygg ett ögonblick, lät vattnet bära henne medan hon stirrade upp mot himlen med solen långsamt började klättra upp över trädto…[Read more]

“Det är en mekanisk låsanordning,” mumlade hon, tonfallet neutralt men med en underliggande stolthet över sitt arbete. Trots att hon nonchalant ryckte på axlarna, som om det inte var någonting.

“En prototyp för en självlåsande förvaringskista. Inget magiskt, bara ren mekanik och precision.” fortsatte Erynn medan hon sneglade upp kort, men lät…[Read more]

Erynn mötte hennes blick för ett kort ögonblick, noterade hur Yfandes verkade undvika att hålla kvar den för länge. Om hon mindes rätt var väl alltid denna unga kvinna på väg någonstans. Så istället nickade hon.
“En timme.”  sa hon kort, som om hon godkände förslaget och med det gick de åt varsitt håll, men kvar fanns en lätt känsla av nyfikenh…[Read more]

Som vanligt hade inte Erynn lagt någon större vikt på att lyssna på vad som sades på lektionen utan hade suttit och skissat vidare på ett annat arbete. Något som faktiskt skulle kunna göra något praktiskt, utan magi och genvägar. När väl timmen var slut, blev hon förvånad när någon tilltalade henne och höjde sitt mörka ögonbryn som stod i kontras…[Read more]

Stilla vandrade Eira vid Livs sida, att väsnas på det sättet som hon gjorde var inte riktigt enligt hennes natur. Nej, betrakta och analysera i stillhet. Ingripa vid behov eller i sista stund. Fast ändå fanns där ett leende på läpparna som nådde upp till ögonen där hon hade blicken på sin väninna.

“Du ska ge dig av.” konstaterade hon till slut. I…[Read more]