Alva satt redan vid baren när hon såg dörren öppnas och kände igen Helga nästan innan hon hann in. Hon var svår att missa, den där hållningen som skvallrade om månader till havs och ögon som letade efter något bättre än saltvatten och slitna ansikten. Alva höjde inte ens på ögonbrynen först. Hon bara såg på när Helga hängde av sig ryggsäcken med…[Read more]

Llwyd följde Joijs blick mot skogsbrynet. De där ögonen. Inte drakens, men problem ändå. Hon lät tungan klicka missbelåtet mot gommen och strök handen över runorna på armen.

“Jävla bra idé,” väste hon och reste sig från huk med ett stelt knakande i knäna och ledarna. Hon viftade åt Jezeral.

“Vi rör på oss. Ingen idé att bråka med  någon björn e…[Read more]

Det kändes som att luften blev tyngre när Isra talade om sina planer. Att hon skulle resa, men kanske främst att hon inte ens såg åt Nenya. Det var kanske förväntat – men det gjorde trots det ont. Även om det var ett bevis på hur djupt Nenya sårat henne. Hon visste att de skulle skiljas åt snart. Kanske längre än de velat. Kanske för alltid, beroe…[Read more]

Det var svårt att se på dem båda utan att känna sig som en inkräktare i något som hon en gång varit en del av. Deras blickar, deras ord – allt påminde henne om det hon förlorat. Inte bara deras förtroende utan något i sig själv.

Hon hörde Ayperos ord – hans fråga om de kunde enas och blicka framåt. Isra som svarade hårt men ärligt. Hon kän…[Read more]

Eira höll kvar handen om Livs lite för länge, trots att hon kände hur orden mellan dem bara gjorde luften tjockare. Hon ville inte släppa taget. Ville inte låta henne gå iväg utan att försöka, utan att säga något som kunde hålla dem kvar på samma plats, om så bara för ett ögonblick till. Trots att hon hade försökt att vara… nå lite frånvarand…[Read more]

Llwyd drog fingrarna genom sitt  hår och spottade i mossan som för att bli av med den unkna smaken i munnen. Blicken var smal som knivsegg när hon såg sig omkring.

“Jaja… stå inte där och lukta på blommor,” muttrade hon till Joij, även om rösten var halvhjärtad. Hon hade inget emot att skepnadsskiftaren var mer djur än folk ibland.  Någr…[Read more]

Trots att hon varit halvt medveten om allt, hade Nenya hört orden de yttrade mellan varandra. De brände fortfarande i hennes medvetna, och det var inte många sekunder som hon vågade möta deras blickar. Den rörde sig hastigt ner mot marken, som om hon inte riktigt kände att hon hade rätten att göra det längre och osäker på att ens hälsningen…[Read more]

Som alltid när hon ändrade skepnad vände Camthalion bort blicken, det var något med sättet som hennes kropp ändrade sig som gjorde att hans mage nästan vände sig ut och in. Det var inte naturligt på ågotvis. Samtidigt som det var det…. nå för Zifri i alla fall.

“Då så…” hummade hade lätt, kanske mer för sig själv när han satte sig mellan…[Read more]

Befallningen gjorde förstås Tipum ilsken, men han försökte att låta bli att visa allt för mycket av det åt Isra. Inte direkt en annan börda som hon hade behövt bära. Han smalnade lite i sin min, en liten ilsket skramlade med tallrikarna. Obrydd över att sprickorna kröp längre i porslinet.

“Ta vad ni behöver. Jag återkommer snart. Jag antar att…[Read more]

Förstås protesterade inte Llwyd att någon annan ville gå först – trots allt hade hon sett mycket av världen och tillräckligt många uppdrag för att veta riskerna med att gå först. Och trots att hennes liv kunde vara miserabelt ibland, hade hon en förkärlek till det. Eller kanske det var tortyren att hålla sig själv vid liv? Lite roat såg hon mot si…[Read more]

En hel del kan gå fel.  Ord som absolut inte passade halvvätten, speciellt inte det perfektionisten inom henne. Frågan fick henne att fnysa, som om hon inte var säker på att detta i slutändan var värt mödan.

