Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

“Sov som en stock.” Xharinyon tänkte nog inte tala om sina sömn problem denna natt, så han ljög helt enkelt. Den gamle trollkarlen nickade. “Tack.” sade han och hög in på hennes rester.
Så sant de skulle kunna behöva mer proviant, kanske en häst? Fast det lät han henne bestämma, själv föredrog han att gå.
“Helt rätt, vi lär behöva mer proviant.” h…[Read more]

Han var långt ifrån förolämpad, han var glad åt att fått sin aning om blomsterstigarna bekräftad från någon annan, då han inte haft någon alls att bolla tankarna med. Så han log tillbaka och suckade tyst; Vesíva var visst en envis person och väldigt nyfiken uppenbarligen.

Han slog ut lite med händerna, han var inte helt säker på vad exakt han le…[Read more]

Xharinyon förstod inget alls av den alviska hälsningen mer än att han räknade ut att hon önskade god natt.
“Ses i morgon min dam, god natt.” han nickade artigt åt nigningen.
Han reste sig då hon gått uppgick för att boka sig ett rum så han med fick lite sömn. Sedan struttade han med  upp till rummet.

Hon var visst redan nere då han kom ned från…[Read more]

Arthion tog honom till en matsal där flera andra av alvernas gränsvakter satt och åt. Några ögnade främlingen nyfiket, andra misstänksamt, medan andra ignorerade honom. Åt Lukas fråga skrattade Arthion lätt.

‘Vad menar du?’ frågade han, då allt detta var så vardagligt och naturligt för honom.
‘Våra magiker sjunger för träden och de formar sig fö…[Read more]

Han lät henne fundera ett tag, han hade gott om tid så vitt han visste kunde ingen annan vara på jakt efter hans ‘sak’. Det visade sig att hon satt inne med en hel del intressant dessutom. Han såg mycket glad ut.
“Ja där ser man.. emblem var inget jag lyckades lära mig under skoltiden..” nej han hade vart mer intresserad av magi lektionerna för a…[Read more]

Han skrockade lite roat åt henne, vilken lustig dam han hittat hon skämtade till och med men han gillade det!
“Rädd för att jag inte är lysande på att visa runt folk Isolde, jag har inte vart på alla platser. Mesta dels tillbringar jag min tid i mitt torn.. fast som nu så reser jag runt lite utan mål för att se vad jag hittar.”…[Read more]

Aenya nickade då han tackade ja till hennes erbjudande, en lätt nickning om kompanjonskap och tillit.
‘Kom då.’ sa hon, och vände sig om med en rörelse med sin axel som sa åt honom att följa henne. Utan att ha någon brådska gick genom terrängen som en som gått där tusen gånger förr och kände till minsta vända och krokighet.

‘Jag menar att då Is…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över deras ord, så typiskt den matriarkala stoltheten som gick hand i hand med mörkeralvernas kultur. Trots att Isra inte vuxit upp bland mörkeralverna hade hon ärvt det, och han kunde inte annat än att skaka på huvudet.

‘Övermod leder till ens undergång, förr eller senare.’ sa han, och gav Ziyaté en skarp blick.
‘Men…[Read more]

Han skrattade lite för att lätt på stämningen, men han var av naturen ganska misstänksam mot främlingar.
“Jaså, verkligen Vesíva? Ni får ursäkta mig i så fall men jag har dålig erfarenhet av vänner man trott sig känna i flera år.” han suckade tyst men visst han förstod att hon aldrig haft problem med främlingar, förståelig hon verkade trevlig. M…[Read more]

Aenya la bågen över ryggen i sitt koger och lade armarna i kors. Vad kunde hon säga utan att avslöja för mycket, eller kunde hon ens säga något alls? Det bästa vore att inte röra ämnet, så att denna oskyldiga man inte skulle kunna avslöja något om dem varken med eller mot sin vilja.
‘Ironiskt nog så är det säkrare på denna sida av passet för fria…[Read more]

Aenya nickade lätt, nästan mer för sig själv. Detta måste vara en Kaldrländare, eller en av bergsfolket Barastar som hon hört det ryktas om. Däremot hade hon aldrig träffat någon av deras folk förr, och fann detta möte lite intressant.
‘Jag gissar att du kommer från bergen, och att nyheter färdas långsamt?’ frågade hon. Han fick svara på det om…[Read more]

Izotar hummade lite över hennes ord. Det var en besvärlig situation. Delvis ville han lära känna sin dotter närmare, samtidigt som han kände på sig att Ziyaté skulle göra hela den processen besvärligare. Samtidigt, på grund av sina egna moraliska övertygelser, tyckte han inte om vad Isra gjort med riket hittills, och sättet hon styrde och kontroll…[Read more]

Arthion gav en nickning åt det, och efter en stund visades ett simpelt rum inne i trädet åt Luka. Det var inte mycket mer än en säng och ett fönster och i ett annat rum fanns några privata badrum där alvernas magi lät vatten flöda genom håligheter i det levande trädet. Rena kläder lades fram åt honom, och då han fått tvätta och vila sig lite dö…[Read more]

Aenyas gröna ögon smalnade något över hans stora blick, och hennes ansikte såg kanske lite strängare ut än vad det gjort tidigare. Det var tydligt att han inte verkade vara ett hot, men skenet kunde bedra – det hade hon sett flera gånger förr. Fortfarande vaksamt höll hon i sin båge, men den hängde löst vid hennes sida istället nu.

‘Nå, Eng…[Read more]

Dolda en bit därifrån betraktade ett par gröna ögon honom, dolda i det något kargare landskapet så här nära bergpasset som ledde söderut till Iserion. Hon hade redan ett tag varit medveten om främlingens närvaro, men inte uppvisat sig själv. Annat hade det kanske varit förr… före fångenskapen i Iserion. Då hon tidigare varit social var hon…[Read more]

Izotar kände att de förlöjligade hans påstående, och trots att han kanske skämdes över att avslöja en sådan intim bit av sig själv för dem så ångrade han inte sina ord. I många år hade han vandrat ensam, och den ensamheten hade försvunnit då han träffade Thalia. Det enda han kunde göra nu var att ångra hur saker blivit. Han nickade tyst åt Isr…[Read more]

Arthion betraktade Luka noggrant då han lämnade över sin dolk, och efter en hastig kroppsvisit nickade han lätt. Alverna som i regel var ett gästvänligt folk hade inte riktigt i sin natur att vara så hårda som tiderna krävdes, och trots att han hade ett allvarsamt uttryck såg han Luka i ögonen och sade.
‘Om du önskar kan du få äta med oss, och…[Read more]

Salim nickade långsamt åt det, lite tankfullt.
‘Jag får väl skatta mig lycklig för att vi inte har era kalla vintrar i Iselem.’ sa han, och tog en liten klunk till och gjorde en liten grimas med ett raspigt ljud ur halsen, följd av ett skratt.
‘Men vi har torka och sand, och även för det behövs alkohol. Jag har en gåva åt er, lord Breslau!’…[Read more]