Nästan äckligt tyst satt Nenya och betraktade Davant och Ayperos. Hennes huvud var snett och de intensiva ögonen blixtrade. Det var svårt att dölja sin nyfikenhet och upprymda humör. Det kändes rätt. Även om det snarare var som en intressant lek för henne. Som nästan allt var för henne. För vad var egentligen en människa? Men denna människa hade…[Read more]

Det kändes alltid lite som ett tomrum när hon spenderade pengar. Fast hon var medveten om att det snart skulle komma tillbaka. Om inte mer. Den nyfunne personen skulle kanske kunna leda henne till mer eftertraktade varor, om inte ännu bättre, äventyr! Bara tanken gjorde henne upprymd. När senast hade hon varit på ett sådant? Som inte slutade…[Read more]

Nenyas flin blev bredare. Sättet som kvinnan framför henne talade till henne. Som om det var vilken dag som helst. Som om hon var vem som helst. Det hela fick henne att skrocka till. Innan yxan sjönk in i hennes ben, undveks skadan av att hon tog ett steg bakåt. Överstökat? Snarare tvärtom. Vad var det roliga med att göra det enkelt? Ögonen…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i…[Read more]

Min Nenya. Orden fick henne att rysa och brista ut i ett leende som fick hennes vassa huggtänder att synas. Ett otäckt leende, men ett drömmande. Halvt som halvt lyssnade hon på vad scenen som hade skett framför henne. Närvaron i sig fick henne lite ofokuserad. Fast å andra sidan var det intressant och nästan lite roande hur Davant svarade hennes…[Read more]

Värden kastade en blick bakåt på sina nycklar – och där det förut var ett flertals som hade hängt och skramlat i vinden – fanns nu enbart en. Han tog tag i den och slängde ner den i disken så att det blev en distinkt smäll och sköt den mot Vésiva. Lite irriterad över värdens agerande tog hon upp några guldmynt och lade de på disken.

“Låt…[Read more]

Scenen framför henne var otäck. Ben, duken och den röda tjocka vätskan som hon kunde tro var blod. Sättet hon hade… smakat… på hennes tår gjorde henne förvirrad. Och det som först kunde se ut som en mild gest ändrades snart till något groteskt. Hon höll sin sjal ännu hårdare, så att hennes knogar vitnade. Orden som yttrades sedan försvann i e…[Read more]

Hans försiktighet roade Nenya igen och hon strök sin söndriga och smutsiga klänning med sina händer. Tanken på hur hon stank och såg ut, stack i hennes näsa. Hon hade kunnat göra det här på ett annat sätt. Använda våld. Slippa att sänka sig till en sådan nivå. Ett ögonblick hade hon visat en svag sida av sig själv och bara tanken på det fick…[Read more]

Det var som om de lägre vampyrerna ryggade undan och slutade attackera den kvinnliga ledaren. Ett ögonblick stod de tysta och iakttog scenen framför dem. Blinkade ett par gånger, som om de inte helt förstod vad som egentligen skedde, innan de kastade sig på någon annan. De var patetiska. Fast inte kunde hon klandra dem. Blodet gjorde nästan…[Read more]

Hade det hon gjort verkligen varit rätt? För tanken att bjuda in sin make till en middag med Isra kändes fel. Som om hon var ett barn som gömde undan något som hon hade gjort sönder. Det var inte allt för sällan det hade skett. Vanligtvis kunde hon dela allt med sin make, men det var något inom henne som sa att det inte skulle vara en bra idé. Han…[Read more]

Den korta tystnaden som uppstod efter att hon sagt sin hastiga kommentar, var inte allt för bekväm. Det var faktiskt som om denna kvinna lyssnade på vad hon hade sagt. Vad an detta? Det var något nytt. Vanligtvis var det ingen som vågade fråga sådana saker och orden som kom ur främlingens mun gjorde henne lite obekväm. Det var knappast som om h…[Read more]

Sättet som uppmärksamheten vände till henne, skrämde den unga flickan. Knappt fyllt tolv år. Hon höll ett stadigt grepp om sin sjal och backade inte undan. Även om kvinnan framför henne var lite för nära… och luktade märkligt. Sött och mörkt på samma gång. Det var nästan som det fick henne att må illa.

“Jag… Jag är Zamira” sa hon, med en rö…[Read more]

Hovarnas slog mot sanden fyllde hennes ögon och en hel del sand virvlade upp i hennes ena öga och skavde. Fast det var de minsta hon behövde oroa sig över nu. Det var sällan hon kände rädsla. Döden var något hon var allt för välkänt med. Det var inte ett slut, det var en början. Åtminstone för de flesta. Inte hon. Trots det verkade mannen, samla…[Read more]

Det sista var inte något som Vésiva hade tänkt på. Hon kastade en orolig blick omkring sig. Ett värdshus som förr var väldigt fullt med folk, tycktes vara nästan tomt nu. Det bådade sällan gott.  I för sig var regn alltid något välkomnat för värdhus och dryck. Affärer brukade blomma i regn.

“Äsch! Vad som sker, sker!” utbrast hon, lite mindre…[Read more]

Ursäkter slingrade sig ur Davants mun som en orm. Ord på ord. Kanske det fanns någon sanning i dem som han spottade ur sig. En osäkerhet som inte klädde mannen. Hade hon missbedömt honom? De elektriskt blåa ögonen betraktade mannen framför sig med ett svagt leende och huvudet på snedden. Det långa mörka håret kittlade hennes ena arm. Tyst satt ho…[Read more]

Smällen av dörren fick den unga kvinnan att rycka till. Hon skämdes först att hon var där och hoppades innerligt att hon inte hade hört hennes förbannelse. Sedan hörde hon hennes ord och det förvirrade henne. Lite förvånat ställde hon sig åt sidan och det var ett litet krig inom henne om hon skulle se vad främligen höll på med. Kanske var hon…[Read more]

Zaria lät Obsidiah tala och processa det som hon hade sagt. Även om det var två enkla ord. Var det ord som vägde mycket. Speciellt inte ett ämne som brukade diskuteras vid första mötet mellan två främlingar. Det var inte svårt att se hur han inte helt kunde tro på det hon hade sagt. Trots hennes tatueringar som vittnade om mörkmagi. Fast å andr…[Read more]

Den äldre kvinnan hade kvar blicken på trädet ett litet tag, som om inte hade hört inbjudan för att sedan sänka huvudet i en artig gest. En middag? Hade hon hört rätt? Det var i och för sig oartigt att fråga om hon menade det. Fast å andra sidan var det oartigt att dyka upp oinbjuden. Nå, hellre den senare risken.

“Ni är oerhört givmild, min…[Read more]