“Var försiktig.” hummade draken i sin… vän kanske var svårt att riktigt placera som titel. Men närmare än vad hon kommit med flera andra.  Draken såg vaksam på den nu människan och sedan mot Kvithera. Hummade lite lätt i deras huvuden båda två och höjde sig lite för att skaka på sig. En del aska, mossa och annat bös föll av Tirrin. Större ä…[Read more]

“Det kanske är dåraktig, vad kan jag ge er som har allt? Men jag tänkte om ni skulle få hemlängtan när ni rör er utanför Me’ersia nästa gång… Men ja, nu i efterhand inser jag nog att det var dumt…” började Vésiva att babbla på och det var inte svårt att se att kvinnan som vanligtvis inte var så nervös var det. Eller, nå åtminstone så ne…[Read more]

Det fanns inte allt för mycket att göra åt Ayperos befallande, även om hon trivdes rätt bra där på kanten lite ifrån dem båda. Men hon visade tänderna åt honom i ett fräsande när något knut gjorde ont som han försökte få upp. Inte för att det var en varaktig ilska förstås. Lite roat höjde hon ena ögonbrynet över Isras ord, trots allt hade hon fö…[Read more]

Rosenknopp? Kallenamnet fick henne att skratta lätt, nå kanske det med taggar var rätt i alla fall. Hon drack upp vinet för att sätta ner det på det lilla sidobordet. Lite kaxigt rätade hon på sig själv, rätt lång och kanske nästan lite längre än henne till och med.

“Nå väl, min nattviol, visa då detta mörker du talar om.” sa hon med ett roat…[Read more]

Blicken vandrade över Indira som om den övervägde de möjligheterna som fanns. På ena sidan så var det förstås ett arbete med en nygjord vampyr, speciellt i ett hönshus så som Karms adel. Men, å andra sidan… en person så sjuk som Indira var med döden så nära i hälarna. Hostandet själv skulle väl kunna stänga ute dem från olika salar.

“Det finns…[Read more]

Det var inte svårt att se hur Camthalion stelnade till över nämnandet av Iserion och för ett kort ögonblick var det som om han inte var där. Blicken tydde på att han var tillbaka i fångenskap med smärta och mörker. Elden som hade sprakat… Ett val som hade gjort att både Aenya och han blivit fångade, torterade och det var inte ens deras forna…[Read more]

Det var svårt att riktigt ta Helga på allvar men hon dunkade bara henne på axeln för att resa sig upp samtidigt och ta tag i flaskan som fortfarande hade någonting kvar.

“Smulor? Vad fan har ni ens för kock där? Om jag hade varit där, ja då jävlar. En kock ska kunna laga mat av ingenting.” fnös hon och knuffade Helga mot dörren.

“…[Read more]

Fortfarande skeptiskt såg hon på fågeln, som om hon inte riktigt tyckte om tanken. Fåglar var bättre än människor, som djur i allmänhet. Men hon fnyste till lite lätt och vände bort huvudet som det var svar nog åt båda frågorna. Att han fick göra som han ville, så gjore hon likaså.

“Ers höghet.” rättade hon för att fnysa igen.
“Om det inte…[Read more]

“Var försiktig nu!” utbrast hon och skogstrollet kunde inte rå för att skratta lite lätt och skaka på huvudet åt den energiska främlingen som nå, i alla fall verkade lite gladare. Kanske de inte besvarat frågorna, men något måste de väl gjort.

“Tänker du låsa dörren nästa gång?” retades Tussie och kröp återigen upp mot Faegrims knä och hennes öra…[Read more]

Roat skrockade Nenya till för att hålla upp sin arm som fram tills nu hade varit täckt av en mörk handske som hon långsamt drog av för att avslöja en arm som nästan var lika blixtrande som hennes klarblåa ögon. Som om hela armen i sig var en levande energi. Lika obrydd över kommentaren gjorde hon en gest över sitt ansikte och leendet som stramad…[Read more]

Under deras konversation hade Nenya gjort rent sig själv för att sätta sig på kanten och försöka reda ut sitt hår där hon satt. Men det var svårt att reda ut de knutar och trassel som fanns där. Över kommentaren om att det var en självklarhet kunde hon inte rå för att fnysa roat och hann möta hennes blick med ett försök till värme. Inte utan…[Read more]

“Självklart, allt för er, ers höghet… Tack, min drottning, det värmer med era gratulationer. Men ja, ni har så rätt, en pojke som just nu är med Neyir i Barastars salar. Folk här kan bli… så, bitska när det inte är… nå som man väntar sig att ett barn härifrån ska vara och mindre tjat när Neyir är hövdinga son.” sa hon och gav henne ett urs…[Read more]

Blicken mötte kort Ayperos för att le svagt och låta blicken vandra mot Indira igen, med ett litet nöjt hummande över Ayperos ord. Roat lade hon huvudet på snedden där hon betraktade kvinnan framför sig. Fuktade sina läppar medan hon försökte fundera ut de perfekta orden.

“Ah, ja… bortlovad, till någon annan än den du önskat så besvara dina..…[Read more]

“Äta mig?” skrattet ifrån draken var djupt och ekade i huvudet på fågeln, till och med rök slingrade sig ut ur hennes stora gap och rörde sig över marken upp mot molnen. Det var något irriterande med skepnadsskiftaren. Som om den retade henne, eller? Kanske det var något annat där bakom – som nyfikenhet.

“Skifta till vad…?”

“Var din far eller mor skomakare på sättet du som du talar om skoskav?” fnös Tussie roat åt Faegrim, samtidigt som hon insåg att de inte hade talat om något sådant förut tillsammans och log lite ursäktande. Innan hon lät blicken vandra mot gästen som nu var i sängen istället. Ifall det var en bra utveckling – det var hon ite säker på.

“Han har…[Read more]

“Varm?” fnös draken och lite varm luft kom ur näsborrarna så att fjädrarna skulle fladdra en del och askan röra sig som ett virrvarr runt dem båda. Osäker på om främlingen menade hennes värme som hon alltid tycktes utstråla. Fast vad vore en drake utan dess eld. Eller var det personligheten? Dåraktigt och fel var det i sådana fall.

Lite…[Read more]

Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ay…[Read more]

Tirrin låg stilla i det som en gång varit grön mossa men nu mest bar doften av aska och gammal eld. De såg henne inte, inte än. Det fanns fördelar med att vara liten, gömd och med fjäll som nästan såg ut som sten och mossa.  Hon var inte den största, men nog stor för att ett hjärta skulle stanna om man fick syn på henne på fel avstånd.

Hon h…[Read more]

Llwyd stod still en stund efter att den svarta fågeln lyft. Tyst, inte för att hon beundrade förvandlingen eller för att hon var imponerad. Utan för att hon försökte avgöra om hon just bevittnat början på något användbart – eller början på ännu en dödsdans utförd av någon som trodde lite för mycket på sin egen legend.

“En timme…” muttrade ho…[Read more]