De sista orden försvann lite för hennes trötthet. Hon kunde inte rå för det, även om hon försökte dölja sin gäspning under sin hand. Men när väl hon såg den äldre trollkarlen krypa till sängs kunde hon tillåta sig själv att somna. Hon sov en del, men hade svårt att hålla sig allt för länge i drömlandet. Hon sträckte på sig och smärtan i nacken kä…[Read more]

Alver är skogsfolk. Så varför inte ta sig till en skog? En briljant plan om man frågade vem som helst. Åtminstone om denne vem som helst var Camthalion. Alldeles för envis för att kunna erkänna att det kanske inte Harvadars djupaste djungel var den bästa platsen för honom. Det var fuktigt och alla små kryp tycktes särskilt fascinerad av att surr…[Read more]

Åt myntet skrattade hon lätt, inte för att vara taskig, men det bara slank ur henne. Det var svårt att inte le åt det hela. Det var en sådan humoristisk situation. Hon höll upp sin hand och skakade på huvudet så det ljusa håret yrde runt omkring henne.

“Det verkar som om myntet inte vill släppa dig än – behåll dina pengar. Du kan bjuda mig på…[Read more]

Lite överraskad var hon över de hårda och snabba slagen som kvinnan gav henne. Fast det var aldrig något som hon skulle medge. Ett litet förvånande skrockande kom från hennes läppar, snarare som en hastig utandning. Varje slag siktande mot hennes huvud. Smart val. Varför ödsla tid på någon annat slag? I bakgrunden kunde hon höra sin fars despera…[Read more]

Det otäcka leendet fanns fortfarande kvar i Tipums ansikte, mungiporna tycktes nästan röra sig ännu mer uppåt åt vad hon hade sagt. Som om hennes funderingar var roande och att ämnet de diskuterade snarare var något alldagligt än det allvarliga som det var. Situationen var ingenting han egentligen hade funderat på, men han lät inte svaret vän…[Read more]

Den unga kvinnan drog fram sin väska som hon hade haft på ryggen förut och ett spår syntes när hon drog till sig sin väska. Allt damm som samlats hade väskan föst bort och det virvlade upp i luften så att Vésiva nös till. Hon avvaktade ett tag innan hon svarade Xharin. Som för att se om hon ännu en gång behövt nysa. Hon drog in ett djupt andetag…[Read more]

Lite fascinerad över hur oförändrad hennes ton var. Oberörd. Som om de talade om vilket samtalsämne som helst. Det var tystnaden som avslöjade att det var en liten spänning över hans kommentar. Hemligheter? Klart det fanns en viss förtjusning i hemligheter, men snarare sättet de kunde skapa oreda mellan folk. Att hålla undan dem för Isra var in…[Read more]

Tålamod. Något som Nenya sällan hade, det var svårt att hålla sin tunga i styr och hon var på gång mer än en gång att inflika något. Varje gång lyckades hon hålla sig själv, men hon kunde inte hålla tyst allt för länge till. Vinet i hennes glas hade sedan en liten stund sen tagit slut. Kanske var det de som höll henne tyst? Hon skulle precis ta…[Read more]

Madame? Ordet fick ett hest skrockande att lämna de smala läpparna. Det var inte något hon var van att kallas. För att inte lägga allt för mycket intresse vid den nya personen tog hon en klunk av vinet. Lät eftersmaken dansa på hennes tunga och låta tystnaden tala för sig själv. Hon kunde inte rå för att le lite för sig själv och höjde ena ögon…[Read more]

Om inte det vore för att kvinnan som steg in genom dörren hade låtit blicken stanna lite väl för länge på Ziyaté. Skulle hon låtit sin uppmärksamhet försvunnit åt ett annat håll. Det var inte så att hon inte var van med blickarna, men hon kunde inte undgå från att se fjällen som glimmade till på hennes hy. Skulle verkligen turen vara på hennes si…[Read more]

Orden rann från Isras mun och fick demonens leende att bli större. Glad att Isra hade något bakom pannbenet. Det fanns en tanke och inte enbart makt. Kammarfruns närvaro berörde inte Tipum det minsta. Att hon lämnade eller ens fanns där, var något som han inte lade sina tankar på. Lite roat mötte demonen Isras blick. Det fanns en road glimt bak…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Kanske var deras höga skrik, ett rop på hjälp? Rop som drunknade i varandra. Hennes smala fi…[Read more]

Igen. Hur många gånger kunde inte Rushla räkna på sina feta fingrar att hennes bror hade förstört hennes affärer. Nu skulle hon inte få denna främling att betala något och dessutom skulle hon bjudas på en öl. Lite irriterad korsade hon armarna och drog inte doften av ölen som de flesta skulle se som en stank, i alla fall i de stora mängderna.…[Read more]

Nästan äckligt tyst satt Nenya och betraktade Davant och Ayperos. Hennes huvud var snett och de intensiva ögonen blixtrade. Det var svårt att dölja sin nyfikenhet och upprymda humör. Det kändes rätt. Även om det snarare var som en intressant lek för henne. Som nästan allt var för henne. För vad var egentligen en människa? Men denna människa hade…[Read more]

Det kändes alltid lite som ett tomrum när hon spenderade pengar. Fast hon var medveten om att det snart skulle komma tillbaka. Om inte mer. Den nyfunne personen skulle kanske kunna leda henne till mer eftertraktade varor, om inte ännu bättre, äventyr! Bara tanken gjorde henne upprymd. När senast hade hon varit på ett sådant? Som inte slutade…[Read more]

Nenyas flin blev bredare. Sättet som kvinnan framför henne talade till henne. Som om det var vilken dag som helst. Som om hon var vem som helst. Det hela fick henne att skrocka till. Innan yxan sjönk in i hennes ben, undveks skadan av att hon tog ett steg bakåt. Överstökat? Snarare tvärtom. Vad var det roliga med att göra det enkelt? Ögonen…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i…[Read more]

Min Nenya. Orden fick henne att rysa och brista ut i ett leende som fick hennes vassa huggtänder att synas. Ett otäckt leende, men ett drömmande. Halvt som halvt lyssnade hon på vad scenen som hade skett framför henne. Närvaron i sig fick henne lite ofokuserad. Fast å andra sidan var det intressant och nästan lite roande hur Davant svarade hennes…[Read more]

Värden kastade en blick bakåt på sina nycklar – och där det förut var ett flertals som hade hängt och skramlat i vinden – fanns nu enbart en. Han tog tag i den och slängde ner den i disken så att det blev en distinkt smäll och sköt den mot Vésiva. Lite irriterad över värdens agerande tog hon upp några guldmynt och lade de på disken.

“Låt…[Read more]