Det var uppenbart att Yazfein såg potentialen i att ha Sera som allierad nu när han visste att det fanns ett band mellan de båda unga kvinnorna, men om Maeve tyckte illa om den tanken så visade hon det inte, i alla fall inte just då. Istället kunde hon bara hoppas att Sera skulle hålla käften om hela saken och kanske lämna dem ifred, men hon hade…[Read more]

Yazfein har inte vikt undan med blicken från Sera, men trots hennes hårda ord och något aggressiva ton så fanns det ingen ilska i hans blick nu.  Men det fanns beslutsamhet innan han flyttade blicken till Maeve och då hade han en lite ursäktande glimt i ögonen. Sedan såg han mot Sera igen och nickade innan han tog ett djupt andetag.

“Det jag har…[Read more]

Seras ord fick hennes flin att dö ut och hon snörpte ogillande på munnen, dels för kommentaren om det där med slag mot huvudet, men också för det hon anklagade Yazfein för, det som uppenbarligen var sant, från hans egna läppar. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera denna nya information, eller hur hon skulle agera nu när det var ute i…[Read more]

“Förgifta… Ni var aldrig i någon fara där och då.  Då var det en varning som inte slutade som det var tänkt. Er magi kände av mig under första mötet vi hade som inte slutade bra det heller för mig. Ni var då ett uppenbart hot mot mig och min position som Leony’s rådgivare. Det var en förhastad slutsats från min sida.” Han nämnde inte att han ge…[Read more]

Hon vart kanske minst lika förvånad som Sera av den uppenbara ömheten, för att inte tala om kyssen. Att Yazfein sen faktiskt klev fram i ljuset och presenterade sig, med sitt rätta namn och sin rätta titel, gjorde henne nästan nervös. Vad tänkte han med!? Det kunde vara en dödsdom för de båda om Sera skulle få för sig att berätta för någon anna…[Read more]

Yazfein hade lovat Maeve så få hemligheter som möjligt och det var något han tog i beaktning nu när han gick fram till Maeve, lade ömt en arm om hennes midja. Han såg på Maeve med en kärleksfull blick och nickade som svar på Maeve’s fråga.
“Jag skulle inte säga känner men vi har mötts ett par gånger under inte allt för bra omständigheter.” När han…[Read more]

Stelheten som funnits hos hennes vän verkade ha försvunnit för ett tag, men hon kunde inte undgå att notera den något spända stämning som låg i luften. Hon kunde riktigt känna Yazfeins blickar i ryggen när hon talade med den Iselemska prinsessan och även om hon inte förstod riktigt varför så gjorde det henne något obekväm.

”Jag mår bra. Jag har…[Read more]

Yazfein hade stelnat till då Maeve skyndat fram och omfamnat kvinnan framför dem, senast han hade mött Sera hade han undkommit med en hårsmån men ändå mottagit en del slag och sår under det mötet. I de ögonblick som Maeve inte såg mot honom så var han spänd som en fjäder. Men när hon släppt taget om Sera så slappnade han av lite i sin hållning. Ha…[Read more]

Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]

Hon himlade lite med ögonen när Yazfein steg in framför henne för att konfrontera främlingen, som om hon behövde skyddas, men hon gjorde inget för att hindra honom. Hon hörde att främlingen mumlade för sig själv men hon kunde inte höra vad denne sade, bara att Yazfein artigt men hårt bad främlingen att avlägsna sig. Med en liten suck började h…[Read more]

Han hade inte sagt något utan bara betraktat Maeve, mjukt och ömt med ett svagt glittrande i de lila ögonen, den mjuka blicken försvann väldigt snabbt när han blev uppmärksammad på att någon stod på gatan framför dem. Han klev upp något steg framför Maeve, inte för att hon behövde beskyddas men mer för att ge sig själv lite utrymme där på g…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Skillnaden mellan dem var väldigt tydlig där de gick, hon var kortare men ändå fanns det en styrka i hennes steg han saknade där han gick bredvid henne. Han var längre och verkade nästan glida fram där han gick på lätta steg, mer en dansares steg men ändå självsäkert. Hans kläder var mörka, svarta och runt sig hade han en mantel med huvan uppe…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]