Han hade inte sagt något utan bara betraktat Maeve, mjukt och ömt med ett svagt glittrande i de lila ögonen, den mjuka blicken försvann väldigt snabbt när han blev uppmärksammad på att någon stod på gatan framför dem. Han klev upp något steg framför Maeve, inte för att hon behövde beskyddas men mer för att ge sig själv lite utrymme där på g…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Skillnaden mellan dem var väldigt tydlig där de gick, hon var kortare men ändå fanns det en styrka i hennes steg han saknade där han gick bredvid henne. Han var längre och verkade nästan glida fram där han gick på lätta steg, mer en dansares steg men ändå självsäkert. Hans kläder var mörka, svarta och runt sig hade han en mantel med huvan uppe…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]

Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]

Med STORA ögon nickar Gork frenetiskt på huvudet till svar på vad Gork tror Jo menade att säga att Jo äntligen skall lära Gork lite Erethil-lära.

“JO, SHOQ, ERETHIL, Ach ach!”

Gork tog Smulan i famnen, där Gork satt uppe i kronan av Bagettträdet vid stammen brevid Jo, och pajjade det förvuxna vildsvinet i sin famn, som lite obekvämt gnydde när…[Read more]

Jo verkade inte förstå vad Gork ville. Gork suckade och fundera. Gork försökte visa med händerna stora, likt en såndär grej som domdär prästerna kan gå omkring med, gjord av läder och ha en massa konstiga grejer i, och sen så kommer det en massa ord från prästerna när de grejar i dendär lädergrejen.. men det såg ändå ut som något de öppnar och…[Read more]

Gork var smart, Gork hade tagit Jo och Smulan i säkerhet för stormen. Gork tog fram ett tjockt rep, band bestämt fast Smulan en av de större grenarna och sedan balanserade Gork stolt in mot Jo och började snurra fast Jo i trädstammen. Allt för att inte Jo eller Smulan skulle flyga iväg i stormens blåst. Gork hade hört legenderna om slätterna…[Read more]

“Kungaskogen?” Thelgarn var minsann långt hemifrån, i och för sig var det ändå på andra sidan Talanrien han var hemma från, inte så konstigt då. Thelgarn grävde betänkande i sitt skägg och såg när Vinga blev obekväm i frågan om Kaelred, kom Thelgarn på något obekvämt? vad det nu sen var?

“Borgmästarn? Och ni tar ledningen? ni går före, vi slår f…[Read more]

Arand reagerade inte så mycket på dvärgens dunkande förutom ett lätt leende, och en skakning på huvudet. Denna Thelgarn var en lustig figur, så lustig att han till och med fick ett litet leende på Arands annars allvarliga ansikte. Samtidigt kunde han inte helt neka att det fanns någon slags visdom och sanning i orden som sades. De hade nyss drä…[Read more]

Thelgarn skrattade grovt och slog gång på gång i sig klunk efter klunk. Dunkade Arand i ryggen, som en krigsbroder bör göra efter en kamp som de just utkämpat. “Vänner, vi har ju just kämpat ett monster, och kommit helskinnade ur det, var lite muntrare, har vi inte gjort vårt? finns det för oss mer att göra? förvisso” började Thelgarn “förvisso ka…[Read more]

Arand själv sträckte på nacken något då han satt sig. Nog för att han var van med sådana akrobatiska rörelser, men det tog ändå på krafterna att slåss så som de gjort. Något trött och tyst satt han på sin plats med sitt stop, och drack några djupa klunkar. Liksom Vinga var han kanske något tystare av sig bland okänt sällskap.

‘Jag ta…[Read more]

Gork skrapade sig i huvudet, just ville Jo bli nersläppt, och nu ligger ju Jo där på marken, med gräs i håret och mull överallt.. och nu säger Jo att Jo vill upp i trädet. Nåväl, människor är något Gork nog inte är så bra på att förstå sig på ännu, men kanske en vacker dag, kanske Jo kan lära Gork lite människofasoner.

“Jo, Nerdan?” frågade Gork…[Read more]