Jezeral höjde ett ögonbryn över mannen som inte verkade speciellt upprörd med tanke på omständigheterna. Kanske broderlig kärlek inte var så stor som man ville påstå. Nå, mannen hade väl precis ärvt ett furstendöme utan att behövt göra speciellt mycket för det själv, förutom att blöda lite. Men han nickade en saklig nick för att bekräfta Kamilla…[Read more]

Faegrim stannade upp och såg på dem båda. Lite som för att förhindra dem från att springa tillbaka efter deras saker, la han sina händer på deras axlar.
‘Vi är inga krigare!’ sa han och drog efter andan efter deras flyktsprång. De hade nog virrat bort människorna, med tanke på de arga svordomarna långt bakom dem.
‘Om vi ska ha tillbaka vår…[Read more]

Den ljushåriga alven gjorde bara en gest med handen framför sitt bröst och ansikte som betydde att hon inte behövde ursäkta sig, men om hon uppfattade dess mening tänkte han inte på då gesten kom så naturligt för honom. Det var en märklig känsla att kunna skratta så, dessutom tillsammans med en människa… Ett folk han hyst så mycket agg för…[Read more]

Den uppenbara smärta som fanns i hans ord fick hennes underläpp att darra och hon tryckte hårt hans hand. Inbillade hon sig eller började den kännas kall?

”För att jag älskar honom…” Viskade hon hest. Hon hade inte planerat att säga det högt, men vad fanns det egentligen för mening med att dölja det just då? Det enda hon ångrade var hur y…[Read more]

“Maeve, mitt barnbarn, stark och vild som elden själv.” Ejvald viskar nästan fram orden mellan vågorna av smärta som sköljer över honom. Blod rinner ur hans mungipa, ett tecken på att något var väldigt illa inom honom. Han försöker hela tiden hålla hennes blick, huden hans börjar bli blek och andningen snabbare. Men greppet om hennes hand är star…[Read more]

Hon var glad att Yazfein var där med henne, för trots att han inte sade något så kände hon att han fanns där för henne, lät henne ta den stunden av svaghet utan att döma henne, och utan att låta någon annan komma förbi. Ingen skulle kunna utnyttja hennes stund av svaghet och sorg när han fanns där vid hennes sida, och kanske var det därför som ho…[Read more]

Yazfein står bakom Maeve och ser ner mot mannen framför henne, han säger ingenting utan bara står där och betraktar dem, ger henne utrymme för detta samtal som mycket väl kan bli deras sista. Ejvald kramar hennes hand hårt med sin och ler ett blodigt leende, blod rann långsamt från ett sår i pannan och från andra sår på hans kropp. Det fanns kra…[Read more]

Ejvald lyckas än svinga svärdet lite runt sig  för att hålla männen på avstånd men när han ser Ragnhildr falla till marken tar han två kliv framåt var vid en yxa gräver sig in i hans rygg. Kraften från slaget skickar honom ner på knä och han blir sittandes, kramar hårt om svärdet i sin hand men benen lyder inte längre. Han vet att det är väldig…[Read more]

Sanningen var att det redan var över. Hon hade pressat så hårt att hon till slut hört hur benet i mannens hals gick av och viset på vilket han började klösa efter hennes händer när Yazfein sparkade undan hans vapen indikerade slutet för honom. Även efter att han blivit stilla så höll hon kvar sitt grepp och kanske hade hon suttit kvar där om det i…[Read more]

Han flinar ändå och nickar kort mot henne innan han skrattar högt och ljudligt igen. Med långa kliv går han bort mot båten som var hans, för att där slunga upp packningen där. Sen gick han bort till Ragnhildr igen och lade båda händerna på hennes axlar, såg henne rakt i ögonen med en glöd som sällan fanns där men när han kände livet värt att lev…[Read more]

Det är med lugna steg Yazfein kliver upp bredvid Maeve och mannen, efter att ha slängt en blick på mannens arm så skakar han leendes på huvudet innan hans sparkar vapnet utom räckhåll för honom. Där efter klev han där ifrån och studerade omgivningen en ganska lång stund. Hade två personer verkligen gjort detta? Männen de mött måste ha blivit överr…[Read more]

Det var troligtvis tur att det inte var så många män som valt att stanna kvar i gläntan, för om striden blivit utdragen så hade Maeve troligtvis inte kunnat behärska sin vrede. Som det var nu så fanns det bara en man kvar på benen efter att Yazfein hanterat den som huggit henne i ryggen och mannen med yxan.

Det fanns ingen fruktan i mannens…[Read more]

Yazfein hade inte suttit av från hästen snabbt nog när han ser hur männen försvinner i väg in i skogen med Ragnhildr.   Han hade tänkt för hästen i den riktningen när en rörelse i ögonvrån får honom att vända huvudet ditåt just i tid för att hinna kasta sig ur sadeln för att undvika ett svepande hugg från mannen med danyxan. Smidigt kom han på f…[Read more]

Han svarade inte på hennes ord, men handen som han lade mot hennes där den vilade om hans midja kändes betryggande och hon visste att han skulle göra som hon bett honom om det kom att behövas.

När de plötsligt red in i gläntan med den sprakande elden så möttes hon av en syn hon fram tills nu hoppats bara skulle existera i hennes mörkaste…[Read more]

Likheten vid ett rådjur försvann knappast när Arlin valde att vända sig mot henne och ställa en fråga, tvärt om förstärktes den och hon flackade lite med blicken. Vad skulle hon svara på en sådan fråga? Knappast sanningen.

”F-Frostheim…” Mumlade hon lågt och drog upp axlarna en aning där hon satt likt en strykrädd katt. Hon kunde dock inte låta…[Read more]

Arlin nickade förstående över Nillas ord. Inte för att han på något vis ansåg att hon var vek, men hon hade inte vuxit upp i Kaldrland och var inte van med detta som han. Inte för att han heller på något vis var van med livet som en kringresande krigare.
‘Nå, nu är vi under den öppna himmelen.’ sa han lite skämtsamt, där de satte sig ned i lång…[Read more]

Kioras blick såg efter Nenya med en föraktfull blick då hon lämnat dem ensamma. Att behöva vara där i en sådan varelses våld var en skymf, en vanära. Men vad andra alternativ hade hon? Och vad hade Davant för alternativ? Som förr funderade hon om han valt detta självmant, eller om han blivit indragen i detta precis som henne. Försökt göra det bäst…[Read more]

Han hade förväntat sig att det skulle vara lite roligare att ha så fint dambesök, men Saskia Belsante hade mest legat och sovit, och när hon väl vaknat så hade hon smitit iväg innan han hunnit säga något. Kanske kände han sig lite försummad på det viset, en känsla han inte alls var van vid, men så var ju också Saskia Belsante alldeles för fi…[Read more]

Zators ord fick henne att tugga lite besvärat på underläppen. Hon hade förstås tänkt samma sak själv mer än en gång, drömt mardrömmar om hur det skulle kunna bli när de inte längre hade sin mor att skydda dem från omvärlden. Hon ville tro att Fëani inte skulle låta sig styras av någon annan, att hon skulle minnas att de trots allt var av henne…[Read more]

”Jo, och ett ännu större ego”, kommenterade hon roat.

Moira ryckte lite på axlarna åt det hela. Flickans ord hade fått henne att flina smått, men hon kunde ändå inte låta bli att känna att det var en dålig idé att låta Wreax se vart han fördes. Trots det så gjorde hon som flickan sagt och med en lätt knuff i ryggen på Wreax så manade hon honom…[Read more]