En bränd lukt fyllde Zyatés näsborrar. Hon behövde inte ens kasta en blick bakåt för att veta vad det betydde. Eld. Ett effektivt sätt att förstöra. Utan förvarning tog hon ett tag om hennes hand för att dra henne mot stallet. Förhoppningsvis hade de inte… En lättnad spred sig inom henne. Hennes sto levde fortfarande. Hastigt knöt hon loss stoe…[Read more]

Tårarna som rann ner från flickan kind fick Ziyaté att stanna. Hon var van med skrik, gråt och ilska. Det var inte en ovanlig känsla som hon skapade kring henne. Men… de hade inte tid för att trösta eller att ta hand om någon nu. En sista knuff och Ziyaté fick Aillis ut genom fönstret. Tur att flickan var liten och rymdes där. Inte en sekund sen…[Read more]

Det var svårt att hålla någon helt sovande medan man svingade runt dem, det var Aife väl medveten om, men ett sömndrucket litet öga var mer än nog för henne. Mannen var brutal, och helt klart stryktålig som inte gått ned på första hugget, men om han inte dragit en total bluff så var Aife mer än övertygad om att hennes förmåga var större än mannen…[Read more]

Arand slösade inte tid på att tveka och sträckte sig efter sitt svärd på marken, och tog tag i Maeve med den andra handen då hon ropade åt honom. Halsbandet runt hans nacke som var känsligt mot magi vibrerade aggressivt sekunden hon rörde honom. Han fylldes av en stark känsla av desorientering och illamående, och sekunden senare dök de upp i en ag…[Read more]

Fönstret var en bra idé, det var för gott att den unga kvinnan som var hans dotter var skarp, även i en nödsituation. I förbifarten så tog han upp brödet de hade tänkt äta och lindade in den och en kniv i ett en duk. De kunde inte veta när de skulle kunna äta igen, och om vakterna var efter dem så var ett vapen säkrast. Sedan var han ute ur fönstr…[Read more]

Utav respekt vände hon blicken mot resterande klänningar under tiden som drottningen bytte om. Hon låtsades damma av klänningarna och ta bort lite väck. Drog i lite olika klänningar och ordnade med lite tyger som låg fel. Komplimangen fick hennes kinder att bli lite rödare och hon sträckte på sig, lite stolt. Hon lyssnade på orden. Handelsgil…[Read more]

Liksom hennes leende hade varit tidigare så var Neeanas oförstående blick nästintill förkrossande. Hade han svikit henne igen? Kunde han leva med att förlora allt – igen!? Det var otänkbart. Vad kunde ha gått så fel? Han kunde inte…

Nej. Han kunde inte få panik nu. Vad den än var, så var han tvungen att se till så att hans dotter hölls säker. K…[Read more]

Hans dotters ord ingav ett sting som var nära inpå så illa som när han tappat sitt öga, men som tur var så hade han vänt sig mot deras lilla eld för att göra te och han kunde dölja då hans ansikte förvreds i missnöje. Att han inte ens kunde förse dem med något så enkelt som nål och tråd. Det smärtade honom, och han kände sin dotter väl nog för…[Read more]

Så hon skulle få ha sitt eget svärd. Det gjorde henne genast mycket säkrare på sin sak, men hon tänkte fortfarande hålla sig till att inte underskatta sin motståndare. Som sagt så visste man aldrig. Aife var väl medveten om var vaktens blick fortsatte skjuta av då han levererade hennes svärd, som var nästan komiskt långt i mannens armar då han…[Read more]

Neeanas leende var ett av de få ljuspunkter i Mahdis liv, och då det sken mot honom var det inget annat han kunde göra än att återgälda det, trots den smärtan som bodde i hans bröst. Att hon fortfarande kunde le efter allt som hänt dem var något som han dagligen tackade Sharah för. Hon var för ung för att ha förlorat så mycket. Det var endast ren…[Read more]

Betänksamhet var positivt, i alla fall i Aifes mening. Om Drottningen hade förkastat henne rakt av hade det såklart lett till vissa svårigheter angående anställningen, men hon hade nog nästan blivit mer orolig om hon hade accepterat det hela rakt av. Det hade tytt på en nivå av oförsiktighet som Aife inte riktigt uppskattade i en arbetsgiv…[Read more]

Om man skulle blicka noggrannt skulle man se en livlös hårig hand som låg vid dörrkarmen. Silverringen avslöjade att det var Aillis far och utan att visa någon empati sparkade mörkeralven, vid namn Rethúr, handen och tog ett steg framåt.

‘Vi är fler än dig.’ sa han spydigt, och riktade sin kniv mot Ziyaté. Utan förvarning hade Aillis bror stam…[Read more]

Allvaret i Ziyatés ögon gick inte att missförstå och hon höll ett finger upp mot sina läppar medan hon greppade tag om Ailis arm. Fast hur tyst kunde en människa vara? Andetagen, stegen som var tunga nog att få trägolvet att knarra till och visa vart de befann sig. Bestämt drog hon sig flickan till sig och knuffade henne mot fönstret. Det verkad…[Read more]

Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

“Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]

En som du. Orden fick henne att le. Alltid ni och vi. Fast i hennes egna samhälle hade det väl alltid varit lite mer utpräglat för det fanns inte riktigt något vi. Det var varje kvinna för sig själv. Männen var inte värda mer än vad… ja, vad de flesta ansåg att kvinnorna var värda i gyttjan de kallade land här. Hon kunde inte rå för att skrat…[Read more]

Kvithera suckade inombords. Hon hade förväntat sig en hög ränta, och det hade hon kunnat leva med. Men okända tjänster som kunde betyda vad som helst… det var en dålig idé, och hon visste det. Men tiden höll på att rinna ut, trots allt skulle hennes terminsavgift betalas innan fjärde klockslaget om hon önskade stanna på Universitete…[Read more]

Det krävdes all hennes scenvana för att hålla hennes ögonbryn från att skjuta i höjden och hennes mun att öppna sig. Istället hade hon bara sina klara ögon fokuserade på honom, men inne i hennes huvud utövades en storm av tankar. Tjugo guldmynt! Med det skulle hon inte bara vara säker flera terminer framåt, utan hon skulle dessutom ha råd att köpa…[Read more]

Hennes ögon smalnade något över hans frågor. Inte mycket, men lite. Trots allt var hon inte så intresserad av att avslöja sina personliga angelägenheter med denna man – och dessutom var detta ingen bank. Hon var inte en arrogant person, men denna man måste leva under en sten om hon inte hade hört något om henne. Hur många studeranden på skolan…[Read more]