Att Maeve hade skämtat fick henne att skratta i några korta utandningar. Åtminstone var det ett tecken på att hon fanns där. Hon böjde sig fram för att placera en mild kyss på hennes hjässa och stryka undan några hårstrån som fanns i hennes ansikte. Försiktigt log hon, även om det fanns en oro där bakom ögonen försökte hon att inte visa den för…[Read more]

Den förnärmade blicken valde inte Ziyaté att lägga märke till, eller åtminstone att inte bry sig om. Etikett, något som var annorlunda varthän hon vände sig i världen och hon kunde reglerna väl. Det var bara på senare tid hon valt att bryta dem, om det var möjligt. Trots allt var det mer bekvämt att sträcka ut sina ben och vila dem efter färden ä…[Read more]

Alven log lite, och det var som om han kunde ana alvens oro. Ett litet skratt lämnade hans läppar och han fortsatte vandra längs med avenyn, hans långa ljusa hår som gyllene silverstrålar som fladdrade med hans ljusa kläder i hans rörelser som hade något onaturligt graciöst över sig. Han knäppte sina händer bakom ryggen, och såg från staden t…[Read more]

Audgisil satt på huk framför Maeve med ryggen vänd mot Eirik, och då sonen talade vände han huvudet bara så lätt åt sidan utan att riktigt se på honom men ändå tilltala honom.
‘Sa vi inte åt er att vänta utanför?’ frågade Audgisil, inte hårt, art eller högt. Han behövde inte ta sådana knep för att visa då han var missnöjd, för han hade aldrig v…[Read more]

Oron för systern ristad i de underliga ögonen. Ögon som olikt syskonens skiftade i gult nästan och förstärkte hans skarpa ansiktsdrag och fick dem att nästan se en aning rovdjursaktigt ut. Ju äldre han blev desto skarpare blev dragen. Näsan smal och spetsig, nästan näbblik o de gulaktiga ögonen är vakna, vaksamma. Eirik, den av syskonen som…[Read more]

” Ja, du Sera Tenir. Du av alla som existerr ” Hon ler svagt men leendet når inte riktigt fram till hennes ögon då allvaret tyngde henne.” Jag och de riddare som jag har omkring mig är inte tillräckligt för att skydda dig och tro mig men jag har frågat mig själv detsamma. Men jag har vridit och vänt på det här och det starkaste skydd jag och vä…[Read more]

Ranghildr hade hela tiden stått bredvid Audgisil. Ett krampaktigt tag om hans hand samtidigt som blicken vandrade mot dörren lite nervöst. Om någon skulle sätta foten innanför dörrkarmen skulle hon utan tveka ge dem en rak höger. Inte för att någon skulle stiga in oinbjuden någonsin annars. Men vem vet? Kanske det var en outtalad önskan att…[Read more]

Sättet han sa “mitt” på förvirrade henne. Det var ett torn, som var hans, men ändå inte hans? Hon rynkade sina ögonbryn ännu mer och det var nästan på gränsen att de nuddade varandra över hennes spetsiga näsa. Sedan slog hon lätt på bordet. Exalterat igen. Ja! Hon hade väl hört någon legend?

“En av världspelarna?” föreslog hon till slut när hon…[Read more]

Höet flög omkring och ett strå fick nästan Vinga till att nysa till. Hon rynkade på näsan med öppen mun medan hon försökte få bort kliandet. Hon ryckte ett av sina hårstrån för att föra in den i ben nålen. Ett litet skrockande och brett flin syntes i ansiktet när han svarade henne med sarkasm och hon höll ihop såret medan hon stack in nålen oc…[Read more]

Natten hade varit ett enda långt farväl mellan henne och hennes make. Ett långt farväl med hopp om att åter få välkomna honom hem igen, oskadd men några garantier fanns inte och drottning Selene var väl medveten om det där hon stod med Ett tiotal riddare omkring sig vid porten som ledde ut från Karms huvudstad. Både hon och Sandor viss…[Read more]

