Ett snett leende dök upp i mörkeralvens ansikte över den ena kvinnans kommentar. Fel fråga. På ett sätt hade hon rätt, men å andra sidan var namn mäktiga om någon var dum nog att avslöja dem. Kvinnans fråga var mer specifik och hatet i hennes ögon var självklart. Hon kunde inte rå för att skrocka, ett mörkt skratt som snarare lät som ett kraxan…[Read more]

Att vilja var väl en överdrift. Fast å andra sidan hade hon väl redan gett honom hans löfte. Audgisils avbrott var inte hans fel. Även om det var ett skönt avbrott. Hon suckade lite, som om det var en uppoffring för att ställa sig upp och röra sig mot mannen igen.

Hon hade fortfarande mjödet i ena handen och det smakade gott – det kunde hon…[Read more]

Kinderna blev röda på Finn när han kände Cathyrns läppar som hastigast trycka sig emot ena kinden. Han lade lite förvirrat handen på kinden och vände blicken mot sin vän.

“Va… vad var det!?” utbrast han, pafft. Som om han inte riktigt tyckte om känslan. Den där varma känslan som spred sig inuti honom och hur det nästan pirrade till i hela hans…[Read more]

Att Hulta skulle ha vuxit upp bland galenskap hade Sera svårt att förstå, men samtidigt fann hon det inte alls förvånade. Trots allt hade hon stått ut med hennes galenskaper – och det var väl många? Åtminstone det som mästarna sa.

Hennes löfte fick Sera att le. Det kändes genuint och hon klämde hennes händer lite uppskattande för att skratta si…[Read more]

“Det var det bästa jag fann för att hinna ikapp er…” erkände hon och kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt för hans kommentar om hennes bror. Nej. Krig och död var inget för honom.

“Han svimmar vid åsynen av blod. Bara tanken på det gör honom vinglig.” påpekade hon och rynkade lite på ögonbrynen åt det andra som han sa. Det…[Read more]

Ett litet tag verkade Vésiva ha glömt av alla goda saker som fanns på bordet. Det som innan hade fått det att vattnas i munnen. Det var nästan som om hon inte riktigt var sugen på mat längre. Alla misstankar, mötet med Wreax som skulle ske snart. Bara tanken fick henne att vilja skynda sig där ifrån.

Pliktroget tog hon lite av frukten och tog e…[Read more]

“Det är en början” instämde Ziyaté medan blicken som hastigast föll mot illusionen. Magi hade alltid gjort henne illa till mods, även om hon kunde några små trick var det alltid som om magen ville vända ut och in när hon försökte. Nej. Svärdet och gifter var mer hennes essä.

Hon sträckte på sig lite nöjt. Drog in den friska kvällsluften. De…[Read more]

Och det är patetiskt att låtsas bry sig. Tankarna fick henne att le som hastigast. Patetiskt, men kanske nödvändigt. Människorna lyssnade sällan på vett, utan snarare på sin känsla. Magkänsla hade hon hört att det kallades också. Bara ordet fick henne att vilja kasta upp. Dumheter var vad det var.

Obekymrat torkade hon av svärden som fortfaran…[Read more]

Sorlet från strid var högt. Skrik, gråt… Allt som vittnade om en strid. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang mellan träden, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade åren förutom människorna? Människorna vars korta liv brann u…[Read more]

Precis som Istilwys hade hon kopplat bort vagnen från hästen och hon svingade sig upp. Greppade tag i tyglarna och såg leendes mot hennes vän. Trots allt skulle de ha tid att lära känna varandra under resan. Om inte någon av oss dödar den andra. 

“Energi får inte bli en bristvara. Det är trötthet som dödar många. Man blir slarvig och klumpig.”…[Read more]

Drottningen frös till i sin rörelser och hennes rovdjurs gula ögon smalnade med en ilska. Hur vågade hon tala om det? Här? Det fanns ett farligt leende på hennes läppar och hon knöt handen för att ta ett steg närmare överste prästinnan.

“Tänk på hur du uttalar dig, Nashwar” sa hon med en röst som sa att Nashwar balanserade farligt nära att…[Read more]

Ranghildr såg tyst ner på trasan – när Yazefin uppenbarligen hade tankar på att dricka istället för att ordna med såren slängde hon den ner i hinken vars vatten spilldes omkring den. Hon hade förstås inget emot lite mjöd. Hon satte sig ner på en av stolarna och följde hans rörelser. Inte en enda gång vek hon med blicken, noga för att se om han s…[Read more]

“Jag ville vara till Er hjälp mer. Och det förde mig till andra delar av Celeras än vad jag brukade vara eller ha min uppmärksamhet till.” sa hon och log lite svagt åt det hela. Tionde fingret var nyckeln till mycket med handeln. De mörka hörn som hon annars inte nådde. De kontakter som hon annars inte hörde ifrån.

“Ett sätt att lättare få…[Read more]

Att Lucas skrattade och tyckte det var roande, fick henne lite mer avslappnad och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela. Hon tog en kvist från marken och petade lite in i elden så att några gnistor flög upp.

“Samma konung som dödar ens systers häst så att hon inte skulle kunna rida iväg.” sa hon och sedan såg hon upp mot generalen m…[Read more]

Ännu en tugga av maten, och en till. Hon åt under tystnad medan hon begrundade sitt egna svar till Lucas. Det fanns en viss saknad där, åtminstone till Kael. Fast han hade blivit så bitter efter förlovningen att hon knappt tålde att vara i samma rum som honom. Speciellt var han också bitter, som om det var Vingas fel att Lucas ens kommit till pa…[Read more]

Vreden i Akilas ögon var tydlig, glimrande som ett rovdjur som väntade på att få fälla sitt byte. I vanliga fall skulle hon snäsa åt den som sa åt henne att inte blanda sig i. Men det var något i Nashwars tonläge som fick henne att reagera. Hon stannade i närheten till korridoren som de alla var gömda och ett snett nästan nöjt leende fanns på henn…[Read more]

Orken kunde se hur blicken till Haelga vandrade mot golvet vars spår av blod sakta torkades bort. Det fanns en slags oro – nästan som en strid i flickans ögon. Oförstående för Rushla – det var behövligt. Speciellt tillhörde det en annan tid. Dåtiden. Det som hade hänt då.

“Gråt inte över spillt blod, var tacksam över att det inte är ditt istäl…[Read more]

Skriket från de nu döda oroade inte Ziyaté. Två mindre att ta hand om. Det var inget mer än siffror i slutändan. Innan Istilwys hade hunnit greppa tag i den sista personen lät hon ännu en kniv sjunka in genom strupen. Det tystade skriket från honom åtminstone. Fast vem skulle vara här ute för att höra dem?

Tanken roade henne något och hon kunde…[Read more]

Skrattet gjorde Vésiva lite bättre till mods och hon stoppade in köttbiten i munnen för att gräva fram lite torkad frukt likaväl. Än hade hon mat, om de skulle vara vilse en stund. Och varför inte unna sig lite mer energi efter ett sådant… en sådan upplevelse.

Det var svårt att riktigt sätta ord på det och hon fuktade sina läppar efter att ha…[Read more]

Vinga andades ut lite för att sträcka på sig, innan hon satte sig ner och tog för sig lite av maten. Hon var däremot noga att inte ta för mycket, mest för att göra Mahrduk nöjd. Och hon placerade skeden mot orken för att skrocka lite åt Lucas retsamma kommentar.

“Var det dumt att packa ner en klänning menar du?” frågade hon med ett höjt ögonbry…[Read more]