Vid mannens – Jaspers? De hade någon lektion ihop, men hon hade svårt att hålla koll på vem som var vem, fast han var i alla fall utmärkande lång – ord så lutade hon huvudet just en liten grad på sned, att gå med ögonbrynet. Så många ord. Det var också något hon lärt sig om “civiliserade” människor. De använde så, så många ord. Som om de var konst…[Read more]

Drosai rynkade på näsan då hon hörde någon föra oväsen längre bort, och än mer så när hon hörde de skrattande läte som sakta försvann. Vad var det med invånarna av Caras Idhrenin och att vara så småaktiga? Hon hade långt sedan kommit fram till att den så kallade “civiliserade” världen odlade fram en helt unikt form av oduglighet, jämfört med…[Read more]

Det var klart han hade rätt. Åtminstone var det skönt och uppfriskande att möta en människa som kunde erkänna en sådan simpel sak. Samtidigt som de rörde sig hade Camthalion lyckats skruva av korken på flaskan och han placerade sin näsa över öppningen och kände den bekanta lukten som stack lite och fick honom att rynka på näsan. I ett svagt ögon…[Read more]

Medan Mahdi gav sig ut för att finna sina bröder och systrar i rebellerna, så rörde sig Ati i en helt annan del av staden. Ati hade alltid sett sig själv som en kapabel kvinna – inte rik, på något vis alls, eller för den delen lyckas – men kapabel! Att hon inte hade något hem var inte något som rörde henne i ryggen särskilt, hon visste bra platser…[Read more]

Mahdi insåg snart att han hade överkommit vakten med ren överaskning och den råstyrka han hade kvar i sin arm, då denna nu låg död under honom. Det kom som en shock, men turligt nog en shock som han lyckades pressa sig igenom på ren stridsvana. Han kunde inte stanna upp nu. Han behövde fortfarande… Neeana!

Han såg sig över axeln, men hon var sj…[Read more]

Mahdi kunde höra hur Neeana sprang därifrån, och för ett ögonblick så var han glad. Glad att hon skulle få chansen att komma undan. Sedan kom vakten framåt, och den äldre soldaten behövde varje uns av koncentration bara för att överleva.

Ett svärd mot en kniv var inte en rättvis kamp i den bästa av situationer, det var Mahdi väl medveten om, oc…[Read more]

Hade de kommit undan? Mahdi vågade nästan hoppas… Sedan dök vakten, eller en annan vakt, han var inte säker, upp i slutet på gränden de hade sprungit in i. Den äldre mannen bromsade in och ställde sig genast framför sin dotter.

“Kom med mig nu, så behöver ingen av er komma till skada.” Sade vakten giftig medan han drog sitt svärd.

Ma…[Read more]

Om så krävdes så var Mahdi fullt beredd att ge sitt liv för sin dotter, stanna kvar och slåss för att hon skulle få en chans att fly, men… om det gick att undvika så hade han föredragit livet. Inte av någon självisk orsak, men så han kunde fortsätta se efter hennes säkerhet…

… och kanske för att komma med hämnd för den som gjort dem så ill…[Read more]

Mahdi lät sin trefingrade hand bli gripen av hans dotter medan hans andra hand kramade byltet med de små förnödenheterna till bröstkorgen, och snart var de iväg med vatten hollradande efter dem. Han bet ihop käken hårt. Det fanns gömställen för rebellerna, det visste han, och han visste var ett par av dem var… men de kunde inte ta sig dit så län…[Read more]

En bränd lukt fyllde Zyatés näsborrar. Hon behövde inte ens kasta en blick bakåt för att veta vad det betydde. Eld. Ett effektivt sätt att förstöra. Utan förvarning tog hon ett tag om hennes hand för att dra henne mot stallet. Förhoppningsvis hade de inte… En lättnad spred sig inom henne. Hennes sto levde fortfarande. Hastigt knöt hon loss stoe…[Read more]

Tårarna som rann ner från flickan kind fick Ziyaté att stanna. Hon var van med skrik, gråt och ilska. Det var inte en ovanlig känsla som hon skapade kring henne. Men… de hade inte tid för att trösta eller att ta hand om någon nu. En sista knuff och Ziyaté fick Aillis ut genom fönstret. Tur att flickan var liten och rymdes där. Inte en sekund sen…[Read more]

Det var svårt att hålla någon helt sovande medan man svingade runt dem, det var Aife väl medveten om, men ett sömndrucket litet öga var mer än nog för henne. Mannen var brutal, och helt klart stryktålig som inte gått ned på första hugget, men om han inte dragit en total bluff så var Aife mer än övertygad om att hennes förmåga var större än mannen…[Read more]

Arand slösade inte tid på att tveka och sträckte sig efter sitt svärd på marken, och tog tag i Maeve med den andra handen då hon ropade åt honom. Halsbandet runt hans nacke som var känsligt mot magi vibrerade aggressivt sekunden hon rörde honom. Han fylldes av en stark känsla av desorientering och illamående, och sekunden senare dök de upp i en ag…[Read more]

Fönstret var en bra idé, det var för gott att den unga kvinnan som var hans dotter var skarp, även i en nödsituation. I förbifarten så tog han upp brödet de hade tänkt äta och lindade in den och en kniv i ett en duk. De kunde inte veta när de skulle kunna äta igen, och om vakterna var efter dem så var ett vapen säkrast. Sedan var han ute ur fönstr…[Read more]

Utav respekt vände hon blicken mot resterande klänningar under tiden som drottningen bytte om. Hon låtsades damma av klänningarna och ta bort lite väck. Drog i lite olika klänningar och ordnade med lite tyger som låg fel. Komplimangen fick hennes kinder att bli lite rödare och hon sträckte på sig, lite stolt. Hon lyssnade på orden. Handelsgil…[Read more]

Liksom hennes leende hade varit tidigare så var Neeanas oförstående blick nästintill förkrossande. Hade han svikit henne igen? Kunde han leva med att förlora allt – igen!? Det var otänkbart. Vad kunde ha gått så fel? Han kunde inte…

Nej. Han kunde inte få panik nu. Vad den än var, så var han tvungen att se till så att hans dotter hölls säker. K…[Read more]

Hans dotters ord ingav ett sting som var nära inpå så illa som när han tappat sitt öga, men som tur var så hade han vänt sig mot deras lilla eld för att göra te och han kunde dölja då hans ansikte förvreds i missnöje. Att han inte ens kunde förse dem med något så enkelt som nål och tråd. Det smärtade honom, och han kände sin dotter väl nog för…[Read more]

Så hon skulle få ha sitt eget svärd. Det gjorde henne genast mycket säkrare på sin sak, men hon tänkte fortfarande hålla sig till att inte underskatta sin motståndare. Som sagt så visste man aldrig. Aife var väl medveten om var vaktens blick fortsatte skjuta av då han levererade hennes svärd, som var nästan komiskt långt i mannens armar då han…[Read more]

Neeanas leende var ett av de få ljuspunkter i Mahdis liv, och då det sken mot honom var det inget annat han kunde göra än att återgälda det, trots den smärtan som bodde i hans bröst. Att hon fortfarande kunde le efter allt som hänt dem var något som han dagligen tackade Sharah för. Hon var för ung för att ha förlorat så mycket. Det var endast ren…[Read more]