Jezeral ögnade dokumentet och dess stämpel, och gav Llwyd en blick som sa mer än ord. Kanske en som var fylld av lite misstankar, men samtidigt kunde han både se och känna att sigillet var äkta. Så hon hade arbetat för dem förr.
“Skepnadsskiftare, minsann. Kan komma till nytta i vårt arbete.” fick han erkänna. Förutsatt att hon var en bra skepnad…[Read more]

Asgeir var inte lika medveten om närvaron som hon, alltid något i ett liv där han gick från stund till stund, från ögonblick till ögonblick. Men till och med han kunde känna kraften från platsen – den varma källan och de energifyllda stenaran där en bit från deras lilla lägereld. Han sträckte sig efter ved över hennes skepnad, och slängde in i e…[Read more]

Hennes ord sjönk så klart förbi en illusion han kanske hade haft. En illusion om att om han vann duellen skulle de kunna gå därifrån obehindrade. Han insåg med hennes ord, och då han tänkte på allt som hänt, att han högst antagligen skulle bli arresterad och hon värre om de blev tagna.
“Vilken jävla röra…” suckade han, men lutade huvudet tillba…[Read more]

Jezeral lyssnade på Joijis ord, tankfull, eftertänksam. Det kunde vara en lögn, en fälla, hans symbol drog till sig märkligt folk mer än sällan. Men något i orden verkade genuina, och det var inte ovanligt att tredje ögat anlitade folk med speciella talanger. Hans förmågor hade redan bekräftat att hon hade talang, men vilken visste han inte ännu.…[Read more]

Det irriterade honom kanske något, denna känsla han kände. Oftast var det så lätt och tydligt för honom att känna vad folket omkring honom besatte för förmågor, och hur starka de var. Men personen bredvid honom hade, och både inte hade, denna utstrålning. Han kunde känna att det var något, men han kunde inte läsa den, åtminstone inte väl. Hon f…[Read more]

Trots kakafonin omkring dem så kändes det som om världen plötsligt blev tyst. Alla ljud tycktes försvinna och kaoset till trots så kändes det som om tiden stod still. Häxan som genomborrade Nenya med sina klor, Nenyas osammanhängande tankar, hennes skam, hur hon föll tillsammans med häxan ned i det brinnande infernot… Och så Ayperos. Demonen som h…[Read more]

Golvet knakade framför dem var som avgrundens symfoni, som om alla helvetets demoner tagit sig fram i blodtörstiga vrål. Så kulminerades Athanishkas planer framför dem. En kvinna så hämndlysten att hon gått igenom allt detta för att skada Ayperos. Säkert förtjänade han det, mer än säkert – men att hon skulle gå så långt att offra sig själv för de…[Read more]

För en kort stund så var hon försjunken i egna tankar, tankar kring hur denna plötsliga händelseutveckling trots allt skulle kunna gynna dem. Aslögs uppdykande hade först känts som ett av gudarna sänt straff, en påminnelse om hennes ambivalens kring hela situationen, hennes misslyckanden och snedsteg, men nu… Kanske var det hon tolkat som ett str…[Read more]

Jezeral som varit inne i sina egna bistra tankar hade inte förväntat sig att bli närmad av någon annan än värdshusvärden. När en annan persons ansikte kanske hade mjuknat vid åsynen av en rödhårig kvinnas verkade han nästan bli ännu skarpare i misstänksamhet. Hans sinnen gav honom en varning, som de alltid gav då folk med förmågor fanns i hans när…[Read more]

Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog  f…[Read more]

Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]

Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]

Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]

Skyddad från magi och omringande människor kanske, men elden som fick kyrkans fönster att explodera var en annan sak, liksom glassplittret från dessa. Drottningen hade en hand vilandes mot magen och den andra höjd mot Nenya, så när glaset kom flygandes mot henne så hann hon inte värja sig för dem helt och hållet. En skärva träffade henne över k…[Read more]

Alienna höll andan för ett ögonblick. De tre där som en tyst sammansvärjning mitt i det politiska spelet. Hon drog in ett djupt andetag, svalde svaret som först ville komma – det där konventionella, kungliga, det man säger när hovet lyssnar. Men ingen lyssnade nu. Bara de tre. Och det fanns inget hov längre, inte som förut.

“Mo…[Read more]

Ayperos skrattade över Athanishkas svar. Ett ljud som inte hörde hemma bland de dödliga. Det var ekot av en gammal värld där han en gång regerat. Hans röst var mjuk, nästan öm, men varje ord bar en egg vassare än stål.

Demonens mörka avgrundsögon som legat på Nenya och Athanishka drog sig undan för ett ögonblick mitt i kaoset omkring dem. I…[Read more]

Neilas röst och synen av henne var som en droppe vatten i öknen. Hennes ansikte var halvt dolt i skuggor, sot och panik, men det var fortfarande hon. Levande. Det var mer än han kunde säga om flera andra just nu som drabbats av hans kaos. Kaoset han inte riktigt hunnit reflektera kring ännu.

Han hann knappt få luft innan hon och alven drog upp h…[Read more]

Väl framme vid källan så såg hon till att ordna en plats där de kunde sitta och vila. De var delvis skyddade av en klippavsats ovanför och värmen som steg från källan hade lämnat barmark där de slog sig ned. Luften var lite fuktig, men den var varm och hon tog av sig den tjocka pälsen hon burit över axlarna. Bättre att spara den värmen till d…[Read more]