Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.

Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]

Han sänker långsamt händerna igen och man kan skymta både värjan och seaxen nu under den öppna manteln men händerna håller sig så långt i från dem de kan. Yazfein tar ett lugnt steg framåt mot spjutet med blicken riktad mot Ragnhildr.
“Jag kommer på kung Sandors förslag för att se om jag kan erbjuda någon hjälp i dessa oroliga tider. Men jag h…[Read more]

Att han inte hade något vapen i händerna och gav henne ett riktigt namn. Hon kände förstås inte igen namnet, förutom kungens namn vill säga. Fast att han var vapenlös, gjorde inte att hon lät spjutet falla till marken utan hon höll fortfarande det riktat mot honom. Lika hotfullt och på samma sätt som innan.

“Och vad gör du här, Yazefin? Du ä…[Read more]

Yazfein lyssnar och kramar lite hårdare om skaftet vid hennes hårda ord, hans kropp är helt beredd på att slåss och försvara sig tills dess att han hör hennes namn. Han stelnar till blinkar till som om han just klivit ut i starkaste solljus från en grotta. Handen släpper taget om vapnet innan han långsamt väldigt långsamt öppnar upp manteln helt…[Read more]

“Har du svårt att förstå ord?” frågade Ranghildr, hon var en kvinna som var rak på sak och hon hade inte fått svar på sin fråga. Att höra en lång utläggning om vad han gjorde och vartifrån han var. Var inget som var intressant – inte för stunden. Dessutom kunde han förhala tiden. Sällan var Turins män ensamma. 

Och om Turin hade hittat ett samar…[Read more]

Orden som kom från den äldre vampyren fick henne att fnysa och att korsa sina armar lite road över hans påstående. I de blixtrande ögonen fanns det trots och kanske en uns av nyfikenhet. Även om nyfikenheten var dold under ilskan och irritationen över hans dåraktiga påståenden.

“Okunskaper ifrån din sida. Enligt Ayperos, vår skapare, är det likt…[Read more]

Yazfein höll sig stilla, avslappnad men med händerna dolda av manteln och ett samlat men nollställt uttryck i ansiktet. Han följde kvinnans rörelser med blicken innan han log lätt. Men tyst förbannade han sig själv för att han hade slappnat av så och låtit sig själv överraskas så. Han skyllde det också en del på en viss person som skickat honom p…[Read more]

Blicken? Hon rynkade lite förbryllat på ögonbrynen. Det lät väl inte allt för vettigt. Men å andra sidan, vad var vettigt att komma ifrån en sådan drakyngel? Egentligen kunde hon lika gärna drömt det hela eller slagit i sitt huvud lite för hårt. Hade hon ramlat på vägen hit? Vägen var hal trots allt.

Utan att riktigt veta vad hon gjorde erbjöd…[Read more]

Två tack? Det var nästan två mer än vad Rushla brukade få. Faktum var att hon nästan blev förvirrad av ordet först. Som om hon inte riktigt förstod det. Agerandet var väl en självklarhet? På samma sätt som att uttrycka det som man tyckte. Varför hålla det inom sig, vem skulle då veta vad man tyckte?

Hon satte sig ner på stolen bredvid Haelga, v…[Read more]

Det var inte som om hon inte hade varit ensam med Audgisil förut, utan barnen. Fast varje minut kändes som en evighet. Tänk om något hade hänt dem. Kanske skulle hon rent utav glädjas av att de var i Odens salar och inte behövde plågas här. Egentligen var det en dåraktig känsla, denna gnagande oro men den hade blivit värre när Turins män had…[Read more]

“Nej… Nej… Nej!” utbrast hon, förtvivlat och reste sig upp och slog båda händerna i bordet för att se på honom med en nästan hatisk blick. För att lika förtivlat och frustrerat skaka på huvudet åt det hela.

“Jag säger allt jag kan om Fëani, om du stannar och sätter min make fri i Antrophelia.” sa hon och såg på Neyir med en rädd blick, so…[Read more]

“Visa att han lever först” sa hon med sina ögon på Wreax, de var förvånandsvärt lugna. Som om hon försökte dölja den bubblande storm av raseri som fanns inuti henne. Hon letade upp sin plunta med spriten i och drack ett par stora klunkar.

Ögonen var mörka och var det enda som avslöjade hennes raseri. Hon kastade en fundersam blick ut mot fönstre…[Read more]

Sera fortsatte att skratta lite, ett varmt leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet. I efterhand hade det varit en dum idé insåg hon nu, fast trots det var hon inte allt för missnöjd med hur allt spelades ut. Hon väntade med att svara på Hultas fråga innan de nådde de stora dörrarna som ledde ut och in till staden. Hon stannade de…[Read more]

“Ingenting.” sa hon och mötte hans blick, hennes blick var blank och hon skakade nätt på huvudet åt det hela för att låta sin blick vandra mot inbjudan som fortfarande var i hans händer. Det var kanske något läntandes i hennes blick – som om det var ett brev hon hade väntat på.

“Brevet stoppades in i min ficka utan att jag såg och som du ser är i…[Read more]

Jezeral himlade med orden som denne man hävde ur sig.
‘Så det ni säger är att ni tänker förhindra brådskande angelägenheter under Tredje ögats sanktioner?’ frågade han, som om han knappt kunde tro sina öron.
‘Något som ni som adelsman vet att ni mycket väl inte har rätt att blanda sig i, enligt de lagliga befogenheter som ligger hos min order.’ t…[Read more]

Jezerals blick betraktade sällskapet som närmade sig, och även om han höll sig vaksam då de kom närmare slappnade han av något då de uppvisade sitt ärende och syfte. Han visste inte om han skulle känna sig smickrad eller inte då Kamilla tagit steget framför honom, men mest kände han sig irriterad. Han kunde ta hand om sig själv, och dessutom var…[Read more]

Arand höjde ett ögonbryn över hennes plötsliga lurighet. Han tänkte nästan protestera då hon tog hans vinglas, trots allt hade han ju bara hunnit ta en klunk eller så. Men han fick ju påminna sig själv om att han inte var så sugen på vin, det var väl mer principen av att inte låta ett glas med alkohol gå till spillo. Han skrattade lite roat åt h…[Read more]

Ayperos studerade platsen med en intensivitet i sina ögon, nästan som om han kunde se vad som skett där. En stund var han bara tyst och begrundade, innan han tycktes vakna till liv igen och skakade lätt på huvudet. Han gjorde en gest åt henne vid en av bänkarna och satte sig ned för att blicka rakt fram på alla de detaljer som fanns där.
‘Fr…[Read more]