“För du är en fara för världen med din otämjda magi.” muttrade hon bara för att följa blicken mot de som de mötte – hade hon någonsin fått…[Read more]

Det dröjde inte länge innan Nenya föll i en orolig sömn där hon låg, något mumlandes som var svårt att urskilja och både svettandes och knottrande som om huden både var varm och kall på samma gång. Ibland öppnade hon sina ögon, som för att skräckslaget försöka finna dem båda, men när hon såg dem andades hon ut och föll i en orolig sömn igen.

Or…[Read more]

Skrockande skakade han på huvudet åt hennes ord för att lite retsamt kittla henne under hakan med sin svanstipp och granska henne med ett höjt ögonbryn.

“Ingen åsna behövs, du är envis nog som du är!” påpekade han och blinkade med ena ögat för att packa ihop det sista som de hade i ett litet knyte.

“En kamel passar väl åtminstone in hr.”

Väsen? Nå. kanske det var tillräckligt med oljud så som de rörde sig genom insidan där de knuffade ner det som de kunde se med mest oljud hade Elmyer hört att det var när hon sjöng. Eller ja, sång kanske var en skymf att kalla det, snarare som en skrikande katt där hon började ta ton. Om det var ord, var det svårt att urskilja vad som ens sjöngs. …[Read more]

Rushla höjde blicken mot Zeverupin för att skrocka lite lätt, som om hon inte riktigt kunde tro att han kommit dit så lätt. För att hälla upp ett stop åt sin kollega och vän som hon sträckte fram.

“Härskapet här ska till Kaelred, även om de verkar glömt både etikett och hyfs. Vad säger du om det Zev?” frågade orken med ett roat leende i mungipa…[Read more]

Något motvilligt började Tipum röra sig till Nenya som låg där på bordet. Han rynkade något äcklat på näsan, som om bara uppenbarelsen var något som gjorde honom spyfärdig. För att låta en mörk rök svepa över kroppen som fick Nenyas brända och sårade hy att knottra sig i gåshud. Ögonen var helt vita hos alven som den lilla demonen hade tagit ö…[Read more]

“Vi färdas till fot.” sa Llwyd, för hon vägrade sätta sig på något jävla djur. Alldeles för höga och vanligtvis så.. oförsiktiga och vem vet vad de skulle ta sig till? Hon korsade sina armar och blängde på dem båda och verkade svår att övertala på den punkten.

“Vilken dörr tar oss till Kaelred?” frågade hon barskt mot Rushla som sneglade mot k…[Read more]

Lite förvånad över Isras reaktion höjde Tipum på sitt egna ögonbryn. En blandning av irritation, förvåning och kanske nästan sorg fanns där i hans ögon. En sorg som han förbannade sig själv att ha visat ens en sekund för någon av dem där. Kanske hade han hoppats på en liknande Isra som han hade mött för… hur många månader eller år det nu kund…[Read more]

Skeptiskt såg hon mot dvärgen, hur hamnade hon här egentligen? Varför kunde hon inte bara ge upp och följa med henne som alla andra. Allt skulle vara mycket enklare då.
“Ännu längre ner? Underbart. Vad kan gå fel.” fnös hon och korsade sina armar när hon följde dvärgen motvilligt. Kanske en gnutta nyfikenhet även om den var djupt nedgrävd.

“Tror du att hon verkligen skulle vara så grym?” frågade han med ett litet skratt, när han drog på sig den lösa skjortan. Något som inte alls kändes lika skönt som förr. Han hade rivit ett hål för svansen i byxorna, som långsamt svajade bakom honom nu. Lite trött fortfarande sträckte han på sig med en gäspning. För att lite retsamt sedan st…[Read more]