Perfekt! Tass hade stannat till, att det var framför fötterna på Kai, lade inte riktigt Toss märke till. Han hade en fart som var svår att stanna och när Kai blev som en vägg framför sig var det plötsligt stopp. Även om Kai hamnade flera steg bakåt, var det någon som hade yttrat hans namn? Lite förvirrat såg Toss sig omkring, inte hade väl den…[Read more]

Det värsta… Självklart var det alltid det bästa att förbereda sig för. Vad skulle man annars förbereda sig för? Det bästa? Vem skulle gå vilse? Världen var stor… Men det fanns väl alltid någon att fråga efter vägen? Tanken roade henne och fick hennes leende var snett medan hon betraktade alven, som tycktes få tillbaka samma… skönhet som innan. N…[Read more]

Frågan som främlingen väste ut sig for helt förbi Vinga och hon lyckades släcka livet till den närmsta vargen – fast efter deras bråk tillsammans med den hade den tappat den mesta energin, tack och lov. Yxan landade inte allt för långt ifrån henne, enbart ett stort kliv och hon skulle få tag i den. Ett kort andetag och hon fick tag i den med sina…[Read more]

Izotar nickade långsamt.
‘Jag kan inte lära dig så mycket om att hålla tronen, annat än att din mors ärlighet och givmildhet vann folkets förtroende. Det jag kan lära dig är hur du ska försvara dig och besegra de som vill dig illa.’ sa han och såg henne i ögonen med sina grå ögon.
‘Om du accepterar mig som din mentor, ska jag lära dig vad du behöver veta.’

Manfred såg på medan vakterna red bort med en alltmer bekyrad blik, innan han vände den mot Moira istället. Han lutade instinktivt sin kind mot hennes hand och drog en djup suck. “Vi vet inte om vi kommer få en sån här chans igen.” Så mycket höll han med om. “Men det finns inget som säger att vi inte kommer hitta henne igen. Om hon är här lär de…[Read more]

Izotar nickade lätt åt hennes begäran. Om han hade en plikt kvar i världen var det att skydda sin dotter, och det gjorde han genom att lära henne skydda sig själv. Därefter… Det återstod att se.
‘Ziyaté och hennes underhuggare kommer inte att kunna röra dig. De kommet att ångra att de någonsin satt sin blick på detta rike.’ sa han bistert, men…[Read more]

Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de atta…[Read more]

Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

En nyckel… orden fick henne att tippa på huvudet på snedden. Det brukade tyda på en skatt och en skatt var rikedomar och det kunna gynna henne med. Ögonen glimmade till något och hon tog ännu en tugga av  maten framför henne som hade börjat kallnat. När inte den brännande hettan var där, kunde man urskilja de mer delikata smakerna som brukade…[Read more]

Tjutet fick Toss att hoppa till, plankorna gav till ett klagande knarrande och tycktes böja sig lite av de många kilon som han bar på. Det var förstås inget som den storvuxne barastaren tänkte på, så lät trots allt däcket. Men sedan när gav säckar ifrån sig ett tjut? Speciellt så högt så det ringde i hans öron. Ett kort ögonblick höll han för sina…[Read more]

“Hon ska ha setts inte långt härifrån, längst bukten, där hon förmodas ha något tillhåll tillsammans med sina anhängare…” Plötsligt rynkade vakt kaptenen på ögonbrynen, som att han insett att han möjligtvis hade sagt för mycket. Han hostade till, en aningen besvärat, och gjorde en skyndsam gest. “Det är viktigt att ni ger er av så fort ni kan,…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]