Drottningen kunde känna Nenyas famlande försök att återupprätta det band hon brutit, men det var svagt, osäkert, och Isra slog undan det som man slår undan en irriterande fluga. Hon var inte redo för det, inte än. Hon kunde acceptera det Ayperos sagt, hans förklaring till Nenyas handlande och hur de fortfarande behövde henne, men hon kunde inte…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]

Asgeir besvarade hennes nya kyss lika milt som innan, kanske lite djupare,  modigare, nu då hon inte dragit sig undan från hans närhet.  När hennes läppar lämnade hans igen dröjde han kvar, lutad nära, pannan vilande mot hennes. Kände på hennes värme och utstålning, lät de blå ögonen betrakta henne, alla detaljer i ansiktet då de var så nära i den…[Read more]

Kathryn tog nervöst en nypa av pulvret. Hon nickade åt vad de sa och följde sedan Tussies insturktioner. Hon gned pulvret och andades in röken – höl andan i några sekuner innan hon började hosta.
“Åh gudars!!” hon ställde sig upp och tog ett djupt andetag, vilket ledde till att hon hostade mer. “Oj… ahh! Förlat, jag…”
Hon vacklade till och…[Read more]

Jezeral betraktade den svarta fågeln när den steg genom luften, först tungt och darrande, sedan med större målmedvetenhet i vingarnas båge, och han följde dess flykt med blicken utan att säga något. Fågeln beskrev en vid båge ovanför dem, sedan försvann den bort mot bergen, där dis och sten redan slutit sig samman.

Vissa bar sin oro som ett svärd…[Read more]

Faegrim såg med höjda ögonbryn på hur Tussie lät stoftet dansa framför ansiktet. Han mindes väl första gången han själv blivit bjuden, hur han hostat som en gammal smed och trott sig se drakar i takbjälkarna, tills Tussie skrattat åt honom och visat hur man skulle andas. Ett litet skratt smög sig fram nu vid minnet.

“Ja, se där, inte farligare…[Read more]

Ayperos satt tyst ett ögonblick, lät hennes ord klinga av medan han tänkte över allt som avslöjades framför honom. Hans blick vilade på henne med samma oberörda tyngd som en staty, och när det förvridna leendet nyss skymtat över hennes ansikte studerade han det,  tog in det, lade det varsamt åt sidan som man lägger undan en bok för att återkomma…[Read more]

Det var något oroväckande att stå ansike mot ansikte mot brigansgeneralen. Att militären förföljde dem och följde deras positioner var inget nytt, det hade länge varit ett spel likt katter som leker med varandra om vem som snabbast kan smyga på, attackera och komma undan. Men något var annorlunda med detta möte, för framför henne stod en person ho…[Read more]

Kathryn lyssnade på de båda. Hon suckade. Ja, det var såklart Finn hon behövde prata med – men hon skämdes så över att ha tagit honom för givet.
Hon kisade och såg närmare på pulvret. “Ehh.. vad är det här för något? Medicin? Vad gör det?”
Hon suckar djupt. “Ja jag behöver prata med Finn. Be om ursäkt för att jag släpat honom såhär långt och bar…[Read more]

Ayperos lät Nenyas ord hänga kvar i luften, medan ett långsamt leende drog över hans läppar, blekt och plågsamt vackert.

“Döden…” Han uttalade ordet som om det var en gammal bekant.
“Döden är min skugga, lika gammal som jag själv, och en dag kanske den slutar jaga de som varit mig trogna, så som den glider undan furstinnan Saelorian här, gång på…[Read more]

Faegrim ryckte till när Tussies svans snärtade till honom, som en påminnelse om att hålla blicken där samtalet hörde hemma. Han hostade till, mest för att vinna sig tid, och kliade sig i nacken.

“Ja, du har ju rätt, Tussie. Vad skulle vi veta om vem du var eller inte var? Jag vet knappt vem jag själv är hälften av dagarna.” Han skrattade lite…[Read more]

Jezeral lät Llwyd tala till punkt utan att avbryta, för att ett avbrott i fel ögonblick ofta säger mer än ett svar i rätt. Joij verkade ändå allt hålla sig i skinnet – än så länge – och det var mer än man kunde säga om många han arbetat med under åren. När han till sist talade, var det inte för att rätta Llwyd, utan för att dra konturerna tydligar…[Read more]

Ayperos lät ångan svepa kring sig, såg på Isra medan hennes ord ännu låg kvar i rummet som ett eko. I hans blick fanns något roat, som om hennes ton väckte mer lust än allvar, och han log roat, ett drag där faran alltid fanns dold under ytan. En fara Nenya och Isra blivit vana med, så klart, och kanske immuna mot.

“Ingen frälsare är felfri. Det…[Read more]

Maevan bugade sitt huvud en aning, just tillräckligt för att visa lydnad, men inte för mycket så han skulle verka för svag och kuvad. Han hade känt värmen från hennes hand, en värme som ännu satt kvar som en glöd i hans axel. Han kunde inte avgöra om det varit verklig närhet eller ett nytt sätt att pröva honom. Han vågade inte tro, men han ville.…[Read more]

Kathryn sätter sig upp igen och funderar på vad Tussie säger. Funderingar om henne… det har inte ens handlat om vad andra förväntar sig. Snarare vad hon hade förväntat sig att folk borde förvänta sig av henne, eller av Corrin.

Hon skrockar till lite. “Ja… nu har jag ju hurrat över vår första faktiska ledtråd till någon som har det minsta ho…[Read more]

Ayperos lät tystnaden breda ut sig tills den blev outhärdlig. Hans blick vilade på besökaren, stilla och orubblig, tills luften i rummet tycktes strypa dem. Nenya lösgjorde sig från hans sida och gick fram, som för att stadga henne, och i hans mörka ögon anades en skymt av något roat och avvägande.

När han till sist talade var rösten len, nästan…[Read more]

Jezeral lät Joijs röst klinga ut innan han rörde sig, ett halvt steg bara, men nog för att markera att det nu var hans tur att tolka det som fanns att läsa. Han såg hur hon fortfarande följde det som bara hon tycktes uppfatta, linjer i luften som låg bortom det synligas ramar, som om världen lämnat efter sig anteckningar skrivna i lukt, temperatu…[Read more]

Faegrim rensade halsen och rörde på sig så täcket hasade något. Han hade hört mycket under sina resor, men sällan något som fick honom att skruva så på sig som när Kathryn började tala om sakande kroppsdelar och vad man kunde sakna eller inte sakna. Han visste inte vart han skulle fästa blicken, på hennes rodnande kinder eller på takbjälkarna o…[Read more]

Att Nenya uttalade sig om saken förvånade henne en aning, men hon valde att inte kommentera på det hela. Istället begrundade hon det faktum att det inte alls lät som Nenya. Den Nenya hon kände skulle inte ha vikt undan med blicken så där, och hon skulle definitivt inte ha talat om Isra som någon slags profet, snarare skulle hon ha hånat det hela,…[Read more]