När hon åter lyfte sitt ansikte för att möta Saskias så fanns leendet ännu över hennes läppar, men det var kanske lite vassare än innan, nästan nöjt, som om hon inte fann någon skam i att bli tillrättavisad ens av Iserions regent. Märhen hade i sanning infört nya seder och kanske hade övertrampet varit hennes sätt att undersöka huruvida denna Sa…[Read more]

Det var uppenbart att Vesvía hade något på hjärtat, något som hon uppenbart visste skulle sätta henne i onåd hos Isra, tystnaden som fanns mellan dem var nog för att bekräfta det. Den var spänd, olycksbådande nästan, och utan att tänka på det så hade Isra börjat plocka bort kronbladen från en stor, gul blomma som växte intill platsen där de st…[Read more]

Vesvías ord fick henne att rynka på ögonbrynen en aning. Oärlighet? Hon hyste förstås inga tvivel om att många, om inte de flesta, av hennes undersåtar dolde mer för henne än vad de kanske själva trodde skulle vara uppenbart, men det var ovanligt att någon kom för att erkänna något sådant, kanske var det till och med något som aldrig hade sket…[Read more]

Maeve kastade en snabb blick mot mannen från Märhen när han talade om att ha sett staden inifrån. Han verkade kanske mer medgörlig än vad den där Nicholaus varit, men det var fortfarande smärtsamt uppenbart att han delade ogillandet av den Karmanska kungen. Skulle det skada att i varje fall låtsas? Särskilt när man stod inför en gemensam fi…[Read more]

Hans ord fick ett plötsligt skratt att lämna hennes läppar, ett helt uppriktigt sådant och inte alls helt otrevligt att lyssna på nu när det faktiskt verkade genuint. Han hade helt klart ingen slags takt eller känsla för finess och hon fann det underhållande efter så lång tid av lismande att hon helt enkelt inte kunde hjälpa sig själv. Att…[Read more]

Hon var uppriktigt förvånad över det plötsliga mötet, men hon kunde inte påstå att det var ovälkommet. De senaste dagarna hade varit ytterst långtråkiga och hon hade fortfarande inte hört några nyheter om sin syster eller vart hon kunde tänkas befinna sig, så när Vesvía bett om att få träffa henne så hade hon hoppat på möjligheten till li…[Read more]

Hon kikade på föremålen som völvan lade fram på golvet bredvid dem och undrade plötsligt vad det var hon gått med på. Inte för att hon hade något vidare val, men hon undrade om det inte var mer smärta som hon precis tackat ja till. Hon drog ett något skälvande andetag och nickade.

”Jag är redo”, svarade hon tyst, men utan tvekan. Om det hä…[Read more]

Det var uppenbart att kvinnan som satt på sin häst intill dem var nervös, att sändebudet från Märhen var avvaktande och inte alls nöjd med att vara där, och att kungen i det hela inte alls var nöjd med situationen. Hon själv kunde inte riktigt förstå osämjan mellan parterna, ty de slogs ju alla för samma sak, men hon hade också förstått att d…[Read more]

Bristen på respons från livvakten gjorde henne något besviken. Uppenbarligen var hon inte tillräckligt bra på de finare formerna av förförelse, eller så hade Ziyaté haft fel när hon sagt att män var svaga för det exotiska, det förbjudna. Hon var osäker på vilket det var, men lät för stunden ämnet vara, rädd för att hon trots allt skulle inse vi…[Read more]

Färden till Loradon hade varit enformig och dyster. Det hade ömsom snöat ömsom regnat, som om gudarna själva inte kunde bestämma sig för vilket det skulle vara. Nu föll dock snö, snö som om det fick lov att ligga kvar på backen mer än troligt skulle färgas rött inom en alldeles för snar framtid. Hon själv hoppades att den skulle komma mer än sn…[Read more]

Hon var inte helt vid sina sinnens fulla bruk, annars hade hon kanske övervägt det som völvan föreslog med lite större aktsamhet. Hon hade alltid varit lite misstänksam till magi, kanske för att hon inte alls förstod den och fruktade vad den kunde göra med eller för den delen mot folk. Men i det druckna och febriga tillstånd som hon var i just då…[Read more]

Demonens små klor som borrade sig in i hennes axel verkade inte besvära henne nämnvärt, men det såg trots allt inte helt bekvämt ut. Hon vred lite på sig där hon satt och smuttade åter på sitt vin innan hon lät blicken lämna Daermond och istället falla på dörren som de nyligen gått in genom, som om hon ville försäkra sig om att ingen skulle rusa…[Read more]

Hans gensvar fick henne bara att flina lite drucket innan hon lade ned huvudet på de mjuka fällarna igen. Hennes föräldrar verkade inte vilja ha hennes syskon i rummet, och till viss del var hon kanske tacksam för det, även om det också hade varit en ursäkt att få prata om något mindre seriöst… Det hela varade dock inte särskilt länge och sna…[Read more]

Jo, det kändes i varje fall som om hon skulle överleva, trots smärtan och febern. Kanske var det en falsk trygghet som kom av att vara hemma igen, eller för det völvan sagt om att hon var menad för något mer. Då skulle hon väl inte kunna dö?

När Eirik smög in i salen där hon låg så gav hon sagda völva en något varnande blick, rädd att hon sku…[Read more]

Det nästan sög till i magen och så var hon inte längre i Vinterskog utan tillbaka på de mjuka fällarna i sin faders salar. Hennes ögon tycktes för en sekund vilda, som om hon inte riktigt visste vart hon var, men hennes mor som försiktigt strök henne över håret och hennes fars röst påminde henne. Dessutom var smärtan i ryggen tillbaka, så n…[Read more]

Hennes lilla samling av nordmän stack märkbart ut bland de andra ädlingarna och vasallerna till Karm. Deras kläder var till större delen av läder och pälsar och nästan alla bar sitt långa hår flätat. Maeve red först i deras lilla klunga, ett halvt dussin välbeväpnade nordmän som befunnit sig på fastlandet när nyheterna om Loradons fall nått huvuds…[Read more]

Det var lätt att förlora sig i völvans blick och snart nog fann hon att det var precis vad hon gjort. Hon kunde inte längre känna de mjuka fällarna under sig eller den dunkande smärtan i ryggen, det var som om hon hängde i ett intet, eller snarare svävade. Var det något under hennes fötter? Hon såg ned men såg bara mörker och lyfte därför blicke…[Read more]

Hon hade öppnat munnen för att svara Daermond men avbröts av Tipums ankomst och stängde den därför igen och betraktade istället under tystnad utbytet mellan de två. Det var förvisso inte ett ömsesidigt utbyte, det var på demonens villkor, men hon kunde ändå inte låta bli att sucka över hans sätt att ”hälsa”. Det var långt ifrån passande och re…[Read more]

Trösten hon fick av sin mors lätta beröring var flyktig och snart försvann också hennes far från hennes sida. Gerda tog hans plats istället och när hon bad henne att se upp och möta hennes blick så kunde hon inte säga emot. Hon gjorde som hon blev tillsagd och vände sin blick mot Gerda och mötte de gröna ögonen med sin egen blick.

 …[Read more]