“Jaga ner vårt sort? Om det är vad ni tänker göra kanske jag inte borde släppa iväg er alls?” Armar och händer läggs mjukt om hennes midja för att dra henne lite mer mot honom. Men han håller inte speciellt länge eller hårt innan armarna släpper taget långsamt. Nå han hade inte mycket emot att bli kallad hennes just nu. Även om det var lite drygt…[Read more]

Mannen var starkare och snabbare än Yazfein hade först trott vilket irriterade honom något men det hindrade inte att han låste klinga med monsterjägaren. Hade hans kropp inte instinktivt haft minnet från träning och erfarenheter hade mannen lätt haft omkull honom på ren styrka. Men med en stadig hållning och följsamhet kunde han styra kraften bo…[Read more]

Monsterjägaren, för det var uppenbarligen vad mannen var, växlade fokus snabbt från bytet Tova till den oväntade överraskningen som ruvat i skuggorna. Han skrek till i ilskao ch fövåning över at bli träffad av magiska blixtar och ljus, men kanske var det reflexerna djupt inrotade som räddade honom med en magisk sköld som sprakade till någon milli…[Read more]

Hon visste att hon aldrig skulle förstå det verkliga djupet av sorg och förtvivlan som hennes föräldrar kände inför sin yngsta sons död, hon hade ju själv inga barn, men trots det så förvånade det henne hur oceremoniellt hennes far kastade ifrån sig Turins krossade och blodiga skalle. Kanske hade hon trott att han skulle sätta den på en påle, h…[Read more]

Audgisil skrockade lite muntert åt Maeves reaktion över uppmärksamheten och hans egna lustighet. Skrockade lite åt sin egna fyndighet, men såg passligt allvarsam ut då huvudet sträcktes över. Han släppte taget om Maeve och tog emot huvudet och stirrade sin fiende i de döda ögonen.
“Må du ruttna i Hel och Valhallas portar stängas framför dig,…[Read more]

Där hon satt i den leriga snön och såg skeppen lägga till i hamnen så var det nästan så hon brast ut i gråt av lättnad, men ropen som skallade kring dem, som ekade mellan husen, höll tårarna tillbaka. Hon var ingen ledare, men hon förstod lika väl som Arand att den rollen givits henne oavsett om hon ville eller inte, och just då, när hon hjälp…[Read more]

Han skrattar lugnt och ser på henne medan han långsamt tvingar tillbaka det mänskliga utseendet hos sig för att snart sitta där som mannen igen. Lutad mot droskansvägg med armarna över ryggstödet bakom sig så gott det går. Blicken släpper henne aldrig medan droskan rullar mot det värdhus han sett ut tidigare. Det är ett roat leende han har och…[Read more]

Det var nog ingen som kunde klandra Maeve att utmattningen kom ikapp nu efter allt hon gjort. Den eviga kampen som kommit till sin ände, kampen som börjat länge sedan i Karm och fortsatt dag ut och dag in tills hon stått ansikte mot ansikte med Turin. Hur hon kände kunde Arand inte helt gissa, men han hade också haft lust att sätta sig ned på mar…[Read more]

“Nå jag hoppas då inte det kommer hålla er bort alltför länge igen… Det har varit lite…trist utan er närvaro.” Vilket han kanske inte alls tyckte egentligen men lät inte nått i hans hållning avslöja det förutom att hans blick kvick gled mot Alethir under ett par hjärtslag. Han hade inte för avsikt att slå sig ner där med henne men det var al…[Read more]

Arzin drar sig långsamt ur och undan från henne för att slå sig ner på bänken. Men ändrar än inte sitt utseende helt tillbaka till mänskliga delen av sig själv. Istället ler hans ögon och följer hennes varje rörelse där han betraktar henne. Det rullande skrattet hörs igen medan han nickar långsamt, ett av hornen skrapar mot droskans vägg. H…[Read more]

Han hade placerat händerna bakom ryggen medan han inte helt slutat se på henne under den tid hon talat. Vid ett tillfälle hade han känt den där alltför bekanta känslan av någon som betraktade honom. Men reagerar inte på den utan ser kanske lite spelat fundersam ut medan hon fortsätter tala om problem samt andra saker som hänt under hennes frå…[Read more]

Kathryn suckade lättat när Finn log, men tappade fokus när han kysste hennes hand. Hans ord om dumma trollkarlar bröt hennes rodnande brainfreeze och hon skrattade till. “Inga dumma trollkarlar om jag har något att säga om det, jag lovar!”

Hon såg på Tussie och Faegrim när de fortsatte planera.

“Resa kan vi, det har vi upptäckt! Åh! En sak til…[Read more]

Elidyr’s blick hade först följt Alethir när denna klev in för att gå mot sin plats samt även sänkt sitt huvud lite i respekt för mannen. Även om han kanske inte kom överens med alla som var med i rådet så hyste Elidyr respekt för dem alla som av någon anledning var en del av rådet. Han var ännu ganska ung jämfört med många där inne men det hindra…[Read more]

Det är återigen ett mullarande skratt som fyller droskan där då han hör hennes ord om hur hon skulle kunna hålla sig till bara honom. Det skulle han inte begära oavsett. Han hade njutit lika mycket av att se andra ta för sig av henne och hennes njutning som hon nog gjort. De var två väldigt olika bestar och det roade honom. “Ta så många du v…[Read more]

Han är stilla för ett hjärtslag vid hennes ord innan hans tunga fortsätter att faktiskt göra henne ren från blod men också smeka över hennes bröst lite retsamt innan han höjer huvudet. De glödande prickarna är ändå rätt roade över hur hennes vågade sätt var där nu. Han är stilla under långa andetag och sen lutar han sig över henne, trycker höfter…[Read more]

Det var svårt att utläsa några känslor över det som nu var ben, men det var något roat som syntes i de glödande prickar i skallen. Ett mullrande som kunde tolkas som ett skratt ekade i hans hals och inne i droskan där han långsamt släpper ner hennes ben från sina axlar men håller sig bestämt kvar i henne. Muskler rör sig under hans hud som fått…[Read more]

“Drick yngling…ta för dig…” Stönar han fram vid hur hennes tänder på nytt sjunker in i hans hals, avgörandet om vem som skulle bryta först borde vara snart. Rösten hade förlorat allt som var mänskligt och nu bara en best som talar från avgrunden.  Ju mer hon tar av hans energi ju mer förändras hans kropp, axlarna blir bredare, armarna stör…[Read more]

Hennes klösande och njutningsfulla läten eggade bara hans djuriska sida med, nu var det inte länge någon rytm eller takt bakom hans rörelse. Kroppen rörde sig på instinkt, gav och tog som han ville. Små strimmor av blod kunde ses över hans hud innan såren för läkte. Hans egna stön var inte längre från en människa, det var djupare djuriska och do…[Read more]

Hennes förvandling, hornen som växer, svansen som börjar röra vid honom och hur skuggorna täcker hennes armar och ben gör honom mer upphetsad. Dova stön som blir att mer likt ett morrande från en best hörs tydligt i hans bröstkorg, men han lägger ner huvudet mot hennes bröst, trycker hennes ben med sig och låter tungan, samt läpparna njuta av henn…[Read more]