Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

Arthion tog honom till en matsal där flera andra av alvernas gränsvakter satt och åt. Några ögnade främlingen nyfiket, andra misstänksamt, medan andra ignorerade honom. Åt Lukas fråga skrattade Arthion lätt.

‘Vad menar du?’ frågade han, då allt detta var så vardagligt och naturligt för honom.
‘Våra magiker sjunger för träden och de formar sig fö…[Read more]

Aenya nickade då han tackade ja till hennes erbjudande, en lätt nickning om kompanjonskap och tillit.
‘Kom då.’ sa hon, och vände sig om med en rörelse med sin axel som sa åt honom att följa henne. Utan att ha någon brådska gick genom terrängen som en som gått där tusen gånger förr och kände till minsta vända och krokighet.

‘Jag menar att då Is…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över deras ord, så typiskt den matriarkala stoltheten som gick hand i hand med mörkeralvernas kultur. Trots att Isra inte vuxit upp bland mörkeralverna hade hon ärvt det, och han kunde inte annat än att skaka på huvudet.

‘Övermod leder till ens undergång, förr eller senare.’ sa han, och gav Ziyaté en skarp blick.
‘Men…[Read more]

Aenya la bågen över ryggen i sitt koger och lade armarna i kors. Vad kunde hon säga utan att avslöja för mycket, eller kunde hon ens säga något alls? Det bästa vore att inte röra ämnet, så att denna oskyldiga man inte skulle kunna avslöja något om dem varken med eller mot sin vilja.
‘Ironiskt nog så är det säkrare på denna sida av passet för fria…[Read more]

Aenya nickade lätt, nästan mer för sig själv. Detta måste vara en Kaldrländare, eller en av bergsfolket Barastar som hon hört det ryktas om. Däremot hade hon aldrig träffat någon av deras folk förr, och fann detta möte lite intressant.
‘Jag gissar att du kommer från bergen, och att nyheter färdas långsamt?’ frågade hon. Han fick svara på det om…[Read more]

Izotar hummade lite över hennes ord. Det var en besvärlig situation. Delvis ville han lära känna sin dotter närmare, samtidigt som han kände på sig att Ziyaté skulle göra hela den processen besvärligare. Samtidigt, på grund av sina egna moraliska övertygelser, tyckte han inte om vad Isra gjort med riket hittills, och sättet hon styrde och kontroll…[Read more]

Arthion gav en nickning åt det, och efter en stund visades ett simpelt rum inne i trädet åt Luka. Det var inte mycket mer än en säng och ett fönster och i ett annat rum fanns några privata badrum där alvernas magi lät vatten flöda genom håligheter i det levande trädet. Rena kläder lades fram åt honom, och då han fått tvätta och vila sig lite dö…[Read more]

Aenyas gröna ögon smalnade något över hans stora blick, och hennes ansikte såg kanske lite strängare ut än vad det gjort tidigare. Det var tydligt att han inte verkade vara ett hot, men skenet kunde bedra – det hade hon sett flera gånger förr. Fortfarande vaksamt höll hon i sin båge, men den hängde löst vid hennes sida istället nu.

‘Nå, Eng…[Read more]

Dolda en bit därifrån betraktade ett par gröna ögon honom, dolda i det något kargare landskapet så här nära bergpasset som ledde söderut till Iserion. Hon hade redan ett tag varit medveten om främlingens närvaro, men inte uppvisat sig själv. Annat hade det kanske varit förr… före fångenskapen i Iserion. Då hon tidigare varit social var hon…[Read more]

Izotar kände att de förlöjligade hans påstående, och trots att han kanske skämdes över att avslöja en sådan intim bit av sig själv för dem så ångrade han inte sina ord. I många år hade han vandrat ensam, och den ensamheten hade försvunnit då han träffade Thalia. Det enda han kunde göra nu var att ångra hur saker blivit. Han nickade tyst åt Isr…[Read more]

Arthion betraktade Luka noggrant då han lämnade över sin dolk, och efter en hastig kroppsvisit nickade han lätt. Alverna som i regel var ett gästvänligt folk hade inte riktigt i sin natur att vara så hårda som tiderna krävdes, och trots att han hade ett allvarsamt uttryck såg han Luka i ögonen och sade.
‘Om du önskar kan du få äta med oss, och…[Read more]

Salim nickade långsamt åt det, lite tankfullt.
‘Jag får väl skatta mig lycklig för att vi inte har era kalla vintrar i Iselem.’ sa han, och tog en liten klunk till och gjorde en liten grimas med ett raspigt ljud ur halsen, följd av ett skratt.
‘Men vi har torka och sand, och även för det behövs alkohol. Jag har en gåva åt er, lord Breslau!’…[Read more]

ARAND FRÅN ELFDELL

Namn: Arand
Kön: Man
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gul
Hårfärg: Vit
Födelseort: Elfdell
Folkslag: Människa
Lojalitet: Grå gillet
Civilstånd: Ogift
Biografi
Efter att han blev färdigt utbildad av Grå gillet har han främst rest omkring och utfört uppdrag på olika orter.
Bakgrund
Arand föddes i den lilla byn Elf…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Arthion över främlingens frågan, och han skakade på huvudet.
‘Nej, inte till fots, främling.’ sa han och gick med raska steg in i skogen. Redan några steg in kunde man känna hur atmosfären förändrades och att det var som om de steg in i en annan värld. Luften var tjock av magin, som få kände av förutom de som hade en ko…[Read more]