Att hon potentiellt skulle rida mot sin död var ett faktum hon hade kommit att acceptera, även om hon knappast längtade eller hoppades på en sådan utkomst, men det var en del av att vara en krigare. Förr eller senare skulle man falla, det var bara en fråga om hur man gjorde det som spelade roll, och nu med ett förnyat löfte från både Sandor och…[Read more]

Med en suck så vände hon sig tillbaka mot sin far, begrundade betydelsen av det lilla leendet, och funderade på om hon verkligen hade gjort rätt i att erbjuda honom en plats i sitt hem. Men… Han var trots allt hennes far, och hitintills hade han inte gjort något för att få henne att tro att han tänkte hugga henne i ryggen. Kanske kunde han bli e…[Read more]

”Jag förstår…” Var det enda hon sade just då, innan hon tog vinglaset och svepte resten av drycken däri, som om den på något vis skulle kunna mota bort smärtan inom henne just då. Han hade förstås inte önskat att hon skulle se det, men hon hade hunnit se hans glansiga ögon, och det hördes på hans röst när han talade med henne. Hennes far grä…[Read more]

Sekunden innan hans tankar och minnen överväldigade henne så sköt hon snabbt ut den hand som inte höll i vinglaset för att fatta tag om hans handled. Det var ett hårt, kallt grepp, och hon släppte inte trots de nya intryck som fyllde hennes sinne. Som en slags förankring i verkligheten och en försäkran om att han inte skulle göra något dumt…[Read more]

Nej, det hade förstås inte heller hon önskat, men det gick inte att ändra på nu, hennes mor och bror var båda döda och livet hade gått vidare, hon hade gjort det bästa av situationen. Att hennes far förstod det förvånade henne.

”Kan ni göra sådant?” Frågade hon med ett höjt ögonbryn, uppriktigt imponerad om så var fallet. Hon hade inte den fal…[Read more]

Hon såg på honom där han satt, uppenbart ärlig men också mån om att försöka stryka henne medhårs, inte göra henne upprörd. Han hade ännu inte sagt något negativt om henne eller hennes styre, och om han visste vad hon hade gjort i Kaldrland och även efter det så hade han inte avslöjat det än.

”Smicker, Izotar?” Sade hon med ett litet flin innan…[Read more]

Det kändes fortfarande underligt att höra sitt namn i samband med en sådan titel men vid det här laget hade hon kommit att förvänta sig att det brukades, så hon sade inget om det utan böjde bara huvudet i hälsning och lade ena handen i en knuten näve över bröstet, en snabb och för henne ytterst naturlig hälsning till en jämlike. Hon var inte den s…[Read more]

Först vid hans ord om hennes bror så såg hon upp på honom, mötte hans blick. Det fanns förvåning däri, förvåning över att han höll med henne, att han inte förbannade henne för det hon gjort, menat att alla alltid kan räddas, att allt är möjligt att förlåta. Det var vad hon hade förväntat sig efter det lilla hon visste om sin far, det lilla som h…[Read more]

Hon mötte inte hans blick när hon svarade, och för en kort sekund blev det uppenbart att minnet på hur hennes mor mått under den sista tiden fortfarande var som ett öppet sår. Hon hade inte fått ta farväl, hade inte haft tid att säga det hon ville ha sagt, och hennes mor hade varit allt annat än vänligt sinnad mot henne, vilseledd av lögner som…[Read more]

Hon öppnade munnen för att snäsa tillbaka på kaldrländska, men knep snabbt ihop läpparna igen när Sera började tjafsa med prästinnan. Yazfeins förslag om att följa med på det lilla möte som de andra två uppenbarligen planerade att ha föll henne inte helt i smaken, men nu var hon nyfiken. Förbannad vare hennes nyfikenhet. Hon hade sina egna bekym…[Read more]

Ett möte med Sandor Thaldwin. Hon hade tyckt att det kändes lite väl formellt, men det här var inte alls likt den typen av krigsföring som hon och hennes folk förde, det var alldeles för mycket runt omkring, mycket mer som behövde ordnas innan det var dags att ge sig av, och således behövdes ett möte. Hon hade svurit honom sina yxor när hon fö…[Read more]

Nå, de skulle kanske kunna resa, se mer av världen, men hon var inte säker på att det var vad hon ville. Hon visste nog inte riktigt vad hon ville, mer än att hon ville vara med honom. Om hon kunde leva ett stillsamt liv med honom i Hannadon så skulle hon antagligen kunna vänja sig vid mindre intriger, mindre hemlighetsmakeri, mindre uppdra…[Read more]

Hon verkade mer avslappnad än hon egentligen var där hon satt bakåtlutad med armarna vilandes på fåtöljens armstöd och vinglaset i ena handen, balanserande precis på änden av den ena stolsarmen. Hon utstrålade en slags säkerhet och nonchalans som hon helt ärligt inte visste om hon faktiskt kände, men om man låtsades tillräckligt länge så skull…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle brusa upp vid hennes ord, men han var förvånansvärt lugn, kanske ytterligare ett tecken på att hon faktiskt inte alls kände denna man som skulle föreställa hennes far. Men… Han var här nu, som han sade, och trots allt hon ville känna och säga så kunde hon inte avfärda honom helt, men heller inte lita blint…[Read more]

Det kändes tämligen overkligt att möta den som skulle föreställa ens far på viset som hon gjorde det. Hon borde ha gråtit, skrikit, varit arg, kanske till och med trotsig, uppfylld av alla de känslor som en gång bubblat inom henne, som både längtat efter och hatat sin far för hans frånvaro. Men hon stod bara och betraktade honom medan han talade,…[Read more]

Hennes grå ögon följde hans varje rörelse och vilade kanske lite extra länge på de vapen han lade framför sig på golvet, väl medveten om att han knappast skulle behöva dem för att skada henne, men det var en viss förbättring om man såg till hennes chanser att överleva ett sådant möte. Hon snörpte lite på munnen och ställde ifrån sig sitt ving…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Nå, han var inte dum, då hade hon aldrig förälskat sig i honom så som hon gjort. Hon visste att han förstod att hon gav honom smärtlindring, men hon visste också att han aldrig skulle be om det själv, att han tyckte att hennes lindring också var… Dämpande, gjorde honom oklar, trött, dåsig. Inga saker som en riddare som han frivilligt sku…[Read more]