Arand hade noterat Maeves spändhet, och följt med orden var det ju klart att hon var allt annat än glad att se honom. Han rynkade på sina ögonbryn något, och det fanns en instinkt att stiga fram och hjälpa henne. Men han kom på sig själv igen, då han gjort en ansats att ta ett steg mot Maeve, och stoppade sig själv för att stanna med Fëani. Trot…[Read more]

Att höra att Maeve mådde bra var en lättnad för Ranghildr, men hon kunde se att det var något som gnagde inom Maeve. Fast när väl Audgisil omfamnade deras dotter lät hon sig istället omfamna Asgeir lika varmt och noggrannt undersöka honom för att lite lätt och stolt klappa honom på axeln.

“Jag tvivlade aldrig, min son!” sa hon glatt och mött Eir…[Read more]

”Var skulle jag annars ta vägen? Det finns ingen fristad för mig och vad spelar det för roll? Vart jag än begett mig, Karm, Iserion… alverna… så hade min syster förr eller senare ändå hittat mig. Dessutom… var jag inte färdig med Kaldrland, det finns någon här jag vill ta farväl av ” Ett stråk av sorg över hennes ansikte vid de orden men hon sa…[Read more]

Hennes blick smalnades något över hans berättelse. För att ljuga om något sådant var inte något hon tog lätt. Om han så enkelt ljög om det – vad mer kunde han hållit hemligt eller modifierat sannigen? Hon fnös lätt och mötte hans blick utan att tveka.

“Sånt mörker hör hemma hos Hel, ingen annanstans.” svarade hon till slut, bestämt.

Fëani har tagit sig av hästens rygg, så öm i kroppen att hon vinglar till en aning när hon tagit mark och lägger en hand till stöd mot hästens hals. Hon hade inte varit beredd på den här folksamlingen alls och hon är tacksam för att Arand håller sig nära henne. Växlar en blick med honom och märker hans nick mot mannen i skuggorna. Hon söker med b…[Read more]

Utan att tveka slog sig Vésiva ner vid drottningens sida. Hennes ord värmde så klart – men hon var inte helt säker på om det var sanna. Fast hon visade förstås inte sin osäkerhet utan höll vinglaset lite ledigt i hennes högra hand.

“Tack, min drottning. Dina ord värmer förstås. Men jag ska hålla mig kort med mina nyheter.” svarade hon för att h…[Read more]

Yazfein lägger huvudet lite på sne och ser frågande på Ragnhildr medan hon svarade honom med en mot fråga. Han möter lugnt hennes blick och verkar lite road av det hela på något sätt. “Jag fick såret i ett bakhåll det är sanningen men vad får er säga att det inte var en gren som gjorde såret? För oavsett så tror jag att ni har räddat livet på…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att fnysa, som om hon fann det löjligt att han frågade henne. Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skrockande som om hans ord var lite väl för självsäkra. Lite irriterat korsade hon sina armar.

“Istället kan väl du ta och berätta sanningen om ditt sår? För knappast var det en gren som gjorde det där.” påpekade…[Read more]

Audgisil hade stått bredvid sin hustru Ranghildr på trappornas topp som ledde upp till Sätet och inväntat deras analkande barn. Att han var en konung var det inte mycket som avslöjade, för han bar varken guld eller juveler och klädde sig heller inte rikt eller dyrt. Men snarare kanske var det hans stadiga hållning, hans lediga vis som på något vi…[Read more]

Eyaz. Namnet tycktes bekant, men det var som en pusselbit som inte riktigt passade hur hon än vred och vände på den. Blicken var på mannen och sedan kort på den svarta hårkalufsen som stack fram under filten. Det var något rogivande med ett barn som sov. Trots alla problem som fanns – tycktes det finnas ett naivt och barnsligt hopp kring dem. Ba…[Read more]

Dagarna skred fram och det hade förstås lärt känna varandra bättre på färden. Faktum var att Ziyaté var glad över att det var just Istilwys, deras kunskaper kompletterade varandras. Alltid något som var att föredra, speciellt om de skulle överleva det här uppdraget.

Hon kisade mot solen som stod högt på himmelen och gassade. Lite för varmt för…[Read more]

Det verkade som om denne lilla flicka hade börjat förlita sig på henne, det var nästan förvånande. Hon såg lite fundersam ut och strök sina fingrar lite eftertänksamt på hakan medan hon klurade på vad hon skulle fråga. För trots allt, även om förstås Fëani hade varit hennes mål hela tiden kunde hon inte få tro det.

“Och… om du skulle vara Fëa…[Read more]

Förstås hade Ranghildr och Audgisil fått höra från ett sändebud att deras barn var på väg in mot staden.  Hon andades ut lättat, för hon hade hört att de tre var vid liv och snart i hennes moderliga famn igen. Åtminstone var tre av hennes barn vid liv och god hälsa. Vad hon förstod det som, blicken vandrade som hastigast mot fågeln som seglade där…[Read more]

Yazfein hade varit i Frostheim ungefär en vecka nu efter att han anlänt till Kaldrland och blivit funnen av Ragnhildr. Trots att han blivit ordinerad vila hade det varit en dag han spenderat på rummet innan han gett sig ut i staden. Det hade sänts ett par meddelanden till de få agenter han hade i staden innan han besökt dem. Deras uppgifter hade…[Read more]

Ett skri ekar över himlen, ekar över staden. Ett skri av glädje och för att påkalla att de nu äntligen nått hela vägen hem. Ingen mer skadad, ingen mer död… hemma! Skriet blandas med hornet från muren och han tar ett extra varv över staden innan han sänker sig på tysta vingar ner mot sin bror och landar på hans arm. En plats där han trivdes och…[Read more]

Yazfein plockade upp sina saker och såg sedan mot Audgisil innan han nickade kort i respekt mot honom. “På återseende när en ny dag gryr Kung Ulfhedna.” Sen skyndar han efter Ragnhildr och när de kommit utomhör håll ser han sig om vid hennes fråga. Han ville vara säker på att det inte var någon annan nära som kunde höra dem. “Jag tänker ta ti…[Read more]

“Om jag ens kommer härifrån…” orden verkade slinka undan ur Seras munn, som om det var en tanke som hon vanligtvis hade. Det var inte svårt att se en irritation där hos henne och sättet hon greppade omkring vinglaset fot. En liten lätt vind tycktes rufsa om deras hår och få fönstret att slå till några gånger.

Ett tag var Sera fokuserad p…[Read more]

Kettil är död. Orden ringde i hennes öron och det var som om alla andra ord försvann. Tanken på hennes sons kalla kropp fick henne att skälva. Skaka av ilska och sorg. Att inte kunnat göra något. Och där stod hon. Hon som var en av de ansvariga för att Kettils glada skratt inte längre hördes. Ögonen avslöjade hennes ilska och hon spände käken.

Sm…[Read more]

Lite fundersamt och missnöjt såg Ranghildr på främlingen som försökte fånga hennes uppmärksamhet.Vad nu? Tanken på att behöva visa denna man till rummet han skulle bli fördelad var för henne löjligt. Dessutom njöt hon mer av att sitta här och dricka mjöd med sin make. Det var få gånger som de hade kunnat andas och vara tillsammans den se…[Read more]

Det var förvånande men trots det förväntat. Varför skulle han tillåtit sig tas till fånga från början? Bara tanken fick Nenya att fnysa. Trots att det fanns en nyfikenhet för hennes bakgrund var det främst ilskan över att blivit talad till som ett barn. Något som alltid hade upprört henne. Ett irriterat läte kom ifrån henne och hon fnös lätt.

“De…[Read more]