Nästan en liten rodnad spred sig på Tussies kinder, som snarare var som små röda blommor som slog ut i den gröna mossan kring hennes kinder. Något som gjorde att hon hastigt såg bort. Trots allt hade hon inte riktigt tänkt att så många skulle vara ivriga att ha henne med.

“Kanske en liten bit då…” påpekade hon och försökte dölja rodnade genom…[Read more]

När kusinen tog tag i hennes ansikte grimaserade hon för att försöka bryta sig loss ifrån greppet. Inte direkt nöjd över att hon höll på där – så öppet. Bland främlingar.

“Vid Hel, sluta nu!” röt hon ifrån och korsade sina armar ilsket, för att sedan nyfiket låta blicken vandra mot främlingen som snabbt var nere på knän och gjorde en liten ges…[Read more]

Handen var förstås rätt stor för Tussies mindre, men artigt skakade hon den. Nästan som ett barn som hälsade på en vuxen, men inte något som hon verkade bry sig om. Istället såg hon lite förvånad ut över orden.

“Äventyr, minsann! Åh, jag vet inte riktigt…” hummade hon sedan för att dra tillbaka sin hand till sig och hoppa upp på en stol bred…[Read more]

Som vanligt brukade Ranghildr röra sig på morgonkvisten. Ett perfekt tillfälle för att slippa undan både plikter och folk. Fast inte idag tycktes det. En liten suck lämnade hennes läppar. Fast kanske var det lika bra att inte vara ensam med sina oroliga tankar. Alla i hennes familj var utanför Frostheim nu – och hon en rastlös krigare kvar att…[Read more]

En varm rodnad fanns på Tokus kinder. Som om hon precis hade hittat dilemmat där hon var i. Men kanske hade hon till slut insett att trots allt damm, smuts och enkla kläder… var det kanske just sällskapet som gjorde livet värt att leva. Frågan var om hon hade förstått det sent nog.

“Tillbaka till gamla dar, antar jag. Men ja. En liten guldkan…[Read more]

Väl på marken i sin rätta skepnad igen lät Tath’nel borsta av sina kläder och rätta till sitt hår. För att sedan hjälpa Alienna få bort någon gren ifrån sitt hår. Inte svårt att se hans ömhet mot alvinnan där. För att sedan vända en kort blick mot Bain, ett hastigt och vänligt leende. Kanske till och med lite roat.

“Tack för presentationen, Bai…[Read more]

Mörkrädd var förstås inte Nenya, men en fin dam som hon trots allt var, kunde hon inte rå för att rynka lite på näsan över den hemliga gången. Nästan på tår gick hon genom de underjordiska gångarna som nästintill var som kloaker. Lika illaluktande åtminstone. Fastän lite nyfiken ändå, trots allt var det sällan hon såg allt för många nya platse…[Read more]

Roat skakade Ninurith på huvudet. Inte en omöjlighet i för sig. För att sedan sätta sig ner på en liten stubbe som var formad som en vacker bänk där i närheten. Över frågan lät hon blicken vandra över alverna som passerade de.

“Nå, ingen utav kvinnorna och barnen i alla fall.” sa hon med ett roat flin för att sedan klia sig lite på sin haka me…[Read more]

Känslorna som Athaniskha förde över till henne var överväldigande – även om de var i bakgrunden av hennes tankar och egna känslor. Att känna att någon ens kände så för henne… Det var nästan för mycket och en ovan tanke. Det fick henne att rodna djupt och hon hann inte ens kommentera det intima momentet innan hon föstes över vattenpölar, sk…[Read more]

Ninurith såg lite osäker ut – som om hon inte riktigt visste vad hon skulle säga. Trots allt var det svårt att riktigt ens lägga tankarna på något sådant mörkt. Helst skulle hon bara fokusera på annat, gladare och enklare ämnen. Lite bestämt skakade hon på huvudet åt det hela.

“Sluta upp med att bara tala så seriöst och mörkt!” bad Ninurith och…[Read more]

“Inga stridigheter… än” påpekade Toku för att nervöst dra i tygerna på klänningen som kändes för fin mot hennes hud. Det var sådant hon hade längtat efter länge på gatorna. Men utan Okajis närvaro kändes det inte riktigt som någonting längre. Trött drog hon efter andan. För att försöka sig på ett leende mot kvinnan vid sin sida.

“Okaji? Hon v…[Read more]

Redan innan Agaroth hade gjort sitt trick hade Tath’nel onda aningar om vad hon hade i gärningen. Fast han hann varken kommentera eller klaga. Främst klaga. För det var inte första gången som han tog skepnaden av något sådant litet – och vägen tillbaka till sin egna kropp igen skulle vara smärtsamt. Fast förstås var det väl en av de få sättet d…[Read more]

Över Aliennas reaktion insåg Tath’nel att han låtit sin ensamhet och smärta tagit det bästa av honom. När gallret exploderade i alla dess bitar och han försökte att täcka sig själv bäst han kunde – även om det kom några flisor i armarna. Han reste sig upp och strök försiktigt en hand över Aliennas kind. Så nära kunde hon säkert se att det fanns f…[Read more]

Tystnaden var något Nenya inte riktigt hade haft problem med innan. Ibland kunde det vara skönt – trots allt var det sällan helt tyst för henne, hjärtan som slog… och alla andra ljud som hördes så högt för henne. Som steg, viskningar… Men tystnaden dem emellan och Athaniskas blick som så rastlöst vandrande över himlen och mannen… Det var någ…[Read more]

Inte ens hade han hunnit öppnat munnen innan namnet yttrades – från flera håll. Lite desorienterat öppnade han sina ögon för att vända huvudet mot Agaroth. Snart nog märkte han även Aliennas vackra närvaro… och någon ynglings. Ögon smalnade något av en avundsjuka när han såg hur de höll hand. Förstås var han van med hennes varma sätt mot an…[Read more]

Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]

En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.

“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]

Svaret från den nästintill främlingen förvirrade henne – kunde det faktiskt vara så? Att hon hade någon inom dessa murar som hade kunnat hjälpa henne? Det var åtminstone en uppfriskande tanke och hon höll ner huvudet artigt som tack.

“Jag vet faktiskt inte…. riktigt vart jag ska börja. Men Okajis framfart i staden oroar mig.” påpekade…[Read more]

En märklig känsla – som om han skulle vara tillbaka till att vara en liten pojke igen. Som precis hade gjort något dumt som Agaroth ville lära honom något. Just som då, var det så många ord och saker att det var svårt att följa med. Eller kanske var det snarare en fråga om att han inte riktigt ville lyssna?

“Har du börjat prata ännu mer sen de m…[Read more]

En rysning gick ner längst hennes ryggrad. Åtminstone hade Ayperos låtit henne ha hennes tankar ifred, eller var tillräcklig diskret med att få henne att tro annat. Vattnet som skvätte runt foten fick henne att grimasera något. Försökte så gott det gick att undvika dess droppar. Åt ordet med barn fnös hon. En längtan var inte direkt kanske det h…[Read more]