En dag kvar tills de skulle marschera. Tills han skulle marschera. Tanken fyllde konung Sandor med både rädsla och spänning, så som det gjort då han varit ung. Åren på tronen hade fått honom att känna sig gammal och rastlös, och även om han inte var lika ståtlig som han varit i sin ungdom var han fortfarande i gott skick. Men han hade blivit magr…[Read more]
Vädret var på väg att ändra till en lite mer otrevligt väder. Även om den smutsiga vandraren säkert skulle behöva tvätta av sig, var inte regnet något hon föredrog. Fast å andra sidan, hade hon inte något annat val. Vägen var lång framför henne och det var inte en by i sikte. I horisonten kunde hon skymta något glödande och en skugga. Vad skull…[Read more]
Yazfein har inte vikt undan med blicken från Sera, men trots hennes hårda ord och något aggressiva ton så fanns det ingen ilska i hans blick nu. Men det fanns beslutsamhet innan han flyttade blicken till Maeve och då hade han en lite ursäktande glimt i ögonen. Sedan såg han mot Sera igen och nickade innan han tog ett djupt andetag.
“Det jag har…[Read more]
Arga personer hade Gormkäft haft nog med och det tog inte ett geni för att förstå vart denna röra skulle resultera i. I sin fart ut från vinkällaren greppade han tag i vinflaskan och väska för att släpa sin väska efter. Även om den verkade lite för tung för trollet verkade det inte sakta ner hans kvicka fötter. Efter han kommit ikapp Aife str…[Read more]
Som vanligt så tvekade inte Aife. Hon tog tag i de dukar som trollet räckte henne, och använde dem aggressivt för att slå ut och kväva elden, till hörnet på värdshuset såg ut mer som ett ovanligt skappigt bordell än en vinkällare. Men tillslut så var elden död och kvävd, med bara en liten del av rummet förstört. I all sanning så hade nog mer gått…[Read more]
”Du har inte fått för många slag i huvudet?” frågade hon på kaldrländska, lite tystare och sneglade avvaktande mot Yazefin. För hon kunde inte riktigt tro Maeve, även om hon hade det där vanliga flinet på sina läppar. Granskade henne från topp till tå. Tvungen att medge att hon såg hel ut, åtminstone fysiskt. Psykiskt var väl en annan fråga. Mot…[Read more]
“Förgifta… Ni var aldrig i någon fara där och då. Då var det en varning som inte slutade som det var tänkt. Er magi kände av mig under första mötet vi hade som inte slutade bra det heller för mig. Ni var då ett uppenbart hot mot mig och min position som Leony’s rådgivare. Det var en förhastad slutsats från min sida.” Han nämnde inte att han ge…[Read more]
Ömheten som fanns mellan de två… Sättet han talade med en mjukstämma. Nästan som hypnos. Eller… Det var väl ett av ämnena hon inte hade studerat i Caras Idhrenin… Snarare som hon trodde att det lät. Kyssen fick henne nästan att få kvävningar, djup nog för att suga ut hennes själ var den ju! Fast hon höll sitt stela leende och det verkade finnas…[Read more]
Yazfein hade lovat Maeve så få hemligheter som möjligt och det var något han tog i beaktning nu när han gick fram till Maeve, lade ömt en arm om hennes midja. Han såg på Maeve med en kärleksfull blick och nickade som svar på Maeve’s fråga.
“Jag skulle inte säga känner men vi har mötts ett par gånger under inte allt för bra omständigheter.” När han…[Read more]
För ett ögonblick var allt mörkt glömt och hon omfamnade Maeve tillbaka hårt. Eller snarare så hårt hon kunde… Hon kunde inte helt matcha kaldrländarens styrka. Ett glatt skratt undslapp hennes läppar och hon rättade till sin kappa och klänning efter omfamningen med en skakning på huvudet.
”Caras Idhrenin är inte allt för långt härifrån. Men mor…[Read more]
Yazfein hade stelnat till då Maeve skyndat fram och omfamnat kvinnan framför dem, senast han hade mött Sera hade han undkommit med en hårsmån men ändå mottagit en del slag och sår under det mötet. I de ögonblick som Maeve inte såg mot honom så var han spänd som en fjäder. Men när hon släppt taget om Sera så slappnade han av lite i sin hållning. Ha…[Read more]
Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]
Lite för liten, det var ord som alltid hade beskrivit trollet. Som trollynglig hade orden gjort honom ilsken nog att försöka klösa ut ögonen på folket som påstod sådant. Fast ju äldre han blev, ju mer förstod han att det kunde vara en fördel med. Enkelt att slinka undan, som om ingen lade märke till honom. Men… Kvinnan verkade inte vara en av de…[Read more]
Rösten kändes bekant, men lite för mjuk och artig. Fast den beska smaken i hennes mun ljög sällan för henne. Ett kyligt leende dök upp i hennes ansikte med en vass blick. Ilskan fanns fortfarande över allt denne mörkeralv gjort och det fick henne att knyta sina nävar så knogarna vitnade. Förgiftat alla de i värdshuset, inte minst Rheon och he…[Read more]
Han hade inte sagt något utan bara betraktat Maeve, mjukt och ömt med ett svagt glittrande i de lila ögonen, den mjuka blicken försvann väldigt snabbt när han blev uppmärksammad på att någon stod på gatan framför dem. Han klev upp något steg framför Maeve, inte för att hon behövde beskyddas men mer för att ge sig själv lite utrymme där på g…[Read more]
Och Aife var en av de som var väldigt fokuserade på striden. Skrattandes då hon armbågade en man i sidan och fick honom att dubbla över, och lika skrattandes då hon själv fick en rätt så ordentligt smäll över ansiktet. Det skulle lämna en märke, säkerligen, men kul var det! Det påminde henne om andra strider, andra platser, där hon visste var hon…[Read more]
Typiskt människor! Våld över allt. Inte ens en kväll utan någon fårskalle som skulle drämma till den andra på något vis. Dessutom hade han inte varit kvick nog att ta sin egna bägare för att svepa den. Alkoholmissbruk, slöseri var det! Han tog ett tag om axelväskan, som var stor nog för trollet själv att passa i den.
Ett djupt andetag för at…[Read more]
Aife, så som kvinnan hette, väntade inte på att fler objekt skulle kastas. Hon föll till golvet, bägare i ena handen och hatten i andra. Ögonblicket efter så sparkade hon till bordet så att det föll på sidan och skapade en sköld mot de flygande projektilerna. Ett brett flin infann sig på hennes läppar då hon slängde en blick på trollet.
“Hrrm…[Read more]
Ljudet av bägaren som slog i mannens huvud gav ännu en gång en krispig tystnad. Så tjock av förväntning från alla människor runt omkring att det nästan var obehagligt. Gormkäft nästan rös till och öppnade sin käft för att bryta den.
”Ljudet visar att det inte fanns mycket där…” sa han men fick inte fortsätta förrän en bägare kom flygande mot…[Read more]
“Hrrm. Kanske får besöka er troll någon gång.” Sade hon, även om hennes koncentration inte helt var på trollet – nej, hennes blick hade vandrat tillbaka till mannen. Det tycktes som att han hade svårt att hålla tyst. I ett ögonblick övervägde hon att stega tillbaka dit… men hon hade nyss satt sig tillrätta, och vinet var välsmakande…[Read more]