Det var svårt att riktigt beskriva känslan, då detta var något han haft i tankarna i sina ensamma stunder en lång tid nu. Alltid släpat blicken efter Ylva då han trott att hon inte såg. Och nu var hon där, i hans armar, och verkade ha samma längtan efter honom som han för henne. Han rörde sig allt närmare henne, liksom hon närmare honom, klamra…[Read more]

Om Iztra var förvånad över avslöjandet visade han det inte mer än ett lätt höjt ögonbryn, Bertnor Veno, minsann, tänkte han och gav sin syster en blick. Kanske det fanns något värt besväret att hitta till detta möte i alla fall.
“Så klart, vore vi inte diskreta vore vi inte här.” sa han med ett charmigt leende, som fick hans ansikte att skina upp…[Read more]

Jezeral nickade lite medhållande tll sin kollega.
“Middag till en drake vore inte speciellt önskat, nej.” höll han med, och såg förväntansfullt och kritiskt på deras skiftare medan han väntade på förklaringar.
“Drakar lär vara noggranna med korrekt tilltal, och säkert ännu mer en adlig sådan.” konstaterade han som bekräftelse över vad skiftaren b…[Read more]

Vid hennes ord om att han kan tvinga elden att hjälpa honom så blundar han och försöker minnas eller letar i mörkret inom sig för en bättre förklaring men det blev till en grimas av smärta då det kändes som om någon slet nått ur hans bröst vid tanken.
“Det är…nästan rätt. Jag kan med rätt ord tvinga elden ta en form jag vill men när jag släpp…[Read more]

Aenya såg tankfull ut en lång stund över hans ord och hans allvar. Det var klart att hon verkligen övervägde det han sagt.
“Jag får inte så bra känsla över henne, nej.” erkände hon.
“Det låter säkert… patetiskt att komma från mig. Men hennes ilska är inte något vi kan kontrollera.” hon drog en hand genom sitt röda hår och såg på honom.
“Jag an…[Read more]

Tovas bärnstensgula ögon glimmade till lite då han talade om elden.
“Så, du kan tvinga den att hjälpa mig?” frågade hon, lite fascinerad och förundrad över det han beskrev. I hennes ögon kändes det väldigt mäkigt att kunna hantera naturens element, speciellt en sådan rå kraft som elden.
“Du är en trollkarl, eller en sejdare. Det är klart.” konstat…[Read more]

Faegrim utbytte en blick med Tussie över den intima konversation Finn och Kathryn hade. Eller Corrin. Lite förvirrande det där. Men han kunde inte låta bli att inflika.
“Vill du att vi ska fortsätta hitta en magiker som kan ta en närmare titt på dig, som var vår ursprungliga plan, så gör vi det. Du behöver ju inte besluta dig vad som ska ske hä…[Read more]

“Moleg Veno, Bertnor Veno, Vecah och Iztra… vi får se om det blir trevligt göra er bekantskap eller inte. Men jag måste säga att detta brev har gjort mig en aning nyfiken samt att detta verkar vara något jag behöver göra.” Rösten som flöt genom rummet var i början den av en äldre man som ju längre han pratade antog ett yngre och mer roat tonläg…[Read more]

Regnet var av den envisa sorten Celeras var känt för, droppar som inte vägde mycket var för sig men som ändå, till slut, fick allt att ge efter: tyg, humör, fogar i sten. Det rann längs gränderna på den här sidan av staden och drog med sig spill, aska och sådant som folk låtsades att de inte lämnat efter sig. På andra sidan, där stenarna var sl…[Read more]

Hans blick blir lite mer intensiv och ögonen smalnar lite när han betraktar henne samt hennes reaktioner, det var som om hans ögon, kropp och sinne var tränad till att lägga märke till små skiftningar eller reaktioner i en persons röst eller hållning. Men han rynkade lite på ögonbrynen medan han lyssnade på Tova’s ord om att han kontrollera…[Read more]

Tova var tyst en stund, bara betraktade honom, som om hon såg en ovanlig fisk i ett grunt vatten. De röda ögonen, den grå huden, de fina kläderna som inte hörde hemma här. Främling, och en väldigt märklig sådan.

Svansen drog långsamt över mossan. Hon harklade sig, ett kort ljud som om hon bar på något besvärligt, något som skavde och inte ville s…[Read more]

Även om han inte helt slappnat av i kroppen så är han lugnare, han varken kände eller såg någon illvilja hos Tova när denne närmade sig elden. Det var tydligt att han lyssnade på hennes ord även om hans blick hade sökt sig till elden som sprakade mellan dem.

“Är det elden eller ljuset från den som kan visa dolda sanningar? Att ljus och värme dr…[Read more]

Tova lät hans ord sjunka, som om hon vägde dem i handen innan hon bestämde sig för om de var värda. Elden kastade sitt sken upp mot hennes kinder och gjorde huden fagrare, med något trollskt och magiskt över sig, men ögonen höll sin gula glans, stilla och vaksam. Hon stod kvar strax utanför värmen, där hennes trasor inte blev riktigt mjuka och d…[Read more]

Kathryn skakade på huvudet. Alla undvek vad hon pratat om – det kan inte varit annat än medvetet. Ingen kunde ha missat hennes besatt under hela den här resan. Hon rynkade pannan… kan det ha varit hon som svamlade… kan den där drogen göra så? Mixtra med hennes minnen, retroaktiva hallucinationer? Har hon bara drömt att hon var Corrin…[Read more]

Nog för att han hade varit försjunken i sin egen desperation och frustration över att allt var tomt, men kroppen hade reagerat vid den ensamma knäppningen som hörts. Spänd och förberett sig, förberett sig på vad? Han kunde inte säga vad men visst att något hade han förberett sig på.  Dock hade han inte höjt blicken när vem eller vad det nu var…[Read more]

Skogen omkring honom kändes gammal, så gammal att den tycktes ha ett medvetande från tider innan människorna i dessa länder lärde sig sätta namn på saker. Stammarna stod som grå pelare, knotiga och tysta, och i barkens fåror fanns långa år som ingen räknat. Grenarna böjde sig högt däruppe och mellan dem gled skymningsljuset fram blekt och försy…[Read more]

Runt omkring dem stod krigare tätt, andedräkter som grå rök mellan hjälmkanter och bara kinder. Någon svor lågt, en annan drog in luft med ett litet, strypt ljud, och längst bort hördes ännu striden i staden som ett avlägset oväder, men här hade allt krympt till två människor och deras vapen. Arand kände hur brygden i magen vände sig, hur hjärtat…[Read more]

Faegrim lät Tussies ord sjunka in och satt en stund tyst, och snurrade långsamt glaset mellan fingrarna och såg elden spegla sig i vinets färg innan han höjde blicken igen, mildare nu. Han nickade mot Finn, vänligt men allvarligt.
“Ni har haft ett syfte, ja. Att överleva. Att hjälpa varandra. Att inte lämna någon efter sig när vägen blivit för mö…[Read more]

Aenya fick ett förvånansvärt milt leende på läpparna över sättet hon och han gick, över sättet Bains fingrar nuddade över hennes hand. Hennes instinkt var att rygga undan, men den var inte lika svår att avvärja som den varit några månader sedan. Kansk för att det var just Bain och ingen annan. En stund fanns det något där i hennes ansikte som påmi…[Read more]