Hon var uppriktigt förvånad över det plötsliga mötet, men hon kunde inte påstå att det var ovälkommet. De senaste dagarna hade varit ytterst långtråkiga och hon hade fortfarande inte hört några nyheter om sin syster eller vart hon kunde tänkas befinna sig, så när Vesvía bett om att få träffa henne så hade hon hoppat på möjligheten till li…[Read more]

Hon kikade på föremålen som völvan lade fram på golvet bredvid dem och undrade plötsligt vad det var hon gått med på. Inte för att hon hade något vidare val, men hon undrade om det inte var mer smärta som hon precis tackat ja till. Hon drog ett något skälvande andetag och nickade.

”Jag är redo”, svarade hon tyst, men utan tvekan. Om det hä…[Read more]

Det var uppenbart att kvinnan som satt på sin häst intill dem var nervös, att sändebudet från Märhen var avvaktande och inte alls nöjd med att vara där, och att kungen i det hela inte alls var nöjd med situationen. Hon själv kunde inte riktigt förstå osämjan mellan parterna, ty de slogs ju alla för samma sak, men hon hade också förstått att d…[Read more]

Bristen på respons från livvakten gjorde henne något besviken. Uppenbarligen var hon inte tillräckligt bra på de finare formerna av förförelse, eller så hade Ziyaté haft fel när hon sagt att män var svaga för det exotiska, det förbjudna. Hon var osäker på vilket det var, men lät för stunden ämnet vara, rädd för att hon trots allt skulle inse vi…[Read more]

Färden till Loradon hade varit enformig och dyster. Det hade ömsom snöat ömsom regnat, som om gudarna själva inte kunde bestämma sig för vilket det skulle vara. Nu föll dock snö, snö som om det fick lov att ligga kvar på backen mer än troligt skulle färgas rött inom en alldeles för snar framtid. Hon själv hoppades att den skulle komma mer än sn…[Read more]

Hon var inte helt vid sina sinnens fulla bruk, annars hade hon kanske övervägt det som völvan föreslog med lite större aktsamhet. Hon hade alltid varit lite misstänksam till magi, kanske för att hon inte alls förstod den och fruktade vad den kunde göra med eller för den delen mot folk. Men i det druckna och febriga tillstånd som hon var i just då…[Read more]

Demonens små klor som borrade sig in i hennes axel verkade inte besvära henne nämnvärt, men det såg trots allt inte helt bekvämt ut. Hon vred lite på sig där hon satt och smuttade åter på sitt vin innan hon lät blicken lämna Daermond och istället falla på dörren som de nyligen gått in genom, som om hon ville försäkra sig om att ingen skulle rusa…[Read more]

Hans gensvar fick henne bara att flina lite drucket innan hon lade ned huvudet på de mjuka fällarna igen. Hennes föräldrar verkade inte vilja ha hennes syskon i rummet, och till viss del var hon kanske tacksam för det, även om det också hade varit en ursäkt att få prata om något mindre seriöst… Det hela varade dock inte särskilt länge och sna…[Read more]

Jo, det kändes i varje fall som om hon skulle överleva, trots smärtan och febern. Kanske var det en falsk trygghet som kom av att vara hemma igen, eller för det völvan sagt om att hon var menad för något mer. Då skulle hon väl inte kunna dö?

När Eirik smög in i salen där hon låg så gav hon sagda völva en något varnande blick, rädd att hon sku…[Read more]

Det nästan sög till i magen och så var hon inte längre i Vinterskog utan tillbaka på de mjuka fällarna i sin faders salar. Hennes ögon tycktes för en sekund vilda, som om hon inte riktigt visste vart hon var, men hennes mor som försiktigt strök henne över håret och hennes fars röst påminde henne. Dessutom var smärtan i ryggen tillbaka, så n…[Read more]

Hennes lilla samling av nordmän stack märkbart ut bland de andra ädlingarna och vasallerna till Karm. Deras kläder var till större delen av läder och pälsar och nästan alla bar sitt långa hår flätat. Maeve red först i deras lilla klunga, ett halvt dussin välbeväpnade nordmän som befunnit sig på fastlandet när nyheterna om Loradons fall nått huvuds…[Read more]

Det var lätt att förlora sig i völvans blick och snart nog fann hon att det var precis vad hon gjort. Hon kunde inte längre känna de mjuka fällarna under sig eller den dunkande smärtan i ryggen, det var som om hon hängde i ett intet, eller snarare svävade. Var det något under hennes fötter? Hon såg ned men såg bara mörker och lyfte därför blicke…[Read more]

Hon hade öppnat munnen för att svara Daermond men avbröts av Tipums ankomst och stängde den därför igen och betraktade istället under tystnad utbytet mellan de två. Det var förvisso inte ett ömsesidigt utbyte, det var på demonens villkor, men hon kunde ändå inte låta bli att sucka över hans sätt att ”hälsa”. Det var långt ifrån passande och re…[Read more]

Trösten hon fick av sin mors lätta beröring var flyktig och snart försvann också hennes far från hennes sida. Gerda tog hans plats istället och när hon bad henne att se upp och möta hennes blick så kunde hon inte säga emot. Hon gjorde som hon blev tillsagd och vände sin blick mot Gerda och mötte de gröna ögonen med sin egen blick.

 …[Read more]

Hennes far hade alltid litat på gudarna, särskilt sedan de lovat att han skulle bli kung, vilket han också blivit. Det var sant att deras släkt alltid haft en viss koppling till Oden, men för Maeve hade det alltid varit sagor, sådana som hennes mor berättade för henne när hon var liten och inte kunde sova. Nu var det mycket tydligare, men ändå tve…[Read more]

Hennes underläpp darrade lite, men om det var på grund av kyla, feber eller gråt var inte helt tydligt. Hennes far dömde henne inte, det hade hon redan innan förstått att han inte skulle, men likväl såg hon på honom att det hela besvärade honom, och det borde det. Hon hade vänt en man ut och in, skurit upp honom och dragit ut allt på insidan, lå…[Read more]

Febern härjade fortfarande ohämmat i hennes kropp, men hennes huvud var klarare nu och trots att tröttheten stod som skriven i hennes ansikte så verkade hon inte ha lika mycket problem med att hålla sig vid medvetande som när hennes mor först burit in henne i långhuset. Troligen hade spriten vid det här laget börjat verka för att dämpa de värsta a…[Read more]

Hon hade aldrig varit särskilt förtjust i allt för mycket formalitet men det var likväl viktigt att alla visste sin plats, och Daermond gjorde det utan att för den sakens skull vara lismande. Hon kunde uppskatta sådana egenskaper och som för att understryka det så såg hon bak på honom med ett litet leende, trots att det kanske inte riktigt n…[Read more]

Ljudet av dörren som gick igen talade om för henne att hennes mor hade gått, och snart rådde bara tystnaden i den stora salen, så när som på knastrandet från elden hon låg intill. Den bröts dock snart av hennes två äldre bröder som återvände med två av Frostheims helare och hon fick stålsätta sig för ytterligare behandling av de sår hon hade på ry…[Read more]