Ayperos studerade Ziyáte noga med sina mörka ögon, mest nyfiken egentligen, och log ett litet roat leende över Ziyatés trotsighet.
‘Så stolt… Så envis…’ nästan spann han, fann det roande att analysera vad han hade framför sig. Hans blick gick från Ziyaté till Isra och han tog ett steg från Ziyaté.
‘Inte helt olik dig, antar jag.’ sa han lite…[Read more]

Ayperos höjde ett frågande ögonbryn, som samtidigt var nyfiket.
‘Åh, minsan?’ frågade han och gav henne ett litet finurligt leende då hon nämnde besök i sängkammaren, som om han nästan hade sett emot en inbjudan till hennes säng med henne och en oväntad gäst.
‘Det låter som om det går våldsamt till i era sängkammare här i Me’erisia, hm?’ f…[Read more]

Den bleka skepnaden med hår som en lång skugga nästan gled genom palatsets korridorer, lite uttråkad kanske, men Ayperos hade en förmåga att kunna underhålla sig själv och sniffa fram händelsernas centrum. För det mesta hade han hållit sig borta ur Isras väg, trots allt var det hennes rike och han hennes gäst. Vilket passade honom utmärkt, han…[Read more]

Oavsett om den unge mannen var redo eller inte närmade sig Hannadons höga vita murar och glittrande torn i horisonten. En dag som denna då solen stod högt på en klar himmel var Hannadon i sitt esse. Den såg majestätisk ut, med sina många höga vakktorn, murar, byggnader i sten, Athals Tempel som tornade högt men inte lika högt som Hannadons…[Read more]

Skogsalvern verkade inte riktigt medveten om den djupa inre process som gick genom kvinnan över hans simpla ord. Ord som han, trots allt, inte hade lagt större tanke på. Det var i alvernas natur att begrunda, filosofera och vända på saker gång på gång innan man fattade beslut – kanske en lyx som de hade till skillnad från människorna. Trots all…[Read more]

Utan att vänta mer nickade Salim över frågorna, och hennes försäkran, och han verkade inte tvivla på hennes ord. Kanske var han bara godtrogen, och satte sig ned på knä på marken.
‘Jag kommer nu skapa en skyddande barriär omkring oss. Om den inte håller, måste ni skydda mig.’ sa han stillsamt, och ritade flera symboler i marken runt omkring hon…[Read more]

Dryadens blick for lite drömmande ut över landskapet, för att sedan avbrytas av ett förvånat fnitter som resultat av hans svans som borstade bort laven på hennes ben. De skogsgröna ögonen föll på honom, och hon lyssnade på hans ord och förklaringar som verkade lite drömmande de med.
‘Du verkar sakna ditt hem.’ observerade hon, trots allt hade ha…[Read more]

Nearenas gröna ögon betraktade sin dotter med trötthet, men även en beslutsamhet som långsamt växte inom henne och tog rot. Som ett träd som fann plats för sina rötter och grävde ned dem. Och som sådan var hennes natur inte helt olikt ett träd, för då hon väl bestämt sig för något var det svårt – om nästan omöjligt – att ändra hennes beslut…[Read more]

Arlin höjde ett litet ögonbryn åt flickans rädsla, och gav Nilla en blick. Kanske det krävdes en kvinnas milda natur, så som den som Nilla ägde, för att lugna denna kvinna och göra resan mer behaglig. Han la en uppmuntrande hand på Nillas arm, de var bland fränder nu, och på väg bort från Karm trots allt.
‘Jag förstår.’ sa han, och vände blicken t…[Read more]

Till skillnad från korridoren som varit mörk och ödesmättad spillde behagligt ljus över dem då Maeve öppnade dörren. Den fuktiga lukten av övergivet hus försvann, och istället var de som om de tagit sig in i ett av de fina och ordningsamma kontoren på andra sidan floden som separerade de fattiga från förmögna i Celeras. Luften var torr, möblerna…[Read more]

Vid nyheterna som Míndras förmedlade gjorde Aenya en gest, och en grupp alver satte genast av i full fart mot platsen som indikerats. Aenya hade lite hopp om att de skulle hinna fram i tid, men det berodde väl delvis på om människornas hästar var vana att rida i skogen eller inte. Hon vände sin blick tillbaka till Míndras.

‘Förklara för mig varfö…[Read more]

Jezeral höjde ett ögonbryn över mannen som inte verkade speciellt upprörd med tanke på omständigheterna. Kanske broderlig kärlek inte var så stor som man ville påstå. Nå, mannen hade väl precis ärvt ett furstendöme utan att behövt göra speciellt mycket för det själv, förutom att blöda lite. Men han nickade en saklig nick för att bekräfta Kamilla…[Read more]

Faegrim stannade upp och såg på dem båda. Lite som för att förhindra dem från att springa tillbaka efter deras saker, la han sina händer på deras axlar.
‘Vi är inga krigare!’ sa han och drog efter andan efter deras flyktsprång. De hade nog virrat bort människorna, med tanke på de arga svordomarna långt bakom dem.
‘Om vi ska ha tillbaka vår…[Read more]

Den ljushåriga alven gjorde bara en gest med handen framför sitt bröst och ansikte som betydde att hon inte behövde ursäkta sig, men om hon uppfattade dess mening tänkte han inte på då gesten kom så naturligt för honom. Det var en märklig känsla att kunna skratta så, dessutom tillsammans med en människa… Ett folk han hyst så mycket agg för…[Read more]

Arlin nickade förstående över Nillas ord. Inte för att han på något vis ansåg att hon var vek, men hon hade inte vuxit upp i Kaldrland och var inte van med detta som han. Inte för att han heller på något vis var van med livet som en kringresande krigare.
‘Nå, nu är vi under den öppna himmelen.’ sa han lite skämtsamt, där de satte sig ned i lång…[Read more]

Kioras blick såg efter Nenya med en föraktfull blick då hon lämnat dem ensamma. Att behöva vara där i en sådan varelses våld var en skymf, en vanära. Men vad andra alternativ hade hon? Och vad hade Davant för alternativ? Som förr funderade hon om han valt detta självmant, eller om han blivit indragen i detta precis som henne. Försökt göra det bäst…[Read more]

Nearena skakade bara stillsamt på huvudet åt sin dotters ord.
‘Varje generation, verkar det som, måste lära sig läxan på nytt.’ sa hon trött.
‘För oss alver är generationerna längre än hos människorna, men mycket mer dödliga för det.’ hennes ord följdes av att hon reste sig och gick till ett av fönstren som var en naturligt urvuxen grenholkning i…[Read more]

Aenyas öron snappade upp Arathiels steg, och för ett kort ögonblick vände hon blicken mot den unga alven som på många vis var orsaken till art kaos som skett på slätterna. På gott och ont, men kanske mer till ont. Det var än svårt att säga, men händelseförloppet hade inte gått så som Aenya hade önskat. En snabb gestikulering visade åt Arathi…[Read more]

Den unga flickan såg lite osäkert från Moira till Wreax, trots allt verkade fången förvånansvärt munter och pratsam för att vara dragen dit i detta sammanhang. Lite förvirrat skakade hon på huvudet över hans skämtsamhet som gick över till något som kanske kunde tolkas som hot, eller skryt.
‘Han har en stor mun.’ påpekade flickan observant, men…[Read more]