Stigen ledde ut till den större vägen där Liv red och Eira klev ut från skogen precis när hennes forna vän red förbi. Vinden tog tag i hennes flätor, den enkla klänningen och blåste upp en hel del damm som fick henne att sluta ögonen hårt. Men hon öppnade ögonen snart igen, men innan dess hade hon hunnit ropa efter sin vän.

“Liv……[Read more]

Klorna som rörde sig över hennes axlar fick huden att knottra sig något och hon lät sin egna hand lätt stryka över hans arm med ett litet leende. Reaktionen ifrån deras gäst var roande. Något som Nenya kanske inte riktigt hade förväntat sig. Nå, förstås mindes hon första mötet med Ayperos själv… Men detta måste nog vara något större för kvinnan…[Read more]

Tipums ord fick Nenyas ögon att blixtra till något mer – en liten blick bakåt i vad hon brukade vara. Den i rummet med minst tålamod och Ayperos kunde nog känna den bubbla under ytan. Det som var mest förvånande var kanske att Isra kunde känna spår av den med, som ett fumligt försök att återuppta deras länk tillsammans. En respons på det som Ayper…[Read more]

Förstås var det inte så svårt att förstå att det var en märklig situation, förbryllande om något. Hon hade krupit upp i Faegrims sida igen och lutade sig lite in mot hans barm för att dra täcket lite närmare dem båda. Nästan som om det såg ut som de skyddade dem båda ifrån världen utanför.

“Det du gör fel är att du lyssnar på alla andra än dig…[Read more]

“Etikett, för all del… men i sådana fall måste det vara genomgående. Du är inte konsekvent.” påpekade Nenya med ett leende. Verkade inte direkt irriterad över hennes ord, snarare lite road. Över röken rynkade hon lite grann över lukten, inte direkt hennes favorit. Sen förstås var hon väl… extra känslig men hon gjorde en liten gest framför…[Read more]

Fortfarande tycktes det finnas ett leende där på Nenyas läppar, road över sättet som personen talade framför henne. Hon öppnade sin mun och strök sin något mer spetsiga tunga mot sin tand medan hon vägde sina ord. Var hon verkligen värdig?  Förstås kunde väl bara tiden säga det, och hur svårt var det egentligen att göra sig av med en sådan spink…[Read more]

Lite roat granskade Nenya kvinnan framför sig som neg, men sedan så enkelt skiftade bort ifrån artigheter och etiketter. Desto bättre, hon avskydde dem. Som en nagel i ögat som skavde eller en sko som inte riktigt passade. Lite rörde hon på foten som var i luften nästan lite rastlöst över att sitta där i kammaren. Faktum var att det kändes som…[Read more]

Det dröjde inte många steg innan en ung tjänarinna mötte henne med en simpel nigning och tog henne igenom de många korridorer som fanns där. Trots den unga åldern verkade hon inte allt för skrämd över uppsynen av främlingen. Några steg i taget innan hon vände huvudet över axeln så att de bruna flätorna slog lite omkring henne. Till slut, efter vad…[Read more]

Nenya lät fingertopparna dra genom vattnet, som om hon sökte orden där spegelbilden bröts. Rösten var låg, nästan försiktig, men den bar en ton av envishet. Som om hon verkligen ville hitta tillbaka där de en gång hade tappat bort sig.

“Jag tror att de kan följa dig, Isra. Inte för att de saknar ledare, utan för att de har väntat för länge på at…[Read more]

Det var inte svårt att höra den där annorlunda betoningen på orden som mannen hade, han var inte därifrån. Stövelmaskar också, då var förmodligen främlingen lika borttappad som han själv. Just hans tur. Han korsade sina armar och försökte fnysa bort ett hårstrå ifrån sina läppar, som var mer eller mindre satt fastklistrat.

