Vésiva såg chockat på transformationen. Trots allt trodde hon verkligen inte att det skulle vara så lätt. Hon skrattade lätt för att sedan dra lätt efter andan och kom på att hon kanske skulle säga åt honom att andas. Trots allt var det inte lika noga under vattnet – eller ja, det var väl kanske inget han gjort förut.

“Glöm inte att andas…!” sa…[Read more]

“Det var min undran med – och med tanke på skadorna där började jag undra.” sa Ranghildr, simpelt och rak på sak för att le lite snett mot sin make. Fast trots allt kunde han inte lämna en man i kung Sandors namn ute för att frysa till döds eller låta vargarna festa på. Även om det fortfarande var något som frestade henne.

Hon sträckte på…[Read more]

Leendet fanns fortfarande på hennes läppar och hon såg hur vagnen rörde sig närmare. Det fanns två hästar, förstås var de lite mer robust bygda. Menade snarare till att dra tunga vagnar som denna än att rida snabbt men att slippa röra sig på fot eller i skuggorna skulle spara på deras energi.

Utan att vänta på mer, drog hon fram ett av sina kn…[Read more]

När väl värden gav dem deras önskemål tog Sera tag i vinflaskan och de två glasen för att resa sig upp och röra sig mot ett bord vid fönstret. Hon hällde upp två glas vin och sköt det ena mot Hulta. Som om hon var övertygad över att hon inte hade kunnat dricka det som hon själv beställt. Bara lukten fick henne att rynka på näsan.

“Du komm…[Read more]

Det var svårt att helt förstå om det var mer som Wreax ville och hon var lite rädd över att han skulle spilla blod för att hon inte hade något mer att säga – inget hon ville avslöja åtminstone. Hon skakade långsamt på huvudet med sina ögon lite irriterad.

“Vad vill du mer från mig?” sa hon och sedan skrattade hon nervöst och korsade sina armar.

Åt hennes begäran höjde hon ögonbrynet lite förvånat och sträckte ut tungan i en äcklig min för att sedan göra en gest åt värdshusvärden för att fånga uppmärksamheten. Snart var den äldre kvinnan där och torkade av ett av mjödglasen avvaktande med en smutsig trasa. Blicken blev lite mer intresserad när Sera lade penningpungen på disken och sköt…[Read more]

Egentligen hade inte Ziyaté något emot att färdas på natten. Hon skulle färdas både på natten och dagen om hon hade kunnat och haft energi åt det. Enkelt nickade hon åt hennes svar – lite disträ. Försiktigt placerade hon sitt smala pekfinger på de gråa läpparna. Stegen slog hårt i marken och det kunde inte vara något annat än en oförsiktig männi…[Read more]

Vinga stannade hästen och svingade sig av för att leda hästen i sina tyglar istället. Hon var lite obekväm med att komma så sent, men hon hade gjort sitt bästa för att hunnit ikapp dem. Och det hade hon gjort. Hon sjönk ner lite mer avslappnat med sina axlar när hon visste att hon var bland fränder.

“Det tog mig ett tag att rymma ifrån min…[Read more]

Som hastigast svepte Ranghildr en blick mot de två mjödflaskorna. Det behövdes helt enkelt provsmakas sedan – men det var en annan sak. Hon drog dit en stol för att knäppa med ena fingret mot golvet åt Yazefin som för att få honom att sätta sig där. Varför slösa ord?

Precis när hon vridit ut första trasan, för hon kunde se att det var torkat blo…[Read more]

Ögonen till Sera glimrade till och hon såg nöjd ut. Hon klappade glatt i sina händer. Glad över förslaget. Nog hade hon varit där innan, ett av hennes favorit ställen. Hon kastade en blick mot skylten av en gris som låg på ett bord utanför värdshuset. Ah, hem ljuva hem.

“Du har ypperlig smak – Hulta!” utbrast Sera samtidigt som hon öppnade den…[Read more]

Många år sedan idag. Det kändes som ett löfte. Något som hennes kamrat hade sett. Så klart det enbart var början. Från och med idag skulle de klättra sig uppåt. Kosta vad det kosta. Skuggorna formade sig omkring dem och hon höll lite hårdare i Istilwys hand. Osäker på vad som skulle ske om hon råkade tappa den.

Åt hennes andra ord nickade hon.…[Read more]

Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]

Det dröjde inte allt för länge förrän de nådde upp till Sätet. Hon log lite lätt för sig själv, innan hon släppte ner främlingen vid sin sida – nästan som en säck potatis och inte alls graciöst. Sedan satte hon ner korgen och slängde de andra jaktbyterna där i med.

“Ta korgen till förrådet och se till att få fram lite mjöd. Om inte något starka…[Read more]

Sättet hon talade på hade alltid förvirrat Ziyaté något, samtidigt som det också roade henne. Det lät som nonsens men mörkeralvinnan visste bättre och log svagt över det hela. Ett löfte om stordåd och lycka, det var aldrig fel. Vägen dit skulle förstås ha många törnar, men i slutet var det en ros.

“Mörkrets trygghet finns i skuggorna, min vä…[Read more]

Nog för han var tanig, men han var tyngre än vad hon trodde. Inte för att Ranghildr skulle erkänna det och knuffade honom en gång på axeln så han hoppade lite fram och tillbaka för att få ett bättre grepp om honom.

“Hem, eller till Sätet om man ska vara ordagrann” sa hon med ett litet leende och såg framför sig taken hade börjat synas allt me…[Read more]

Lite förvånad över att hon var där tidigt, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett nästan kraxande skratt och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som hon godtog hennes hjälp att dras upp. Nästan som ett handslag, hennes hand var lite hårdare kring Istilwys, nästan som i en utmaning mot henne.

“Leve Lloth, all seger är hennes förstjänst.” in…[Read more]