Arthion log lätt över Lukas fråga, och klappade sin häst lätt. Av vana såg han sig omkring, vaksamt, innan han såg på Luka igen.

‘Detta är mitt hem, men på senare tid har jag hållit mig mest vid gränserna. Vi förlorade vår befälhavare för några månader sedan i en räd av människor från Iserion.’ sa han och suckade lätt vid minnet.
‘Och med henn…[Read more]

Det verkade inte som hon var av den räddhågsna typen, men det hade han ju annat redan. Den gamle trollkarlen var dock mycket försiktig av sig, men trodde inte att detta sökande borde bli så farligt för honom…
Han tackade artigt nej till hennes illasmakande bryggd; “nej tack”

Han suckade lite och kliade sig i skägget han hade inte så mycket…[Read more]

‘Är inte mörka hörn det som passar sådana som mig?’ undrade han ärligt. Men han hade med tiden börjat ogilla mörkret. Det var i skuggorna och i mörkret som Lloths röst hittade honom och började kalla på honom – manipulera och forma hans sinne. En  rysning gick genom hans kropp. Nej, han föredrog ljuset.

‘Jag föredrar att inte ha tjänare och v…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över hennes uppläxning, men han visste bättre än att tillrättavisa hennes hårda ord. Så han nickade bara lätt, med en svag böjning på huvudet. Var detta vad hans unga dotter blivit? En ledare som inte kan lyssna på andra eller sitt folk var ingen ledare, ansåg han, det var tyranni – precis som Lloth. Men hoppet var in…[Read more]

Han satt där och läppjade på lite mer vin han beställt, den gamle trollkarlen var inte den som kände sig obekväm med tystnaden. Det var rent av skönt att hon var tyst ett tag. Han gäspade lite diskret, regnet kylan och nu värmen hade börjat göra honom lite trött.

Men han vaknade till igen vid hennes fråga.. Bra fråga behövde han hjälp? Det had…[Read more]

Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Izotar nickade långsamt.
‘Jag kan inte lära dig så mycket om att hålla tronen, annat än att din mors ärlighet och givmildhet vann folkets förtroende. Det jag kan lära dig är hur du ska försvara dig och besegra de som vill dig illa.’ sa han och såg henne i ögonen med sina grå ögon.
‘Om du accepterar mig som din mentor, ska jag lära dig vad du behöver veta.’

Izotar nickade lätt åt hennes begäran. Om han hade en plikt kvar i världen var det att skydda sin dotter, och det gjorde han genom att lära henne skydda sig själv. Därefter… Det återstod att se.
‘Ziyaté och hennes underhuggare kommer inte att kunna röra dig. De kommet att ångra att de någonsin satt sin blick på detta rike.’ sa han bistert, men…[Read more]

Han såg hennes ögon glittra till och mer anade vad hon tänkte än faktiskt läste tankar, han hade år med erfarenhet av människor och inte alltid possessiva erfarenheter. Men detta var nog mer lustigt än annat, han misstänkte att hon tänkte på skatter och liknade. Köpmän brukade tänka på vinster och guld generellt så det var inte svårt att klura…[Read more]

Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de atta…[Read more]

Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

“Sov som en stock.” Xharinyon tänkte nog inte tala om sina sömn problem denna natt, så han ljög helt enkelt. Den gamle trollkarlen nickade. “Tack.” sade han och hög in på hennes rester.
Så sant de skulle kunna behöva mer proviant, kanske en häst? Fast det lät han henne bestämma, själv föredrog han att gå.
“Helt rätt, vi lär behöva mer proviant.” h…[Read more]

Han var långt ifrån förolämpad, han var glad åt att fått sin aning om blomsterstigarna bekräftad från någon annan, då han inte haft någon alls att bolla tankarna med. Så han log tillbaka och suckade tyst; Vesíva var visst en envis person och väldigt nyfiken uppenbarligen.

Han slog ut lite med händerna, han var inte helt säker på vad exakt han le…[Read more]