Orden från Amatha verkade försvinna lite, för Ziyaté hade sett hur Wreax ändrade sin skepnad och försökte röra henne. Ett litet skratt – som om hon fann det roande, som om det hela vore en lek mellan dem. Hon skuttade lätt undan och rörde sig snabbt och smidigt. Snart nog hade han trasslat sig in i sig själv för att Ziyaté knuffade ner honom på…[Read more]

“Denna värld har tillräckligt många starka och nonchalanta män” sa Ziyaté och det fanns ett visst hat i hennes blick, en kort inblick i de känslor som hon allt för ofta dolde för omvärlden. Hon knöt sin näve och skakade nätt på huvudet åt Amathas ord för att fnysa lite lätt åt det hela.

“Världen behöver fler män som vågar vara svaga.” sa hon…[Read more]

Tankfullt betraktade hon Amatha och hennes ilska. Sättet hon skakade av det och hon följde henne med blicken. Fortfarande utan några vidare känslor. Trots att hon strök sin son genom håret för att sedan trycka till lite hårdare mot Wreax rygg. Hon fnös och drog bort Amathas hand, som om det hade varit smuts. Nonchalant sparkade hon till sonen i…[Read more]

“Jag vet att du sökt mig.” sa hon simpelt, det var uppenbart. Hon var trots allt där. För trots att hon hade tränat henne och resten av skuggdansarna var det inte som om hon lärde ut sina egna knep och trick. Enbart en dåre skulle göra det och än hade inte Lloth eller resten av mörkeralverna funnit henne.

De rubinröda ögonen studerade sonen, des…[Read more]

Ifrån skuggorna betraktade Ziyaté modern med barnet. Det fanns ett litet leende på läpparna, även om blicken var känslokall. Hon var själv en mor, även om hon inte skulle gå så långt till att kalla sig en. Inte längre. Den korta och känslosamma stund som det var hon, Izotar och Aeldir… kändes som en dröm. En dröm som var för långt borta för…[Read more]

Vid frågan stelnar Yazfein till lite men han rycker märkbart till vid hennes svar och höjer lite frågande på ögonbrynen innan han tar stegen fram mot dem, lägger sin hand på hennes axel för att sen huka sig ner bredvid henne. Ejvalds blick landar på honom och den är hård. “Yazfein, om du förråder mitt barnbarn kan inte ens Valhall med alla guda…[Read more]

Åt hans naiva svar rynkade hon lätt på ögonbrynen. Kanske var det lite som att se sig själv när hon hade varit mindre en gång. Innan hon hade mött alla mörka och konstiga typer som verkade gömma sig i både skuggorna och i ljuset. Det verkade inte riktigt som om det fanns någonstans att gömma sig. Hon skakade tyst på huvudet.

“Nej… Lyssna på mig…[Read more]

Skogsalvern verkade inte riktigt medveten om den djupa inre process som gick genom kvinnan över hans simpla ord. Ord som han, trots allt, inte hade lagt större tanke på. Det var i alvernas natur att begrunda, filosofera och vända på saker gång på gång innan man fattade beslut – kanske en lyx som de hade till skillnad från människorna. Trots all…[Read more]

Utan att vänta mer nickade Salim över frågorna, och hennes försäkran, och han verkade inte tvivla på hennes ord. Kanske var han bara godtrogen, och satte sig ned på knä på marken.
‘Jag kommer nu skapa en skyddande barriär omkring oss. Om den inte håller, måste ni skydda mig.’ sa han stillsamt, och ritade flera symboler i marken runt omkring hon…[Read more]

Dryadens blick for lite drömmande ut över landskapet, för att sedan avbrytas av ett förvånat fnitter som resultat av hans svans som borstade bort laven på hennes ben. De skogsgröna ögonen föll på honom, och hon lyssnade på hans ord och förklaringar som verkade lite drömmande de med.
‘Du verkar sakna ditt hem.’ observerade hon, trots allt hade ha…[Read more]

Nearenas gröna ögon betraktade sin dotter med trötthet, men även en beslutsamhet som långsamt växte inom henne och tog rot. Som ett träd som fann plats för sina rötter och grävde ned dem. Och som sådan var hennes natur inte helt olikt ett träd, för då hon väl bestämt sig för något var det svårt – om nästan omöjligt – att ändra hennes beslut…[Read more]

Arlin höjde ett litet ögonbryn åt flickans rädsla, och gav Nilla en blick. Kanske det krävdes en kvinnas milda natur, så som den som Nilla ägde, för att lugna denna kvinna och göra resan mer behaglig. Han la en uppmuntrande hand på Nillas arm, de var bland fränder nu, och på väg bort från Karm trots allt.
‘Jag förstår.’ sa han, och vände blicken t…[Read more]

Till skillnad från korridoren som varit mörk och ödesmättad spillde behagligt ljus över dem då Maeve öppnade dörren. Den fuktiga lukten av övergivet hus försvann, och istället var de som om de tagit sig in i ett av de fina och ordningsamma kontoren på andra sidan floden som separerade de fattiga från förmögna i Celeras. Luften var torr, möblerna…[Read more]

Vid nyheterna som Míndras förmedlade gjorde Aenya en gest, och en grupp alver satte genast av i full fart mot platsen som indikerats. Aenya hade lite hopp om att de skulle hinna fram i tid, men det berodde väl delvis på om människornas hästar var vana att rida i skogen eller inte. Hon vände sin blick tillbaka till Míndras.

‘Förklara för mig varfö…[Read more]

Jezeral höjde ett ögonbryn över mannen som inte verkade speciellt upprörd med tanke på omständigheterna. Kanske broderlig kärlek inte var så stor som man ville påstå. Nå, mannen hade väl precis ärvt ett furstendöme utan att behövt göra speciellt mycket för det själv, förutom att blöda lite. Men han nickade en saklig nick för att bekräfta Kamilla…[Read more]

Faegrim stannade upp och såg på dem båda. Lite som för att förhindra dem från att springa tillbaka efter deras saker, la han sina händer på deras axlar.
‘Vi är inga krigare!’ sa han och drog efter andan efter deras flyktsprång. De hade nog virrat bort människorna, med tanke på de arga svordomarna långt bakom dem.
‘Om vi ska ha tillbaka vår…[Read more]

Den ljushåriga alven gjorde bara en gest med handen framför sitt bröst och ansikte som betydde att hon inte behövde ursäkta sig, men om hon uppfattade dess mening tänkte han inte på då gesten kom så naturligt för honom. Det var en märklig känsla att kunna skratta så, dessutom tillsammans med en människa… Ett folk han hyst så mycket agg för…[Read more]

Det var en sådan kort och intensiv pratstund att hon nästan inte var säker på att det varit en dröm. Förstås fanns det sanning i orden och hennes far skulle nog känna henne väl för att veta att hon inte skulle komma springandes efter honom vid lite motstånd. Eller mycket för den delen. Hur många gånger hade hon inte dolt saker för honom? För att…[Read more]

“Maeve, mitt barnbarn, stark och vild som elden själv.” Ejvald viskar nästan fram orden mellan vågorna av smärta som sköljer över honom. Blod rinner ur hans mungipa, ett tecken på att något var väldigt illa inom honom. Han försöker hela tiden hålla hennes blick, huden hans börjar bli blek och andningen snabbare. Men greppet om hennes hand är star…[Read more]