Försvara henne… Som om hon skulle behöva det. Nej, men erbjudandet uppskattades, även om Isra var fullt medveten om att hennes far enbart talade för sig själv när han gav det. Ziyaté skulle antagligen inte skynda till hennes försvar i första taget, hon var mer typen som stod vid sidan om för att lära någon en läxa i självbevarelse…[Read more]

Jo det var förstås, mer än bara stål, ett faktum som gjorde att hon kände sig underlägsen i frågan, något som hon inte alls tyckte om. Vad skulle hon där och göra om inget hon kunde göra skulle bita på de där beryktade demonerna? Hon antog att hon fick se det förr snarare än senare. Med en liten suck lade hon en hand över Yazfeins där den vilade…[Read more]

Vakter helt uppenbart, men de verkade inte leta efter dem, snarare tycktes de förvånade över att finna någon där. Perfekt, tänkte hon och lutade sig in mer mot Manfred, armen i hans och fortfarande med det där behagliga leendet över läpparna.

Vaktens ord väckte dock hennes intresse, det lät som hennes kusin, om det nu inte fanns flera eldmagiker…[Read more]

Hon andades den bekanta doften när han höll henne nära och för en stund slöt hon ögonen och njöt av hans närhet, hon skulle sakna den. Det var länge sedan hon känt så för någon man, kanske aldrig, men det visste hon inte om hon skulle våga säga till honom, visste inte riktigt om hon skulle våga erkänna det ens för sig själv. Orden var för stor…[Read more]

Hon såg ned i sitt vinglas och snurrade runt innehållet däri medan hon funderade på Izotars ord. Ja vad skulle hända nu? Hon hade ingen aning, hade aldrig trott att hennes far skulle komma tillbaka med annat än mord i sinnet, och att dessutom ha sin farmor där på samma gång… Det var inget hon trott skulle hända, inte på det här viset i alla fall.…[Read more]

Hon kastade en hastig blick mot fågeln som flög upp i luften, snurrade ett varv och sen åter landade vid dem och lät sådär underligt som svanar gör. Hon förstod förstås ingenting, men Manfred upplyste henne utan att hon behövde fråga.

Som svar på hans fråga så skakade hon på huvudet.

”Jag tror det är bäst att jag stannar. Hinner de få syn på…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta och plötsligt hade hon åter glömt sina sorger och laster, liksom tanken på att han inte skulle tycka om henne längre på grund av det som skett. Nej, allt var plötsligt bra igen, i varje fall för en liten stund. En tillräckligt lång stund för att hon skulle känna sig nöjd med livet såsom det var just då, tillräckl…[Read more]

Han hade förstås rätt. Allt för ofta lät hon sig själv upptas av tankar på vad som skulle kunna hända, särskilt efter det som skett i Thel Shaen. Hon fastnade alldeles för lätt i tankar om hämnd, om vad som skett och vad som skulle ske snarare än att skjuta upp det till morgondagen och njuta av tiden hon hade nu, i denna stund med Manfred.

”D…[Read more]

Hon var inte särskilt glad över hur kvällen artat sig, och hon var inte helt säker på vad hon tyckte om att Yazfein så nonchalant avslöjat sig själv både för Sera och denna prästinna, inte bara för hans skull utan också för hennes. Det fanns trots allt en anledning till varför de hållit sitt förhållande hemligt, och även om hon var ganska säker p…[Read more]

Hon var inte riktigt beredd på hans sätt att dra in henne i rummet, så kanske stapplade hon lite medan hon i sin förvåning försökte hänga med åt det håll han styrde henne. Hennes hjärta hoppade kanske över några extra slag när han tryckte upp henne mot dörren och kysste henne och hon kunde inte låta bli att känna sig sådär löjligt varm i hel…[Read more]

En del av henne ville skratta åt hans ord, så naiva som de nu var, men det fanns en uppriktighet i dem som, trots att de kanske inte stämde, fick henne att känna sig… Glad. Var det så han såg på henne? Trots att han inte kände henne så var det så han hade en bild av henne, och kanske också hade haft om hennes bror en gång i tiden, och en gång i…[Read more]

Hon ryckte lite på axlarna åt hans ord, men han hade kanske rätt, han var ju den enda av de två som var skolad. Hon skulle nämligen aldrig bli insläppt i Caras Idhrenin, inte levande i alla fall, eller nå, så levande hon nu var.

”Kanske… Fast å andra sidan så borde jag kanske inte dra till mig mer uppmärksamhet. Att den där mannen med de gula ögo…[Read more]

Hans skratt fick hennes flin att bli lite bredare, men det stannade där, blev aldrig riktigt ett skratt, men helt klart på skalan. Han hade ett charmigt skratt som hon uppskattade, särskilt efter det som hänt i Thel Shaen. Om bara inte den där monsterjägaren dykt upp så hade saker kanske gått annorlunda, kanske skulle hon inte ha blivit så nerv…[Read more]

Befäl. Det där leendet som såg ut som ett skevt flin var tillbaka och just då tycktes hon inte höra det som drottningen sade till de andra, istället for hennes tankar iväg till den potentiella räden, på slaget, på allt som hörde till. Kanske kunde hon till och med hinna plundra lite, om nu inte Sandor eller Leony uttryckligen förbjöd det, men, om…[Read more]

Hon snurrade sitt vinglas mellan fingrarna medan Izotar talade. Så det var som hon misstänkt, han hade trott att hon blivit så förvrängd av Lloth att hon mördat sin egen mor, och i sanning var det ju just det som hänt hennes bror. Han hade varit svagare än henne, för mån om att passa in någonstans, för lockad av känslan av makt, kunskap och…[Read more]

Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]

Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]