Kronprinsessan hade precis tänkt ta ännu en klunk av vinet men det kom inte hela vägen ner, utan hon satte det i halsen. Hon började hosta till och tog ännu en klunk av vinet, för att försöka få bort hostan. Vilket lyckads något, men det fick inte dölja att hon var förvånad. Du? Henne? Sera? Det verkade inte som om hon talade till Maeve eller…[Read more]

Att han inte ville ha hennes starka dryck, verkade inte göra henne allt för mycket. En enkel axelryckning för att sedan enkelt lägga ner flaskan i säkert förvar innanför västen, efter ännu en klunk så klart. Vem vet? Det kanske skulle bli en lång natt och då var hon tvungen att hålla sig både varm och vaken. Att han hade dålig smak i alkohol var…[Read more]

Nattens tystnad avbröts av hovar som slog hårt mot stenarna. Dammet yrde kring de tre ryttarna och det var svårt att urskilja dem till en början. Rakryggad och stolt med en hand hårt hållande i tyglarna. Likt som natten, bar drottning Akila en klänning som var lika becksvart som natten, i ett tyg som tycktes reflektera allt ljus omkring henne.…[Read more]

Hur märkligt det en var, lade mörkeralven huvudet på snedden åt hennes prat om vin. Det intresserade henne faktiskt och det var nästan som om hon var lite besviken när hon slutade tala om det. Efter att ha tippat glaset på snedden för att betrakta färgen och hur det blåa vinet var lite ljusare på kanten. Hon hummade lite över det för att vicka de…[Read more]

Där var det igen. Avbrottet. Eller snarare bristen på svar. Var det åldern tro? Eller magin? En kort blick mot de skakande händer avslöjade att hon förmodligen hade sysslat med mer än ett farligt magiskt experiment. Hennes magiska aura var som ett pulserande hjärta i rummet… Sedan var inte resten av dessa kryp magiska, deras korta liv saknade…[Read more]

Bråttom var inget som Vinga verkade ha utan hon fortsatte slicka sitt sår, tills det var rent. När väl han sa något lät hon sin blick vandra mot honom. De stora bärnstensfärgade ögonen glimmade till i mörkret. Sedan rättade hon till sig själv för att lägga sitt huvud mot de stora tassarna samtidigt som hon lade sin svans omkring sig.

”Sk…[Read more]

Envist tittade han bort och en kort ögonblick undrade Vésiva om hon skulle behålla påsen. Åtminstone påminde doften om Atlen, annars fanns det ingen större lycka med tobaken. För hon hade aldrig lyckats få ovanan att röka. Bara hostattacker gav det henne, inte samma lycka och lugn som alkoholen gav henne. Påsen hade en behaglig tyngd då Vésiva…[Read more]

En tjuv? Skulle hon, Vésiva av handelsgillet Bläck, vara en tjuv? Enbart tanken gjorde henne irriterad och ilsken. Det syntes bara över att hon spände sin käke och tappade ett par kort på marken. Hon tog upp dem och blåste av gräset för att försöka lugna sig själv. Alltid tala när du är lugn. Upprörd och ilsken, spyr man bara ut onödig skit. O…[Read more]

Farligt. Ordet verkade inte direkt ha någon påverkad på Vésiva. Faror tenderade att vara subjektivt, sen så klart var väl alltid döden något som hade skrämt henne. Men vad skulle kunna vara de stora farorna? Inte kunde de vara så stora, om en gammal man som Xharin skulle ta upp sökandet på det kunde det väl inte vara allt för svåra? Hon tog en klu…[Read more]

Ögonen på Toss var stora som klot. Han hade aldrig tyckt om rytande, det var för högt och gjorde ont i hans öron. Dock kunde han inte hålla för sina öron för att han höll ju Tass och hans tassar – eller klövar som Kai envisades om att säga, men klöv var inget bra namn, inte lika bra som Tass… Tankarna fick honom att inte riktigt lyssna på vad Ka…[Read more]

Själva drakformen skrämde henne inte. Däremot var hon inte van med att se en drake framför sig som inte var hennes egen familj. Detta var en främling, som hon nästan var säker på inte var av hennes familj. Hon verkade inte riktigt ha hört vad han sa först, det var många frågor som han ställde. Hon kunde inte sluta tänka på frågan som hemsökte he…[Read more]

Tystnaden gjorde henne något obekväm. Även om hon inte hade lust att visa det, hennes tankar flög mot vad hon skulle kunna tänka sig säga? Vad egentligen fanns det att säga just nu. Inte ville hon heller skrämma iväg denne man. Han talade om en nyckel, en skatt… Det lät som en av sagorna hon hade lyssnat på när hon var liten. Kunde det vara en s…[Read more]

Bedjandet var alltid svårt. Fast vanligtvis var det inte något annat än fusk och på låtsas. Det var det som hon lärt sig från sin far och Atlen. Annars skulle hon ge bort alla deras varor…. Och vad skulle de då ha att leva på? Det hade hon lärt sig när hon var liten, då hennes far hade blivit vansinnig när hon gett mesta delen av deras varor ti…[Read more]

Perfekt! Tass hade stannat till, att det var framför fötterna på Kai, lade inte riktigt Toss märke till. Han hade en fart som var svår att stanna och när Kai blev som en vägg framför sig var det plötsligt stopp. Även om Kai hamnade flera steg bakåt, var det någon som hade yttrat hans namn? Lite förvirrat såg Toss sig omkring, inte hade väl den…[Read more]

Det värsta… Självklart var det alltid det bästa att förbereda sig för. Vad skulle man annars förbereda sig för? Det bästa? Vem skulle gå vilse? Världen var stor… Men det fanns väl alltid någon att fråga efter vägen? Tanken roade henne och fick hennes leende var snett medan hon betraktade alven, som tycktes få tillbaka samma… skönhet som innan. N…[Read more]

Frågan som främlingen väste ut sig for helt förbi Vinga och hon lyckades släcka livet till den närmsta vargen – fast efter deras bråk tillsammans med den hade den tappat den mesta energin, tack och lov. Yxan landade inte allt för långt ifrån henne, enbart ett stort kliv och hon skulle få tag i den. Ett kort andetag och hon fick tag i den med sina…[Read more]

En nyckel… orden fick henne att tippa på huvudet på snedden. Det brukade tyda på en skatt och en skatt var rikedomar och det kunna gynna henne med. Ögonen glimmade till något och hon tog ännu en tugga av  maten framför henne som hade börjat kallnat. När inte den brännande hettan var där, kunde man urskilja de mer delikata smakerna som brukade…[Read more]

Tjutet fick Toss att hoppa till, plankorna gav till ett klagande knarrande och tycktes böja sig lite av de många kilon som han bar på. Det var förstås inget som den storvuxne barastaren tänkte på, så lät trots allt däcket. Men sedan när gav säckar ifrån sig ett tjut? Speciellt så högt så det ringde i hans öron. Ett kort ögonblick höll han för sina…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]