Hon hade sett mycket under sina resor och upplevt sin beskärda del av magi, men det Arand nu släppte lös fyllde henne ändå med lika delar fruktan som vördnad. Det fick håret i nacken och på armarna att resa sig och hennes hjärta slog en knut på sig själv bara för att hoppa över ett extra slag. Luften omkring dem blev tung, som innan en storm, oc…[Read more]

Så enkelt var det. Allt förberedande, all uppbyggnad, oro och huvudvärk. Nu var de här, och hur galet det än lät skulle de faktiskt konfrontera Turin. Utan Audgisil och Ranghildr. Utan Ulfhednas här, och utan Maeves bröder som lovat hämta hjälp från öst. Kunde det vara så att deras plan skulle lyckas, att de faktiskt kunde hugga huvudet av o…[Read more]

En pojke. Hon var glad för Vésvias skull och hon kunde se på henne, hur hon talade om honom och om sin man att barnet varit efterlängtat. Men att han var i Barastar istället för i Me’erisia var sorgligt, åtminstone anledningen till det, men det gav henne också en bra öppning för det hon skulle begära.

”Ah, jag mår bra. Jag antar att jag varit b…[Read more]

En god make… Tanken fick henne nästan att skratta, men hon nöjde sig med ett litet flin, för situationen till trots så hade stämningen lättat en aning. Att smida planer hade alltid fallit henne i smaken och det var en välkommen distraktion för allt det andra som pågick.

”Tack, kära make”, svarade hon lite roat när han släppte taget om hennes s…[Read more]

Kathryn såg Finn sova i fåtöljen. Lite av ruset sjönk. Inte ens sängen. Hon kunde inte låta den här självuppoffringen fortgå.
Hon gick fram och tog hans handled. “Finn…” började hon ömt, sedan fnissade hon till. Hon förstod inte varför, men pulvret hade givit henne någon form av självdistans. “Finn kom igen. Ska du sova så ska du sova i sängen.”…[Read more]

Ayperos hade något finurligt i sina mörka ögon, som om han smidde planer för varje ord som sades. Som om världen inte var något annat än ett stort schackbräde.
“Bra, med handelsgillet spelandes i vår fördel kommer vi snart ha kontroll över denna lilla hörna av världen.” sa han, något nöjd med deras diskussion.
“Vi har ju många månader till ba…[Read more]

Faegrim skrattade ännu åt Kathryns vingliga steg då hon försvann, och när dörren slog igen efter henne satt han kvar och skakade på huvudet, nästan som en farbror som ojade sig över ungdomars dumheter. Fast han nu inte direkt såg ut som en gammal farbror, även om han på något märkligt vis fått axlat en vuxen roll med dessa ungdomar. Då de varensam…[Read more]

Att stämningen var spänd var en underdrift, med Bain och Camthalion på högspänn. Aenya som precis blivit påmind om sin tid i Iserion – något de flesta alla undvek som pesten i rädsla om att förarga henne. Munhuggandet, pilar som ven, magi som vibrerade i luften. Men för engångsskull verkade rebellernas ledare vara lite mer tillmötesg…[Read more]

Vinden drog genom de askgrå träden som viskade om gammal eld med sin svedda yta och förkolnade löven, och bland de tystnade gläntorna där fåglar numera var vaksamma med sin sång. Där rörde sig något vars steg var för försiktiga för att skrämma det sparsamma djurlivet kring Tirrins gömställe, men för avsiktliga för att tillhöra ett djur. Under en…[Read more]

Resan tillbaka till Antrophelia hade varit lång, till och med längre än hon förväntat sig, men den hade gått relativt smärtfritt, särskilt som det knappast fanns mycket till motstånd att möta i Tharmad. Hon hade rest med Tipum och vid deras ankomst till Korodosflodens inlopp hade de mötts av ett kompani från Nennans kompanjoner och med dem vid sin…[Read more]

Den ömsinta hjälpen från Ayperos förvånade henne en aning, men hon försökte att inte visa det, utan fortsatte som innan, tankfullt begrundande de ord som lämnade demonens läppar. Ett fäste i Karm var bra, det skulle behövas. Iserion var trots allt inte det slutgiltiga målet, det var bara ett stopp på vägen.

”Bra, det är bra. Håller vi Grönda…[Read more]

Kathryn låg på rygg en stund och smakade på alla konstiga känslor som förhöjdes av pulvret. Hon fnissad till “Om det jag har är skoskav och hela världen får det – då har vi nog en hel del arga grannar nu.”
Plötsligt flämtade hon och satte sig upp. “Ja! En fest! I Finns ära! Han förtjänar det. Jag ska fråga honom!”
Hon ställde sig upp hastigt men…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Indira med en blanding av något roat och nyfiket, där han så bekvämt och självnöjt satt med ett ben korsat över det andra.
“Kanske jag kan avslöja mina planer för er snart, då ni visat er värdig dem.” sa han lite hemlighetsfullt, ett löfte som nog kunde uppnås bara man behagade honom. Och vem skulle inte vilja vara i A…[Read more]

Det var inte svårt att se att stämningen var spänd, och även om generalens ord var håda och fick hennes korta stubin att glöda svalde hon det för tillfället. Hon var för intresserad för att se vad detta egentligen handlade om. Så hon valde lite torr humor istället.
“Vore inte det en uppvisning, vi två som slogs varandra i en uppvisning a…[Read more]

Faegrim himlade med ögonen åt Tussies lekfulla kommentar.
“Bara den bästa liknelsen jag kom på i stunden, min kära.” sa han och vände blicken mot Kathryn och tillbaka till Tussie, då de plötsligt verkade vara i maskopi mot honom.
“Mutat värdshusvärden, jag? Knappast! Om de gav mig en mjukare säng än er är de för att jag är trevlig, inget annat!”…[Read more]

Ayperos såg en stund i Nenyas blick under och efter kyssen, som för att ingiva henne lite styrka och kraft – påminna henne om vad de tre varit, hjälpa henne att jaga bort skuggan av häxans influens över henne. Sedan drog han lätt efter andan och följde Isras spår, tog en svamp och ställde sig bakom Isra för att varsamt och förvånansv…[Read more]

Ayperos mörka ögon vandrade mellan de två damerna, men låg mest på Nenya. Det var lovande att se att hon började återfinna sin självsäkerhet, sättet att kommendera som kom så naturligt för en uppvuxen inom den karmanska adeln. Häxan hade alltså inte helt lyckats bryta ned Nenya under fångenskapen och de mentala spelen, och de gladde honom.
“Blodsp…[Read more]

Aenya mötte Bains blick, de skulle tyvärr få vänta lite med att prata, men gav honom en nickning, en liten gest av värme. Detsamma gjorde hon åt Camthalion, en nickning som tack för hans stöd. En hastig handgest, som sa att han skulle informera de andra om att de hade besök, en snabb serie handtecken som sa att de skulle avvakta och inte skjuta.…[Read more]

Drottningen kunde känna Nenyas famlande försök att återupprätta det band hon brutit, men det var svagt, osäkert, och Isra slog undan det som man slår undan en irriterande fluga. Hon var inte redo för det, inte än. Hon kunde acceptera det Ayperos sagt, hans förklaring till Nenyas handlande och hur de fortfarande behövde henne, men hon kunde inte…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]