Innan Finn hade fått till orda igen hade Corrins läppar rört hans. En pirrande känsla gick från tårna till huvudet och han kände hur hjärtat slog lite hårdare. Han harklade sig lite nervöst och lät sin hand lite rastlös och stressat röra ena örat. Båda öronen och kinderna var röda som tomater och han hade lite svårt att röra sig. Vad i? Inte ku…[Read more]

Utan att tveka mötte Nenya drottningens blick med sina elektriska blå ögon som hade en ilska och rastlöshet som strålade igenom. Fast det fanns en djup lojalitet till Ayperos och hon höll sin tunga i styr. Vare sig hon ville eller inte. Etikett var någonting som hon aldrig riktigt funnit i sitt tycke, men hon hade trots det varit tvungen att pr…[Read more]

“Celírion har en ålder som inte våra mänskliga tankar kan förstå. Även tiden är annorlunda för alver… Alver som Celírion har en tendens att tala i gåtor eller på ett sätt som om man redan ska veta svaret” sa Saga, och log lite snett åt att Kvithera påpekade att Celírion var lite galen. Den gamla alven som hade släpat henne hit. Till en början h…[Read more]

Kaara är knappt medveten om vad det är som sker, i någon annan utsträckning än att de rör sig åt rätt håll. Hon får lita på krigarkvinnan och Gharf, för hon kan inte göra annat än att försäkra sig om att hon själv och barnet hålls i rörelse, att hon håller den lilla varm men samtidigt inte snubblar över henne då hon klamrar sig tätt intill. Det…[Read more]

Sandor lyssnade på hans ord och gav honom en nickning. Det fanns inte mycket mer att diskutera vid det ögonblicket.
‘Om jag känner er rätt så skulle ert folk också uppfatta det som svaghet om jag lämnade krigar eller paladiner för att bistå dig.’ sa han.

‘Så jag kan inte annat än att önska er lycka till.’ sa han, och höll fram sin hand i en vä…[Read more]

Sinya himlade med ögonen åt druidens tal om eldar och hur han överkomplicerade hela ämnet. Det krävdes ingen historisk expert för att kunna gissa varifrån Iserion fått träden till sitt bränsle. De visste ju alla att de inte hade någon hänsyn, och hon hade tänkt säga något barskt till svar innan hennes uppmärksamhet fångades av kaptenen och vak…[Read more]

Ja, han var trött. In i själen trött och han gör inget för att dölja det. Inte för henne, den som var hans hustru. Och visst älskade han henne på sätt och vis, kanske inte den där himlastormande känslan man kunde läsa sig till i böcker. Mer att han fann det behagligt att inte vara ensam. På gott och ont naturligtvis, som nu. Han viker heller i…[Read more]

“Men just så.” Menade Aearaeani. “Vatten i en skål kommer tillslut att avdunsta, och har därav flytt skålen. Det kan vara hållet för en tid, men tillslut når det fram. Inte ens berg kan stoppa det.” Han skakade en aning på huvudet över den tanken. “Är jag vatten, så känner jag mig nog nöjd med det. Frågan är väl snarare om vi inte är berget?” Han…[Read more]

Hon lyssnar tålmodigt till det han säger om vatten. Begrundar det medan hon ser ned i den virvlande bäcken, handen han har där” Nå.. det är inte helt sant… om Ni har vatten i en skål med höga kanter finner inte vattnet någon väg ut ur den utan måste stanna kvar i skålen. ” Säger hon efter en stunds tyst begrundande” Och för min del är jag t…[Read more]

“Har ni tänkt på..” Började druiden, på ett helt annat ämne än det som är ämnat. “… att vatten alltid hittar en väg?” Han sänkte ned sin hand i bäcken, och såg vattnet porla runt om den, som att den inte var där. Som att den inte var ett hinder. Han lade huvudet en aning på sned för att kunna se sin öppna handflata. “Ibland tror jag att vi alla…[Read more]

”Ärade Druid… ”Den stolta högresta alvinnan böjer lätt huvudet i respekt för druiden som sitter framför henne och tycks studera bäcken som rinner i kvarteret hon var hemma i. Här hade hon vuxit upp, studerat och det var här hon levde. Hon älskade skogen också men man anpassade sig till det som man var van vid från sin uppväxt och tidiga år. Som…[Read more]

“Ah, nu börjar vi oss närma oss något!” Utbrast Aearaeani glatt då Eiirë lade sig in i diskussionen. “Jag har ingen aning om varifrån de fick just detta bränse, för specifikt Järnporten. Vet ni? Var ni där? Hur vet ni om ni inte var det?” Frågade han i följd, ty han hade i all sanning inte någon aning. Visst så var han medveten om att många alv…[Read more]

”För att skapa i järn behövs bränsle till smedernas eldar. Och var tror ni ärade druid att människorna fått bränslet ifrån?” Hon svarar innan Sinya hunnit före… eller ja, kommenterade i varje fall. Ett svagt, knappt synligt leende över hennes läppar för en ytterst kort stund. Nickar lätt åt Sinya som bekräftar att hon förstått. De var inte…[Read more]

Corrin? Hade hon hört fel? Evina höjde en hand till sina glasögon och tog av dem för att dölja att hennes blick smalnat av på grund av misstänksamhet, tog upp en trasa ur sitt förkläde för att torka av dem. Det kunde inte stämma… visst för att flickan hade några likheter med spolingen, men nej, kanske var det en släkting med liknande namn…[Read more]

Allt som allt så tycktes det hela ha gott väl. Även om Aife fick uppfattningen om att kvinnan framför sig var en tyrann, så var inte det i sak något förhinder för att hon inte också skulle vara en intressant och givande figur att arbeta för – kanske till och med tvärtom! Hon tycktes hur som villig att ge av sin respekt, och så länge som det fort…[Read more]

Sinya hade tänkt svara något men blev avbruten av sällskapets ledare, och även om hennes ord var milda var det som en piska. Så hon kunde inte annat än att böja huvudet åt Eiirë respektfyllt.
‘Givetvis, min dam.’ sa hon något tillrättavisat, och elden i ögonen som varit där blev något mildare. Men den skulle nog flamma till snart igen.

Då dru…[Read more]

Ayperos kunde känna att Nenya nästan kläckt ur sig någon opassande kommentar, och hon kunde säkert känna hans stränga aura över henne även om han var svag. Den pressade på henne och uppmanade henne till tålamod. Men den tyngden som pressades över Nenya försvann lika snabbt som den dykt upp. De becksvarta ögonen som helt saknade ögonvita betr…[Read more]