Alven tycktes nöjd över vad Luka hade visat honom, och hans främmande och oändligt djupa sinne drogs långsamt ifrån honom. Värmen och visheten som fanns där försvann, och lämnade kanske Lukas sinne i en gråare tillvaro. Men då de stod där igen, ansikte mot ansikte, hade han ett varmt leende på sina läppar.
‘Jag hoppas du kan förlåta mig, L…[Read more]

Völvan betraktade allt framför sig i tystnad, och vad hon såg tycktes nöja henne. Hon hade hört gudarnas röst genom Maeve och var än en gång övertygad om att släkten Ulfhedna var ämnade att styra, och således också ämnade för något stort. Kanske inte bara för dem själva utan för hela deras folk.

Medan völvan och Maeve såg varann i ögonen reci…[Read more]

Lite förvånad över hur obekväm han var över hennes skiftande rynkade hon på ögonbrynen innan hon förstod. Ah. Det var snarare en rädsla för hennes nakenhet än hennes kvinnliga skepnad. Hon såg hans fundersamma blick åt alkoholen. Flaskan var liten för Luka i den skepnaden men hon skrockade till lite och lade sina läppar kring flaskan för at…[Read more]

Eärmelindos sinne var starkt, och även om han inte höll kvar Luka med våld så var det svårt att dra ifrån sig hans sinne. Det uråldriga som var hans tankar tycktes röra sig i komplicerade och långa tankemönster svåra för vanliga dödliga att sätta fingret på. Alvens sinne försökte lugna ned Luka med varma sinnesbilder om honom själv. Han var Lu…[Read more]

Det torra skrattet förvirrade henne. Inte mer än vad han talade om sedan. Ett torn? Vad var det för torn? Hon hade i för sig hört om torn i sig, långa byggnader som människor använde till strid eller att fängsla saker i… prinsessor till exempel. Men mannen framför honom kunde inte vara en prinsessa? Hon synade honom uppifrån och ner med en fun…[Read more]

‘Visa dig för mig…’ sa völvan, hennes gröna ögon intensivare än förr. Det låg makt i hennes ord, som gick djupare än vanliga ord och kanske till och med djupare än magi.
‘Visa mig, Oden, vad du genom ditt kärl i denna flicka gjort. Visa mig vad din vilja är.’ völvans medvetande rörde vid Maeves, och de verkade båda försvinna ut ur deras kroppar,…[Read more]

Det var rätt beslut. Det var rätt. Det var rätt beslut. Ranghildr kunde inte tvivla nu, det var redan gjort. Inget i det skulle ändras. Gerda hade trots allt redan sagt att Maeve var ämnad till mer än Draumrheim. Om det stillade hennes oro, eller skapade mer, var hon inte säker på. Tänk om det bådade värre situationer?

När Gerda bad hennes dott…[Read more]

Aines sätt att tilltala Caspian fick honom att stanna upp ett ögonblick. De senaste åren vid Paladinorden hade han så gott som behandlats som en jämlike utan sina gamla titlar. Det fyllde honom med någon slags nostalgi och självvikt som han samtidigt visste att han var tvungen att avfärda i denna roll. Men då igen borde han kanske inte ha presente…[Read more]

Alven betraktade Luka med de intensiva isblå ögonen, och tog ett steg närmare. Hans kläder rörde sig med hans mjuka rörelser nästan som rinnande vatten.

‘Se in i mina ögon, Luka.’ sa han stillsamt och då Luka gjorde som han bad sträckte alven ut med sitt sinne mot Lukas. Deras medvetanden rörde vid varandra och Eärmelindos främmande, uråldriga oc…[Read more]

Audgisil såg på Ranghildr, och sedan Gerda, innan han med en suck reste sig. Han visste själv det var bäst att stiga åt sidan, så han inte skulle bli frustrerad på völvan då hon uttalade sina spådomar. Inget var hugget i sten, det visste han. Men Gerda var familj, och han var tvungen att respektera Ranghildrs önskan att blanda in henne.

Ge…[Read more]