“B…[Read more]

Llwyd kisade mot Joij, som nu pekade med hela vargkroppen i riktning mot bergen. Det var något nästan komiskt i det, som en överdrivet dramatisk hund som fått syn på en hare, men hon skrattade inte. Inte den här gången, eller jo, kanske lite inombords.  Hon reste sig långsamt, lät handen glida från knäet upp till höften där dolken vilade i sin…[Read more]

Lite skeptiskt såg Tussie först mot kvinnan som talade och sedan mot Faegrim. Osäker på om det verkligen var sanning, men lite smickrande var det nog. Trots att det kändes lite för bra. Hennes svans rörde sig långsamt vid fåtöljens kant, som om hon var lite missnöjd ändå.  Sedan höjde hon lätt på ögonbrynet och såg mot kvinnan som talade så fort…[Read more]

Något inom Brenn sken upp lite när han fick stanna kvar i sällskapet till främlingen, för visst hade han inte sagt sitt namn ännu? Blicken vandrade lite mot det nöjda djuret som han försiktigt strök över huvudet efter att den nosat på honom. För att ta en klunk av ölen själv.
“Visst är det gott? Hon vet allt vad hon gör i köket. På något sätt hi…[Read more]

Blicken vandrade mot Faegrim kort, leendet inte alls lika roande som han tycktes tro och hon lät sin svans långsamt dras undan ifrån honom. För att fnysa lätt.

“Jag som trodde att du var här för mig.” sa hon och korsade sina armar för att göra en gest framför sig. Inte direkt något som  skulle vara prioritering just nu. Inte just nu.

“Nu ta…[Read more]

Uppenbarligen var Tussie inte allt för road av situationen. Människor hade alltid en tendens att krångla till det och hur de alltid tycktes tro sig vet bäst. Dessutom allt för otrevliga. Hon höll täcket som en mantel kring sin rygg när hon kröp upp mot Faegrims sida så att han var emellan de båda kvinnorna. Obrydd över hur hennes kropp var naken d…[Read more]

Innan hon helt hade lämnat Faegrim dök en annan figur upp ifrån Faegrims sovrum. Inlindad i täcket som nästan såg ut som en alldeles för stor klänning till skogstrollet. Håret, precis som den mörkare huden som man såg, var fylld med vackra blommor i olika färger. De gräsgröna ögonen betraktade kvinnan som var på väg ut och hon slog till Faegri…[Read more]

Alva var inte långsam med att följa och svepte glaset likaså, lite hårdare satte hon ner glaset. Så hårt att värdshusvärden sneglade lite oroat på att ännu ett glas skulle gå sönder. Roat flinade hon över minnet, ett som Alva själv redan hade lagt så långt bort att de inte var lika enkelt att plocka upp. Ärligt talat mindes hon inte heller varf…[Read more]

Lite nervöst skrattade Brenn, som om han inte riktigt var säker på om han borde stanna. Fast ändå kändes det lite som om mannen framför honom hade något… nästan brutet inom sig? Som ett skadat djur. Vilket gjorde honom lite mer mån att stanna kvar. Han skruvade på sig, lite nervöst och slog sina fingrar på glaset.

“Så bra… jag… jag ka…[Read more]

Svordomarna slutade tvärt, inte för att de tog slut. Nej, Grokk hade nog flera på lager men snarare för att han avbröts och tappade sin koncentration. Blicken vandrade mot främlingen som avbrutit honom. Vem var dum nog att vara ute i regnet? Nå, förutom han själv vill säga. Lite kisade han, när vattendroppar och dis lite skymde hans sikt. En m…[Read more]

Hon hade följt dem in utan att säga något. Bara stegen ekade svagt mot de nötta stenarna och varje doft som slog emot henne kändes märkligt avlägsen – lavendel, varm ånga, den mineraliska tonen av gammalt vatten. Det var som om hennes kropp kom ihåg hur det kändes att vara ren långt innan hennes sinne gjorde det. Hon såg hur Isra klev ur sin klän…[Read more]